Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Garfield, James Abram - Garfågel - Gargano, Monte - Gargantua - Gargnäs - Garhwal - Garibaldi, familj - Garibaldi, Giuseppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
399
Garfågel—Garibaldi
400
daturen J. G. Blaine till statssekreterare och
visade i andra ämbetsutnämningar sin
motvilja mot den av senator Conkling ledda,
under Grants presidentskap enrådande gruppen
inom partiet. 2 juli 1881 träffades G. på
järnvägsstationen i Washington av en
lönnmördares kula och dog 19 sept. s. å. Mördaren,
Charles J. Guiteau, var en man, som
misslyckats i sina försök att genom politiskt
inflytande skaffa sig statstjänst.
De tragiska omständigheterna vid G:s död
gjorde honom till martyr, och händelsen kom
att påskynda striden mot korruptionen inom
den amerikanska statstjänsten. G. var en
man av heder och stor praktisk erfarenhet
men som politiker rätt vacklande och
passiv, i hög grad dominerad av Blaine. Hans
»Works» utgåvos av B. A. Hinsdale (2 bd,
1882—83). Jfr W. M. Thayer, »From
log-cabin to White-house» (1881; »Från kojan till
palatset», 1882; 2:a uppl. 1895; panegyrisk).
— En av G:s söner, James R u d o 1 p h G.
(f. 1865), var 1907—09 inrikesminister i
Roose-velts kabinett. G. B-e. (V. S-g.)
Garfågel, Alca impenms.
Garfågel, A’lca impe’nnis, en 2/3 m hög,
pingvinlik alkfågel, tillhörande samma släkte
som tordmulen, med små, till flykt odugliga
vingar, vilken levde på klippöar utanför n.
Skottlands, Färöarnas, Islands och Grönlands
kuster (tidigare även vid Norges och New
Foundlands, ja, under den äldre stenåldern
t. o. m. vid Danmarks) och sedan 1844 är
utrotad. Huvud, hals, rygg och vingar voro
svarta, undersidan vit; mellan öga och näbb
en stor vit fläck. G. använde vingarna vid
simning under vattnet och livnärde sig av
fisk; 1 stort ägg. Omkr. 70 skinn och 80
ägg finnas bevarade. T. O.
Garga’no, M o n t e, en 1,056 m hög bergudde
på ö. kusten av Syditalien, bildande »sporren
på den italienska stöveln». G. är en
kalk-stensplatå, som skiljes från Apenninerna av
Apuliska slätten.
Garga’ntua, se R a b e 1 a i s.
Gargnäs, kyrkobokföringsdistrikt i Sorsele
socken, Västerbottens län; 1.931 inv. (1927).
Kapell vid Vindelälvens biå Gargån.
Garhwal [gäwä’1], britt.-ind. stat i
Förenade provinserna Agra och Oudh, se T e h r i.
Garibaldi, italiensk familj, ättlingar av
nationalhjälten Giuseppe Garibaldi. Med sin
första hustru, den tappra brasilianskan Anita
Riberas (d. 1849), hade G. Garibaldi dottern
Teresita och sönerna Menotti G. (1840—
1903) och Ricciotti G. (1847—1924). Båda
sönerna deltogo i faderns senare bedrifter,
Ricciotti G. stred i grekisk-turkiska kriget
1897 på grekiska sidan och agiterade under
världskriget för Italiens deltagande i striden.
Hans son Giuseppe G. (f. 1879) har
deltagit i boerkriget, inbördesstrider i
Sydamerika och Mexiko, Balkankriget och i
världskriget, där han först stred i den frivilliga
italienska legionen i Frankrike och sedan i
italiensk tjänst steg till general.
GaribaTdi, Giuseppe, italiensk
frihetshjälte (1807 */7—82 2/e). Föddes i Nizza, blev
tidigt sjöman, deltog som medl. av Giovine
Italia i ett myteriförsök i Sardiniens flotta
och dömdes 1834 frånvarande till döden. Efter
att ha varit i bejens av Tunisien tjänst drog
G. 1836 till Sydamerika och vann ära i Rio
Grande do Suls uppror mot Brasilien och
Uruguays strid mot Argentina. Ryktet om hans
äventyrliga bragder nådde till Italien, dit han
återvände 1848. Förgäves erbjöd han Karl
Albert av Sardinien sina tjänster, förde därpå
en friskara mot österrikarna men trängdes
slutligen in i Schweiz. Dec. 1848 trädde han
i tjänst hos den provisoriska regeringen i
Rom, segrade 30 april 1849 över en fransk
kår och stred sedan tappert mot övermakten.
Efter Roms fall (3 juli) sökte han bryta sig
väg till Venezia men måste upplösa sin kår
i San Marino. Själv lyckades han undkomma
till Genua, utvisades därifrån och for senare
till Nordamerika, där han livnärde sig som
såpsjudare och skeppare. 1854 återvände han
till Italien och bosatte sig på klippön Caprera
(se d. o.). Under 1859 års krig anförde han
som sardinsk general en friskara av alpjägare
och stod i begrepp att intränga i Tyrolen, då
kriget oförmodat slutade. Han sökte förgäves
Sardiniens tillåtelse att befria Kyrkostaten,
blev 1860 deputerad och protesterade
våldsamt mot Nizzas och Savojens avträdande till
Frankrike. Med Cavours och Viktor
Ema-nuels goda minne landsteg G. 11 maj 1860
med 1.067 frivilliga (la spedizione dei mille)
vid Marsala på Sicilien, proklamerade sig 12
maj som öns diktator och slog 15 maj en
överlägsen neapolitansk styrka vid
Calata-fimi. Frihetsrörelsen växte hastigt i styrka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
