Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Garva - Garvarull, Kalkull el Skavull - Garve, Christian - Garve, Karl Bernhard - Garvextrakt - Garvin, James Louis - Garvmedel - Garvning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
Garva—Garvning
412
Garva. 1. Bereda garvstål (se D a m a
skener s t å 1). — 2. Bereda läder (se d. o.).
Garvarull, Kalkull el. S k a v u 11, den
ull, som i garverierna avskaves från
fårskinnen, är vanl. genom behandlingen med
kemikalier sträv och kort men kan dock förspinnas
till garn för grövre vävnader. G. H-r.
Garve, Christian, tysk filosof (1742—
98), e. o. prof, i filosofi i Leipzig 1768—72.
G. var en av den tyska populärfilosofiens
flitigaste författare, och hans många skrifter
meddela skarpsinniga och omfattande
iakttagelser av människolivet, framställda i en
för hans samtid tilltalande form. Se P.
Muller, »Chr. G:s Moralphilosophie» (1905). S-e.*
Garve, Karl Bernhard, tysk
psalmdiktare (1763—1841), herrnhutisk predikant. G.
anses vara den mest betydande
psalmförfattaren inom sitt kyrkosamfund. Hans psalmer
utmärka sig för ädel och fulländad form,
innerlighet och kraft. Många av dem ha införlivats
med luterska kyrkans sångskatt. E. N. S-g.*
Garvextrakt, färdiga extrakt av garvmedel.
Indunstningsteknikens utveckling i förening
med de höga fraktkostnaderna för de
oextraherade garvmedlen har givit upphov till en
ny industri, fabrikation av koncentrerade g.,
som i de flesta fall arbetar fullt skild från
garverierna. Den tid. då garvaren själv
framställde all den garvlag el. garvlut, som
be-höves för lädrets behandling i garveriet, är
numera förbi. Endast mera utspädda
lösningar, som kunna framställas utan
efterföljande indunstning, beredas ännu vanl. inom
garveriet. Ett g:s fyllande och garvande
egenskaper äro bl. a. beroende på
garvämnes-komplexernas molekylstorlek, varför vid
in-dunstningen av garvämneslösningar minsta
möjliga åverkan på den ursprungliga
molekylbyggnaden bör ske. Detta ernås genom
indunstning vid låg temp. (under vakuum)
och under aktgivande på att lösningen
kommer så litet som möjligt i beröring med
apparaternas värmeytor. Jfr Garvning och
Garvämnen. G. H-r.
Garvin [gä’vin], James Louis, brittisk
publicist (f. 1868), av irländsk härkomst. Var
medarbetare i Newcastle Chronicle 1891—99,
därefter från 1899 i Daily Telegraph,
utgav 1905—06
veckotidningen Outlook och
1912—15 Pall Mall
Gazette. Sedan 1908
utger han
söndagstidningen The Observer,
där han gjort många
uppmärksammade,
politiskt självständiga
inlägg. Sedan 1926 är
han därjämte
huvudredaktör för
»Encyclo-pædia britannica». G.
var en ivrig anhängare
av J. Chamberlains strävanden för Brittiska
rikets inre konsolidering och deltog livligt i
hans kampanj för en tariffreform. Det
ekonomiska läget efter världskriget har G.
behandlat i »The economic foundations of peace»
(1919). Han sysslar sedan 1920 med en stor
biogr. över J. Chamberlain, grundad på dennes
efterlämnade papper. V. S-g.
Garvmedel, se Garvämnen.
Garvning, teknisk behandling av djurhudar
för att av dem åstadkomma läder.
Garvnings-processen åstadkommer en kemisk och
fysikalisk förening mellan hudsubstans och
garvämne. Ehuru det verkliga förloppet härvid
icke är vetenskapligt fullt klarlagt, kan
processen i stora drag uppfattas som en
uppsugning i huden av kolloidalt löst garvämne och
en därpå följande, under katalytisk
medverkan av vissa delar i budsubstansen skeende
saltbildning mellan basiska peptongrupper,
företrädesvis i hudens limämne (glutinet), och
sura radikaler i garvämnet. Saltbildningen
sker under utträde av vatten, varvid
vattnets väte anses härröra från hudsubstansen
och syret från garvämnet. Ur kolloidkemisk
synpunkt kan förloppet betecknas som en
ut-flockning. Hudens bindvävsknippen inkapslas
i produkterna av sagda kemiska omsättning,
och det praktiska resultatet blir, att den råa
huden övergår till läder, som i motsats till
utgångsmaterialet är i torrt tillstånd mjukt
och smidigt, i kallt vatten icke ruttnar och
vid kokning med vatten icke alls eller blott
i ringa mån lämnar lim. Läderhuden är det
egentliga materialet för framställning av
läder. G. är en urgammal konst, som mycket
länge kvarstod på hantverkets ståndpunkt
och först i nutiden, hand i hand med kemiens
framsteg, utvecklats till rationell industri,
som även kommit långt i utbildning av
maskinella hjälpmedel för olika delar av
tillverkningen. — Innan huden behandlas med
garvämne, måste den genomgå vissa
förberedande bearbetningsstadier, huvudsakligen
v e k n i n g (uppmjukning) genom behandling
i (rinnande) vatten med eller utan mekanisk
bearbetning (valkning), avhårning genom
behandling med kalk eller andra kemikalier
(t. ex. svavelnatrium, realgar), a v k a 1
k-n i n g och p y r n i n g, som innebära
behandling med någon syra (betning), varvid kalken
utlöses och hudfibrerna uppluckras, eller med
en »pyr» av brunnen gödsel, innehållande dels
organiska syror, vilka lösa kalken, dels
enzym och bakterieferment, vilka verka
uppluckrande på fibrerna i huden. Konstgjorda
betnings- el. pyrningsmedel, innehållande
bakteriekulturer, ha i nutiden funnit användning
(t. ex. erodin, oropon, purgatol). Avhårning
åstadkommes även genom smultning, en
med konst framkallad förruttnelseprocess i
överhudens slemlager. Sedan huden
förbehandlats på angivet sätt, är den färdig för
den egentliga g., som försiggår enl. olika
metoder.
Det viktigaste förfaringssättet är
vegetabilisk g. (logarvning), som sker med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
