Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gasskydd - Gasspis - Gasstrid - Gast (spöke) - Gast (manskap) - Gastein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
Gasspis—Gastein
426
fall måste doek användas skyddsapparat
med syrgas, som är effektiv mot alla
giftgaser, i det att den fullständigt avskiljer
andningsorganen från utanför apparaten befintlig
luft. I apparaten produceras andningsbar luft
medelst komprimerad syrgas och genom
neutralisering av den utandade kolsyran. Apparaten
är emellertid för dyrbar och obekväm för
användning i större utsträckning. — Mot
frätande inverkan av senapsgasen måste
användas skyddskläder av impregnerat tyg.
För att genomföra det kollektiva g. måste
man vidtaga anordningar för gasskydd
s-r u m, avsedda för truppen att där intaga
måltider och vila ut samt för magasinering av
materiel och proviant (vilka i annat fall förstöras
av gaserna), för sanering av gasbelagt
område, för truppens hygien, för
desinficie-ring av gasbemängda kläder m. m. Ga
s-skyddstjänsten måste noggrant ordnas
och genomföras, varvid särskilt utbildad
personal (gasofficerare, gastrupp) kan vara
behövlig. Enbart skyddsmedel och ordnad
skydds-tjänst äro ej tillfyllest för att trygga en trupp
mot giftgasers verkningar; även god
gasdisciplin erfordras och måste under övningar
inpräglas. Gasstriden har starkt
demoraliserande inverkan och åstadkommer lätt panik.
Se Gasstrid och Giftgaser. L. af P.
Gasspis, kokspis med lysgas som bränsle.
Består vanl. av en kokhäll med ringar, under
vilka gasbrännare av bunsentyp äro
anordnade, samt därunder en gaseldad ugn för
stekning i panna. Jfr G a s k ö k.
Gasstrid. Sedan äldsta tider har man vid
krigföring tillgripit kemiska stridsmedel. Så
brukades rök för att tvinga försvararen ut
ur hans grotta, och även svavelångor ha
kommit till användning. Dylika stridsmedel
an-sågos dock ej fullt legitima vid ordnad
krigföring, och vid fredskonferenserna i Haag
1899 och 1907 ingingos överenskommelser,
riktade mot deras anlitande. Under
världskrigets lopp kommo kemiska stridsmedel till
vidsträckt användning, och bruket av dem
sattes i system. Efter kriget har åter en
strävan framträtt att förhindra deras
användande. Så har bl. a.
Washingtonöverenskom-melsen 1922 uttalat sig mot tillgripande av
gifter. Å andra sidan har, på grund av
krigets erfarenheter, den åsikten blivit alltmer
allmän, att dessa stridsmedel vid systematisk
användning icke visat sig grymmare än andra.
Inom alla arméer pågår även arbetet med
materielens och stridsmetodernas utveckling,
och föga sannolikt är, att deras bruk i ett
kommande krig skall kunna förhindras.
Användandet av giftgaser avser att
tillfoga fienden förluster, att nedbryta hans
moraliska motståndskraft samt att försvåra hans
stridsverksamhet genom att tvinga honom att
anlita den för striden besvärande
gasmasken. Vid g:s genomförande inverka
avgörande de meteorologiska förhållandena samt
terrängens beskaffenhet. Sålunda inverka
temp. och fuktighetshalt samt i första
rummet vindriktningen, som bör ligga från egen
ställning. Betäckt terräng gynnar gasernas
användande, under det att gasen i öppen
terräng utsättes för sol och vind, varigenom dess
verkan minskas. — Den första metoden för
gasbeläggning var gasblåsning (använd
f. ggn av tyskarna 22 april 1915 vid Yperen).
Den utföres med hjälp av gasbehållare med
starkt komprimerad gas, vanl. klor; vid anfall
utsläppes gasen genom rör, som utmynna
framför egen ställning. För att göra sig mer
oberoende av de atmosfäriska förhållandena
och för att ernå mer frihet i valet av
an-fallsföremål övergick man snart till g a s b
e-skjutning med hjälp av gasprojektiler.
För ändamålet nyttjas dels artilleripjäser,
dels granatkastare eller särskilt konstruerade
gaskastare. För gasbeläggning i mindre skala
kunna även gashandgranater användas.
Gasbeläggning från luften har
föreslagits för gasbeläggande av större områden
bakom fronten, ss. städer o. dyl. Detta
an-fallssätt skulle sålunda rikta sig även mot
civilbefolkningen. På grund av den stora
materialåtgång, som är erforderlig, torde denna
metod på g:s och flygteknikens nuv.
ståndpunkt knappast kunna i större utsträckning
genomföras.
För g:s genomförande måste alla trupper
särskilt utbildas; dessutom måste för
särskilda uppdrag gastrupper uppsättas. Till
dessas förfogande ställas meteorologiska
ob-servatorier och kemiska laboratorier. I de
högre staberna och truppstaberna måste
finnas gasofficerare för att leda ärenden ang.
gasväsendet. Om stridsgaserna samt deras
verkan på den mänskliga organismen se
Giftgaser. — Litt.: B. Hanslian och Fr.
Bergen-dorff, »Gaskrig och gasskydd» (1923); E. af
Edholm och C. Dahlgren, »Stridsgaser och rök
i lantkriget» (1926); »Förslag till
gasskydds-instruktion» (1926); R. Hanslian, »Der
che-mische Krieg» (2:a uppl. 1927). L. af P.
Gast (eng. ghost, ty. Geist, ande)
betecknar dels spöken av osaliga och illasinnade
avlidna i allm., dels särskilt gengångare
av mördade eller våldsamt omkomna
personer, vilkas kropp ej »kommit i vigd jord»,
d. v. s. ej fått kristlig begravning. Ofta anses
g. vara spöken av mördade odöpta barn,
stundom åter av personer, som begått brott,
vilka de under sin livstid ej sonat. G. hålla
gärna till i skogar och ödemarker, och
nattetid höras stundom deras hemska skrin (i
verkligheten läten av ugglor el. dyl.). Stundom
antastar en g. ensamma färdemän eller pinar
sovande (»gastkramning»). Jfr
Gengångare, Mara och Spöken. N. E. H.
Gast, manskap på fartyg, t. ex. däcks-,
backs-, skans- och båtgast.
Gastein [gaj"tåi’n], naturskön dalgång i
österrikiska landet Salzburg, på n. sidan av
Hohe Tauern, genomfluten av Gasteiner Ache;
omfattar 4 kommuner med 5,948 inv. (1923).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
