Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gastein - Gastera - Gasterental - Gasteromyceter, Buksvampar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
Gastera—Gasteromyceter
428
Utsikt över Bad Gastein.
G. genomlöpes av T a u e r n b a n a n (se d. o.),
som i en 8V2 km lång tunnel går ned till
Dravas dalsystem i s. Dalens huvudort är
köpingen H 0 f Gastein. 8 km längre mot
s. ligger 1,012 m ö. h. Bad Gastein med
18 varma, starkt radiumhaltiga källor (36,2°—
49,6° C), besökt av 27.000 kurgäster 1926. De
varma källorna anlitas för bad och
drick-ning. Den ur termalstollgångarna uppstigande
ångan nyttjas till ångbad, mest lokala
sådana. I fråga om radioaktivitet kunna
endast få vatten på jorden tävla med
Gastein-termernas, och därpå torde bero dess
påfallande gynnsamma verkan vid flera
sjukdomstillstånd, främst en del nervsjukdomar,
reumatism i muskler och leder, gikt, allmänna
svaghetstillstånd o. dyl. O. Sjn;Bgt.
Gastèra (av ty. Gast, gäst), gästspela.
Ga’sterental, fjälldal i Bernalperna ovan
Kandersteg. Se Lötschbergbanan.
Gasteromyceter, Buksvampar, Gastero-
Stinkmurkla, Ityphallua impudicus.
mycètes’ en av
basidiomy-ceternas. (se d. o.)
undergrupper, som omfattar
sa-profytiska basidiesvampar
med, åtm. som unga, slut
na fruktkroppar, i vilkas
inre sporerna alstras.
Fruktkroppens byggnad är
mycket växlande inom de
olika familjerna. Hos alla
är den dock utåt
begränsad av ett tydligt
väggskikt, en s. k. p e r i d i e,
som vanl. är skiktad, så
att man kan urskilja en
yttre exoperidie och
en inre endoperidie.
Fruktkroppens inre,
spor-alstrande parti benämnes
g 1 e b a. Denna är
antingen mera kompakt,
varvid basidierna äro mera
oregelbundet fördelade
inom hela gleban, eller ock är
den mer eller mindre
tydligt kamrad, varvid
kammarväggarna äro regelbundet beklädda med
basidieskiktet. Gleban kan även innehålla ett
sterilt trådsystem, ett s. k. k a p i 11 i t i u m.
Till artantal äro g. hattsvamparna
(Tlyme-nomycetes) långt underlägsna, men släktena
äro med hänsyn till sin allmänna organisation
varandra betydligt mera olika. Till g. höra
flera av jordens märkvärdigaste svampformer.
I Sverige finnes något över ett 60-tal arter.
Endast några få g. äro ätliga, t. ex.
röksvamparna. — Bland de egendomligare g.
märkes stink- el. giktmurklan,
Ity-phallus impudicus, som har en till en början
sluten, äggformig fruktkropp med tjock, vit
peridie (»trollägg»). Vid mognaden spränges
fruktkroppen i spetsen, varvid ur densamma
utväxer en cylindrisk, ihålig fot, som i
toppen uppbär en murkelliknande hatt, varpå
gleban vilar. Basidieskiktet med sporerna
sönderflyter vid mognaden till en
illaluktande vätska, som orsakar, att stinkmurklan
på långt håll ger sig tillkänna genom sin
obehagliga aslukt. Stinkmurklan är ej
ovanlig i s. Sverige men blir längre norrut
alltmer sällsynt och saknas alldeles i egentliga
Norrland. Den anses giftig. I tropikerna
förekomma ytterst egendomliga, med
stinkmurklan besläktade g. (släktet Dictyophora), vilkas
fot under den klockformiga, murkelliknande
hatten uppbär en vid, grovmaskig, åt sidorna
utstående vit slöja, som ger hela svampen ett
högst egenartat utseende. Närstående är
Clathrus (se Gittersvamp). Andra g. ha
underjordiska, knölliknande fruktkroppar, till
utseende och levnadssätt påminnande om
tryfflarna, vilka emellertid höra till en helt
annan svampgrupp, säcksvamparna
(Ascomyce-tes). Vanligast bland dessa s. k. falska
tryfflar är hartryffeln, Rhizopogon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
