Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gatenhielm, släkt - Gatenhielm, Lars - Gatjina - Gatkamill - Gatling, Richard Jordan - Gatlopp - Gatlykta - Gatläggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
Gathenhielm—Gatläggning
434
Gathenhielm, svensk släkt. Handelsmannen
Anders Gathe (d. 1710) på gården Gatan
i Onsala socken (Halland) var far till
Christen Gathe (1682—1722), som 1715 adlades
med namnet G. jämte sin bror Lars (se nedan).
Chr. G. blev kofferdikapten 1701, antogs vid
amiralitetet 1710, förde efter rådets tillstånd
kaparfartyg, blev e. o. kapten 1714,
kommendör 1718 och fick avsked 1720. Han var känd
för ett obändigt lynne. Släkten utgick på
manssidan 1768. B. H-d.
»Gathenhielmska huset» i Göteborg.
Gathenhielm, Lars, kaparredare (1689—
1718); jfr släktöversikten. Om Lars Gathes
ungdom vet man föga. Han inskrevs 1706 vid
Göteborgs gymnasium och anges ha tidigt
»evertuerat sig i sjöväsendet». Från 1710
utrustade han jämte andra köpmän
kaparfar-tyg. Trol. bodde G. 1710—15 utanför
Göteborg, och hans hus vid nuv. Stigbergstorget,
»Gathenhielmska huset», härrör möjligen från
denna tid. Först 1715 fick han burskap i
Göteborg. För sin kaparverksamhet adlades han
jämte brodern Christen 1715 med namnet G.
Då Karl XII 1716 beslöt utlåna kronans
fartyg till kapare mot att dessa sörjde för
besättning och underhåll, tog G. i bruk tre
fregatter. Han nådde 1717 höjden av framgång
i sin kaparrörelse, fick jan. s. å. kommendörs
titel och förordnades till chef för övriga kapare.
En synnerligen rikt utbildad tradition har
framställt G. (»Lasse i Gatan») som sjöhjälte.
Ehuru man egendomligt nog ej synes kunna
påvisa någon bestämd sjöstrid, vari G.
personligen deltagit, bör dock framhållas, att
redan samtida vittnesbörd omtala hans
»tapperhet» och att han vågat »själva livet». I
varje fall var emellertid G. framför allt
affärsman, en kaparredare, som planlade vågade
expeditioner och genom kaperiet samlade stor
förmögenhet. Han stod mycket väl hos Karl XII.
G:s änka, Ingela Hammar (d. 1729),
fortsatte hans rederiverksamhet. G. och hans maka
äro begravna i Onsala kyrka i vita
marmor-sarkofager. Att G. tagit dessa genom kaperi,
uppger en sägen, som ibland framträtt i
formen, att sarkofagerna urspr. varit avsedda
för ett danskt kungapar. Att dylika
sarkofager tagits men tillställts Danmark i utbyte
mot de nu i Onsala varande är endast en lös
förmodan; att de senare skulle vara
motstycken till några som helst av de danska
kunga-sarkofagerna i Roskilde är oriktigt. — Litt.:
W. Berg, »Samlingar till Göteborgs historia»,
II (2:a uppl. 1887); H. Fröding, »Berättelser
ur Göteborgs historia under envåldstiden»
(1915). B. H-d.
Ga’tjina (1923 ändrades namnet till
Trotsk, men 1927, sedan Trotskij blev
utesluten ur kommunistiska partiet, återfick G.
sitt ursprungliga namn), stad i guv.
Leningrad, Ryssland, 45 km s. s. v. om Leningrad
vid floden Isjora; 16,613 inv. (1926). Under
Paul I och Alexander III var G. kejserligt
residens. Kejserliga palatset (1766) är byggt
efter plan av Rinaldi och Brenna. F. n. är
palatset förvandlat till museum. G:s park är
känd för sina konstnärliga lusthus, statyer
och minnesmärken samt för sin zoologiska
trädgård. A. deR.
Gatkami’ll, bot., se Sötblomsläktet.
Gatling [gä’tliij], Richard Jordan,
amerikansk mekaniker (1818—1903). G.
konstruerade 1861 en kulspruta med 4—6 pipor lagrade
kring en axel, så att piporna turvis kunde
avfyras, då axeln kringvreds; nu ersatt med
modernare konstruktioner. (G. af W-dt.)
Gatlopp, ett kroppsstraff. Två
käppbeväp-nade led uppställdes några m från varandra,
det främre ledet gjorde helt om, och i »gatan»
mellan leden infördes den person, som skulle
avstraffas. Vid löpandet genom gatan fick
han på den blottade ryggen ett slag av varje
person. Det mesta, som i Sverige ådömdes,
var 9 lopp mellan 300 pers. Straffet ansågs
icke vanhedrande, då de straffande voro
kamrater och icke skarprättare eller profosser.
Brukades på 1600-talet mycket i
’civillagstiftningen, försvann sedan där men borttogs
först 1812 ur krigslagen. G. var under
1600-och 1700-talet allmänt brukligt i europeiska
arméer. G. O. G-
Gatlykta, se Gatubelysning.
Gatläggning, behandling av gatumarkens
yta för att förstärka dess hållfasthet och göra
den ändamålsenligare för trafiken, än marken
i sitt naturliga tillstånd är; stundom även
det material, som härvid nyttjas. Redan
antikens folk använde g. i sina städer (jfr
Pompeji). Den enklaste metoden för g. är
grusning, som innebär markens planering,
övertäckande med grovt fältgrus, tillpackning
med vält och översållning med sand. M a k
a-damisering, så benämnd efter skotten
Mac Adam, som omkr. 1820 först lär ha
infört metoden, är en förbättrad grusning med
användande av »makadam», skarpkantiga, för
hand eller i maskin slagna stenstycken, 2—4
cm i genomskärning. Dessa påföras vägbanan
i ett 15—30 cm tjockt lager, tillpackas med
vält och överströs med sand, som genom
vat-tenspolning bringas att utfylla stenarnas
mellanrum. På lös mark lägges under
makadamen en grundbädd av större stenflisor eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
