Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gatubelysning - Gatun - Gau - Gau, Franz Christian - Gaubil, Antoine - Gauchos - Gaudeamus - Gauden, John - Gaudí, Antonio - Gaudin, Martin Michel Charles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
Gatun—Gaudin
438
och på skyltar. Den moderna storstadens
gatubild präglas därför ställvis efter mörkrets
inbrott av en rikedom på ljus, som vida
övergår effekten hos den i ordningens och den
personliga säkerhetens intresse av det allmänna
anordnade utomhusbelysningen. Se
Belysning, Elektrisk belysning och L y
s-g a s. G. H-r.
Ga’tun, se Panamakanalen.
Gåu (plur. Gaue), ty., motsv. pagus hos
Caesar, var redan i forntiden i Tyskland
beteckning på landområden av växlande
storlek. Varje G. stod under ledning av en
Gau-furste och utgjorde en enhet ur
domstols-författningens, härväsendets och
jordäganderättens synpunkt. Med tiden utplånades dessa
drag hos G., som fick enbart geografisk
betydelse. G. ingår i många tyska ortnamn,
t. ex. Breisgau, Rheingau. Om G:s historia
och förhållande till andra indelningar
föreligger en mycket vidlyftig litt.; se R. Schröder,
»Lehrbuch der deutschen Reehtsgeschichte» (6:e
uppl., utg. av E. v. Künssberg, 1922). K. G. Wn.
Gau [fr. uttal gå], Franz Christian,
tysk-fransk arkitekt (1790—1853). Levde
sedan 1810 i Paris, där han blev en
representant för gotik i de rhenländska kyrkornas
anda. Hans huvudverk blev S:te Clotilde i
Paris (i någon mån ändrad av Ballu); även
restaurationen av S:t Sévérin bör nämnas. G.
besökte 1819 Nubien, vars minnesmärken han
avtecknade och uppmätte (»Antiquités de la
Nubie», 1822). G-gN.
Gaubil [gåbi’l], A n t o i n e, fransk
jesuitmissionär i Kina (1689—1759). Var en av
pioniärerna inom den västerländska
sinolo-gien och skrev flera värdefulla bidrag i den
viktiga jesuitserien »Mémoires concernant
1’histoire etc. des chinois», XV—XVI (1791,
1814). B. Kgn.
Gauchos [gåuTJås] (av det araukanska
gatscho, kamrat), ridande herdar på
Argentinas pampas, där de efterträtt de indianska
jägarfolken. I allm. äro de halvblod och vanl.
anställda på längre tid hos godsägarna
(estan-cieros), medan de s. k. gauchos matos äro löst
folk. G:s dräkt och utrustning återgå på
äldre spanska högreståndsförebilder. Ett
karakteristiskt plagg av indianskt ursprung är
dock ponchon. G. äro utmärkta ryttare,
utomordentligt skickliga i att kasta bolas (se d. o.)
och lasso. G. B-r.
Gaudeämus, lat., början till en studentsång
(»Gaudeamus igitur, juvenes dum sumus»,
»glädjoms, medan vi äro unga!»), diktad, på
grundval av en redan 1267 känd visa, av en
tysk skriftställare, Kindleben, 1781.
Gauden [gå’don], John, engelsk teolog
(1605—62), kort före sin död utnämnd till
biskop av Worcester. G. är mest känd som
den sannolike författaren till det Karl I
tillskrivna, i dennes namn avfattade
uppbyggelse-arbetet »Eikon Basilike. The portraicture of
his saered majestie in his solitudes and
suffe-rings», vilket utgavs kort efter konungens
avrättning 1649 och gjorde djupt intryck på
allmänheten. G. själv framförde efter
restaurationen anspråk på författarskapet och
lönades då med kyrklig befordran. Ännu i slutet
av 1800-talet gjordes dock inlägg till förmån
för Karl I:s författarskap. Skälen för att G.
är bokens författare ha sammanfattats bl. a.
av C. E. Doble i Academy (1883). V. S-g.
Templo de la sagrada familia i Barcelona. Under
arbete efter ritningar av A. Gaudi.
Gaudf, Antonio, spansk arkitekt (1852
—1926). Var huvudmannen för den moderna
nykatalanska arkitekturen, som oförfärat
går sin egen väg samt behandlar gamla
och nya former med överlägset orädd
fantasiflykt och med egenartade och förbluffande
resultat. I Barcelona finnas flera av hans
mest bemärkta verk, bland dom den väldiga
kyrkan Templo de la sagrada familia
(påbörjad 1882, ännu ofullbordad), i fantasifull och
bisarr gotik med överrik skulpturprydnad,
samt Parque Güele med terrasser, tempel, teater
och broar. Andra verk av G. (biskopspalats
m. m.) finnas i Leon och Astorga. G-g N.
Gaudin [gådä’], Martin Michel
Charles, hertig av Gaeta, fransk finansman (1756
—1841). Inträdde tidigt i finansförvaltningen,
blev efter statskuppen 1799 finansminister och
kvarstod som sådan ända till Napoleons fall
1814. Under denna tid omorganiserade G.
beskattningen i Frankrike samt tog initiativ till
Banque de France och räkenskapsverket Cour
des comptes. 1808 blev han greve, 1809 hertig
(duc de Gaete). 1815—19 tillhörde G.
deputeradekammaren och var 1820—34 dir. för
Banque de France. »Mémoires» i 3 bd 1826—
34 (faksimileuppl. 1926).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
