Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gaultheria - Gaultier-Garguille el. Fléchelles - Gaunt - Gaunö - Gaur el. Djungeloxe - Gaura - Gaurisankar - Gausdal - Gauss, Carl Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
441
Gaultheria—Gauss
442
Gaultheria [gål-], växtsläkte av fam.
Erica-ceae, med bortåt 100 arter, huvudsakligen i
Amerika (från Kanada till Chile), buskar el.
halvbuskar med övervintrande, breda, håriga
blad och små röda el. vita blommor. Av
bladen hos G. procumbens (i U. S. A.) fås g a u
1-theriaolja (vintergrönsolja), som nyttjas
i parfymfabrikationen. G. M-e.
Gaultier-Garguille [gåtie’-gargiT] el. F 1
é-e h e 11 e s, fransk farsör (omkr. 1574—1634).
Spelade tidigare tills, m. Gros-Guillaume och
Turlupin (se dessa ord) i ett bollhus vid
Porte-Saint-Jacques i Paris och övergick med dem
i början av 1600-talet till teatern i Hotel de
Bourgogne (se Fransk teater). G:s fack
som skådespelare var fädernas och
pedanternas i den halvt improviserade, efter
comme-dia dell’ arte utvecklade genre, som var
föregångaren till Molières farser. G. K-g.
Gaunt [gånt], äldre eng. namnform för
Gent. — Om John of G. se Lancaster.
Gaunö, se G a v n ö.
Gaur, Bos frontalis gaurus.
Gaur el. D j u n g e 1 o x e, Bos frontälis
gdu’rus, en kraftigt byggd vildoxe med korta
ben, hög puckel och jämförelsevis kort svans.
Pannan är bred och konkav, hornen vid basen
något tillplattade och till färgen gulgröna.
Djurets färg är ovan brunsvart, under grågul.
En fullvuxen g. når en längd av 3 m och en
höjd över manken av 1,9 m. G. lever i smärre
hjordar i skogiga bergstrakter i Främre och
Bortre Indien. Den trives i djurgårdar, men
alla försök att tämja den ha misslyckats. T.P.
Gaura, växtsläkte av fam. Onagraceae,
utmärkt genom 8 ståndare och 1—4-fröig nöt.
G. Lindheimeri (från Texas) är en omtyckt
enårig trädgårdsväxt med talrika vitaktiga
blommor i klase. G. M-e.
Gaurisankar, bergstopp i Himalaja (se d. o.).
Gåusdal, västlig sidodal till
Gudbrands-dalen i Norge, från trakten n. v. om
Lille-hammer. Delar sig i Vestre och östre G. I
Östre G. ligger G:s högfjällssanatorium,
anlagt 1876, 785 m ö. h.
Gåuss, Carl Friedrich, tysk
matematiker (17 7 7 30/4—185 5 23/2). Var född i
Braun-schweig och växte upp i trånga förhållanden.
Energi och rika anlag hjälpte honom tidigt
fram till märkliga resultat; bl. a. lyckades han
uppställa det allmänna kriteriet på
möjligheten att med passare och linjal konstruera en
regelbunden månghörning. G.
uppmärksammades nu av inflytelserika personer, främst hertig
Ferdinand av Braunschweig, vilken
möjliggjorde hans studievistelse vid univ. i
Göttingen 1795—98. Dit återvände han 1807 som
direktor för observatoriet och kvarstod som
sådan till sin död. Led. av sv. Vet.-akad. 1821.
G:s utomordentliga auktoritet grundades
urspr. genom de resultat, som han uppnådde
inom den tillämpade matematikens områden,
inom astronomien, geodesien och fysiken, och
främst genom hans nya banbestämningsmetod
och dess uppseendeväckande tillämpning på
den nya planeten Ceres, som helt oförmodat
försvann i början av 1801 men genom G:s nya
metod snart åter kunde fångas i teleskopet.
Vid sidan av denna bragd bör inom
astronomien framhållas den stora grupp av arbeten,
som inrymmes i begreppet den Gausska
stör-ningsteorien, varigenom förutsättningar och
allmängiltighet hos himlakropparnas
banpro-blem avsevärt utvidgades. G:s
matematiskt-astronomiska undersökningar fortgingo till
1820, då inriktning skedde på geodetiska
problem. Här återfinnes hans namn i samband
med flera fundamentala satser inom
differentialgeometrien liksom inom teorien för
konform avbildning. Härefter följde en period av
fysikaliska studier, inspirerade av personlig
beröring med män som A. von Humboldt och
Wilhelm Weber. Frukterna härav återfinnas
i grundläggande arbeten om jordmagnetismen
och potentialteorien samt i genialisk
konstruktion av nya optiska instrument.
Dessa arbeten inom de matematiska
gränsvetenskaperna bilda krönet av hans livsverk
men äro också otänkbara utan de grundvalar,
som hans upptäckter inom den rena
matematiken utgöra. Här återfinner man först den
för all experimentalforskning oumbärliga
minsta kvadratmetoden, vilken han
hade i sin hand långt före publicerandet av
de astronomiska huvudarbetena (se F e 1).
Inom algebran äger man av G. flera bevis för
algebrans fundamentalsats samt det
utomordentligt viktiga verket »Disquisitiones
arith-meticæ» (1801), vilket betraktas som
grundstenen till den moderna talteoriens byggnad.
Detta innehåller fundamentala satser och
kriterier rörande kvadratiska rester och
kvadratiska former samt cirkeldelningens ekvation
æn = 1. Hans viktigaste insats inom
analysen äro undersökningarna över den
hyper-geometriska serien och de speciella
differentialekvationer, som stå i samband med denna,
samt införandet av de komplexa talen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
