Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gauss, Carl Friedrich - Gausska logaritmer - Gausta - Gaustad - Gautajaure, Gäutajaure - Gautama - Gautbert - Gautherin, Jean - Gauthiod - Gauthiot, Robert - Gautier, Judith - Gautier, Léon - Gautier, Théophile - Gautjod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
443
Gausska logaritmer—Gautjod
444
Genom en 1899 av Stäckel återfunnen
dagbok, förd av G. 1796—1814, har konstaterats,
att G. otvivelaktigt varit i besittning av
åtskilliga av andra forskare senare
offentliggjorda rön, i främsta rummet de
grundläggande elementen till teorien för de
ellip-tiska funktionerna. Märkligast av dessa
hemlighållna upptäckter torde vara hans
fullständiga antecipering av den icke-Euklideiska
geometrien, som senare behandlades av Bolyai
och Lobatsjevskij (jfr Bolyai, J.).
G:s vetenskapliga produktion är samlad i
en stor upplaga, utg. av Göttingens
veten-skapssällskap (1870 ff.; hittills 11 bd). Där
ingå också flera essäer över hans verk ur
olika synpunkter. Även har utgivits hans
brevväxling med H. C. Schumacher (6 bd, 1860
—65), A. v. Humboldt (1877), W. Bolyai (1879),
F. W. Bessel (1880) och C. L. Gerling (1927).
Litt.: H. Mack, »C. F. Gauss und die Sei nen»
(1927). — G:s porträtt återges på plansch
vid sp. 440. T. B.
Gausska logaritmer, se Logaritm.
Gåusta, fjälltopp i s. Norge, Telemark
fylke, s. om Rjukan; 1,882 m ö. h. Har en av
e. Norges vidsträcktaste utsikter. Se
vid-stående plansch.
Gäustad, Norges äldsta statshospital för
sinnessjuka, i Vestre Aker vid
Holmenkollen-banan, omkr. 5 km från Oslo, med en
hänförande utsikt över dalen och fjorden,
uppfördes 1851—55 och öppnades 1855 som
kuranstalt för hela riket. Här ägde den kliniska
undervisningen i psykiatri rum, tills en
självständig psykiatrisk universitetsklinik,
uppförd på hospitalets tomt, togs i bruk 1927.
G. rymde urspr. 262 sjuka, utvidgades 1922—
27 och kan f. n. upptaga omkr. 600. M. H.
Gautajaure, Gäutajaure, sjö i v.
Lycksele lappmark, genomfluten av Ume älv; 32
kvkm, 438 m ö. h. Vid n. stranden ligger
Tärna kyrka. Efter G. benämnes en större
issjö (se d. o.) i dessa trakter Gäuta-issjön.
Gåu’tama, namn på B u d d h a (se d. o.).
GåuTbert, se Ansgarius.
Gautherin [gåträ’], Jean, fransk skulptör
(1840—90). Var en mycket skicklig och
elegant konstnär, utförde monumentala verk som
gruppen »Det förlorade paradiset», enstaka
figurer som »Arbetet», porträttstatyer som
Diderot (dessa i Paris) och kejsarinnan Maria
Fedorovna (jämte flera andra i Glyptoteket
i Köpenhamn). G-g N.
Gautbiod, se Gautjod.
Gauthiot [gåtiå’], Robert, fransk
språkforskare (1872—1916). G. tjänstgjorde som
directeur adjoint vid sektionen för
jämförande grammatik av École pratique des hautes
études i Paris. Han var en utmärkt
språkforskare och skrev bl. a. »Essai de grammaire
sogdienne. I. Phonétique» (1914—23; i
»Mission Pelliot en Asie centrale», bd 1); jfr S o
g-diska. G. stupade i världskriget.
Gautier [gåtie’], J u d i t h, fransk
författarinna (1850—1917), dotter till Th. G. Utgav
1867 »Le livre de jade», en samling kinesiska
dikter i prosaöversättning, och hämtade i
flertalet av sina romaner, berättelser och
skådespel motiv från Östasien. 1869 gifte hon sig
med Catulle Mendès, från vilken hon snart
skildes. (Kj. S-g.)
Gautier [gåtie’], L é o n, fransk lärd (1832
—97). Var först arkivarie, blev 1871 prof, i
paleografi vid École des chartes och 1893 chef
för hist. avd. av Archives nationales. G. var
en framstående kännare av medeltiden och
skrev om denna en rad arbeten, bl. a. »Lee
épopées frangaises» (1866—68). Han utgav
en kritisk edition av »Chanson de Roland».
Gautier [gåtie’], Théophile, fransk
författare (1811 31/s—7 2 23/io). F. i Tarbes
(Hau-tes-Pyrénées), växte upp i Paris, studerade
först målning för Rioult men drogs snart in
i den romantiska
rörelsen, närmast som
Hugos drabant, för
att omkr. 1835 bilda
ett slags tredje, eget
»cénacle», där han
själv spelade första
fiolen. Han lancerade
lösenordet »1’art pour
1’art», konsten för
konstens egen skull,
utan sociala eller
moraliska tendenser. Som
skald förblev han
må
lare och skulptör, en människa, för vilken,
som han själv sade, »den yttre världen finnes
till». Sina första »Poésies» utgav han 1830;
en ny samling kom ut 1845; med ȃmaux et
camées» (1852) hade han nått den formella
fulländning han framför allt eftersträvade. Varje
dikt ger en pregnant bild, plastisk eller blott
pittoresk. Från honom utgår uppfattningen
av poesien i dess högsta form som en
opersonlig, deskriptiv konstart, och i sina
romaner och noveller — att nämna »Les
Jeune-France» (1832) och »Mademoiselle de
Maupin» (1835) — demonstrerade han det
romantiska förakt för »brackan», den
programmässiga excentricitet och immoralitet, som
borde höra den äkta konstnären till och som
sedermera i Baudelaire fingo sin genialaste och
mest inflytelserike tolk. G:s impressionistiska
reseskildringar — från Spanien, Italien,
Turkiet. Ryssland m. fl. länder — höra till de
förnämligaste i sin genre; som konst- och
litteraturkritiker gjorde han slutligen en
både kvalitativt och kvantitativt betydande
insats. Näst efter Dumas père och Voltaire
torde han ha varit den mest produktive av
alla franska författare. Han fick direkta
poetiska efterföljare även utanför Frankrike; en
svensk lärjunge var C. Snoilsky. Jfr monogr.
av E. Richet (1893), H. Potez (1903) och L.
Larguier (1911) samt G:s självbiografiska
»Ménagerie intime» (1869). Kj. S-g.
Gautjod, ett under 1700-talet i analogi
med det gamla ordet Svitjod (»sveafolket»;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
