Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gautjod - Gautsch von Frankenthurn, Paul - Gauvain, Auguste - Gavarni, Paul (H. G. S. Chevalier) - Gavarnie - Gavazzi, Alessandro - Gave - Gaveaux, Pierre - Gavel, Gavelfält - Gavelin, Axel Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
445
Gautsch von Frankenthurn—Gavelin
446
Svealand) skapat namn för Götaland (isl.
Gaut-land). Trol. först använt av J. Wilde 1738.
Gautsch von Frankenthurn [gaü’tj fån
fra’nkäntorn]. Paul, frih., österrikisk
stats-undervisningsministeriet samt var
undervisman (1851—1918). Blev 1874 ämbetsman i
ningsminister 1885—93 och 189a—97. Nov.
1897 blev G. ministerpresident och
inrikesminister, avgick i
mars 1898 på grund av
tyskt motstånd mot
hans bömiska
språkpolitik samt var ånyo
ministerpresident dec.
1904—april 1906. Som
sådan framlade han
ett frisinnat förslag
till
representationsreform, byggt på
allmän rösträtt och den
gamla
klassrepresentationens upphävande.
Reformen stötte på starkt motstånd hos
polackerna och de privilegierade storgodsägarna
samt genomfördes först 1907, efter en rad
kompromisser, av v. Beck. G. upphöjdes 1890 till
frih., blev 1895 livstidsmedlem av herrehuset
och 1906 president i riksräkenskapsverket
(Oberster Rechvungshof), vilken post han
innehade till sin död med ett kort avbrott juni—
okt. 1911, då han såsom för tredje gången
ministerpresident förgäves sökte genom
eftergifter åt tjecker och polacker åstadkomma en
regeringsduglig parlamentsmajoritet. V. S-g.
Gauvain [gåvå’], A u g u s t e, fransk
publicist (f. 1861), utrikespolitisk medarbetare i
Journal des Débats. G. har idkat omfattande
samtidshistoriska studier, särskilt rörande
Balkan ländernas politik och världskrigets
förhistoria.
Gavarni’, Paul, fransk tecknare (1804—66).
Han hette egentligen H. G. S. C h e v a 1 i e r,
började tidigt teckna modeplanscher och
övergick snart till den illustrerade pressen. Med
lätt och elegant hand
framställde han —
oftast i litografi —
Parislivets vivörer,
lätta damer,
kaféernas och de offentliga
balernas publik. Han
förbisåg ej medaljens
frånsida och blev med
åren en social
skildrare av betydenhet,
föregångare till de
mera fränt satiriska
Pariskrönikörerna från
tredje republiken. G:s teckningar ha
utkommit i flera samlingar (se bild vid art. G o
n-coiirt). Monografit-r av bröderna Goncourt
(1873), Uzanne (»Daumier et G.», 1904) och
P. A. Lamoisne (1924). G-gN.
Gavarnie f-ni’], by i fr. dep.
Hautes-Pyré-nées. I närheten en på 1,640 m höjd belägen
kitteldal, Cirque de G.; från dalens branta
väggar störta bergbäckar ned i kaskader;
högst är Gave de Pau, 422 m (till Adour).
Gavazzi [-va’tsi], A 1 e s s a n d ro, italiensk
präst och folktalare (1809—89). Prof, i
Neapel 1829 och hänförd av tidens liberala idéer,
kom G. att spela en framträdande roll i den
nationella enhets- och frihetsrörelsen 1846 ff.
Efter Roms fall 1849 begav han sig till
England, Skottland och Nordamerika samt vände
sig i både tal och skrift mot påvekyrkans
maktmissbruk. Återkommen till Italien 1860,
slöt han sig som fältkaplan till Garibaldi och
blev några år efter enhetskrigets slut den
ledande kraften inom Chiesa libera i t
a-1 i a n a (se d. o.). G. skrev flera
kyrkopo-litiska stridsskrifter. E. Nwn.
Gave [gav], namn på bergsströmmar i
Pyrenéerna, ss. G. d’O 1 o r o n, som uppstår av
G. d’O s s a u och G. d’A s p e, i fr. dep.
Basses-Pyrénées. Om G. de Pau se Gavarnie.
Gaveaux [-vå’], Pierre, fransk
kompositör (1761—1825). Skrev flera operor, som
uppfördes överallt i Europa, även i Sverige.
Gavel, G a v e 1 f ä 11, den del av byggnads
yttervägg ovan takfoten, som uppåt
begränsas av takfall och utgör yttervägg för vind.
Gavelvägg el. gavelmur, numera ofta
förkortat till g., benämning för en rektangulär
byggnads kortsidor, antingen de uppåt
avslutas horisontalt, således sakna g. i
ursprunglig betydelse (hus med valmtak eller med
platt tak), eller fortsätta med gavelfält
(byggnader med sadeltak el. med pulpettak; jfr
F r o n t o n). G:s övre kontur följer
takfallens raka eller brutna linjer (se bild 5 och 6
på pl. till art. Bostadsfrågan) eller
utbildas mera fritt, ss. medeltidens trappgavel
på kyrktorn eller på s. k. gavelhus, vilka
lågo med en kortsida mot gatan (se bild 16
och 17 på pl. till art. Bostad), samt
renässansens och barockens volutgavlar (se bild av
kyrkan San Benedetto på pl. till art. F e
r-r a r a, Beginkyrkan i Bryssel på pl. 2 till
art. Flamländsk konst och
exteriörbilder på pl. till art. Frederiksborg).
Takresningens höjd och form (se T a k), som
anpassas efter byggnadsstil och
taktäcknings-material, äro av betydelse för g:s utseende.
Gavelfältet (el. tympanon) smyckades
under antiken med skulpturer; under medeltiden
genombröts det ofta av rosettfönster, och under
nyare tid uppdelades fältet av listverk och
ornament. Jfr Frontespis och F r o
n-t o n. E. L-k.
Gavelin, Axel Olof, geolog (f. 1875 4/io),
fil. dr i Uppsala 1905, statsgeolog 1903, t. f.
chef 1914 samt överdir. och chef för Sveriges
geologiska undersökning (S. G. U.) 1916. G:s
arbeten om urberget i n. Smålands
kustområde och om Kvikkjokkfjällens geol. byggnad
äro av stor betydelse liksom hans
kvartärgeologiska undersökningar över de isdämda
sjöarna i Lappland och n. Jämtland,
trädgränsens nedgång i fjällen och nivåförändringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
