Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gavelin, Axel Olof - Gavelius, släkt - Gawell, Ida Albertina - Gavel-Långsjön - Gavelröst el. Gavelröste - Gaveston, Piers - Gavialsläktet - Gaviksfjärden - Gavleån, Gävleån - Gavnö (Gaunö) - Gavott - Gay, John - Gaya - Gayal - Gaya sciensa - Gayer, Johann Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
447
Gavelius—Gayer
448
hos sjöarna på småländska höglandet. Som
chef för S. G. U. har G. särskilt sökt
tillmötesgå det nutida
näringslivets krav på
praktiskt geologiska
utredningar. Bland
större sådana, som
utförts, märkas
inventeringen av s.
Sveriges torvtillgångar
samt efterforskandet
av nya
sulfidmalmfyn-digheter. Dessa ledde
till upptäckten av det
västerbottniska malm-
distriktet. Led. av Vet.-akad. 1922.
K. A. G. (N. Zn.)
Gavelius, svensk släkt. Rådmannen Peder
Hansson i Gävle hade sönerna Elias G. (d.
1668), borgmästare i Gävle, vars gren
adlades Cederschiöld (se d. o., släktöversikten), och
Peder G. (1601—45), som blev jur. utr. dr
i Orleans 1634, justitieborgmästare i
Stockholm 1637 och vid flera riksdagar var
borgarståndets talman; om sonen Mårten G. och
dennes gren se Cronstedt, släktöversikten.
Om en annan släkt G. se Lagercrantz,
släktöversikten, och Lagerstedt, J.
Gawell, Ida Albertina, se Blumen thal.
Gavel-Långsjön, sjö i Roslagen, i Knutsby
och Fasterna socknar; 24 m ö.h., 5 kvkm, 7,2
m djup. Avflyter genom Norrtäljeån.
Gavelröst el. G a v e 1 r ö s t e, takresning
el. takstol för gavel (gavelfält), ibland även
namn på detta väggparti (jfr Gavel och
Tak). E. L-k.
Gaveston [gä’viston], P i e r s, engelske
konungen Edvard II:s gunstling (d. 1312). Var
son till en riddare från Gascogne och hade
uppfostrats tills, m. Edvard, vilken 1307
gjorde honom till earl av Cornwall och
förmälde honom med sin systerdotter Margaret
de Clare. G. var regent under Edvards
brudgumsfärd till Frankrike 1308, retade de
engelska stormännen genom oförsynt
uppträdande och avlägsnades s. å. som
ståthållare till Irland. Återkommen i juli 1309,
blev han sept. 1311 på yrkande av de mot
honom förbittrade stormännen förvisad ur
riket, och då han kort därpå likväl återvände
till hovet, utbröt uppror. G. föll i
stormännens händer och halshöggs på Blacklow hill
nära slottet Warwick 19 juni 1312. V. S-g.
Gaviälsläktet, se Krokodildjur.
Gaviksfjärden, naturskön bukt av
Bottenhavet i Nordingrå och Nora socknar,
Ångermanland. Omgives av intill 250 m höga berg,
fortsättes i n. av Vågsfjärden.
Gavleån, G ä v 1 e å n, avloppså för
Gästriklands Storsjö. Mynnar inom Gävle i Inre
fjärden av Gävlebukten. Längd 22 km,
flodområde 2,540 kvkm. Industriellt utnyttjas 9
fall om sammanlagt 5,500 hkr, främst vid
Forsbacka, Mackmyra och Gävle.
Gavnö (G a u n ö), dansk herrgård, s. v. om
Næstved på Själland på en ö i Susåns utlopp,
nu i förbindelse med Själland genom en
fördämning. G. var urspr. ett nunnekloster,
upprättat 1402 av drottning Margareta, och
irån 1584 herrgård. Ägdes från 1682 av
släkten Thott, blev 1794 stamhus och 1805 baroni
för släkten Reedtz-Thott. 1927 övergick G.
till fri egendom. Huvudbyggnaden, från 1755,
inrymmer en ypperlig tavel- och
porträttsamling. Jfr Gladsax. P. E-t.
Gavo’tt (fr. gavotte), urspr. folkdans (från
Gap i Dauphiné, vars invånare kallades
ga-vots), upptogs i slutet på 1600-talet i operan
och baletten. Musiken i 2/4 el. 4/4 takt är
graciös, sirlig och behagfull. G. skiljer sig från
menuetten genom sin livlighet, sina
luftsprång och kyssar. G. infördes sedermera i
salongerna och dansades i allm. av ett par med
inlagda solon för kavaljer och dam. L-a S.
Gay [géi], John, engelsk skald (1685—
1732). Han bekände sig till Pope och skrev
herdedikter (»Rural sports», den parodiska
»The shepherd’s week», 1714, etc.). G. skildrade
realistiskt och
naturligt samt förebådade
därigenom en sundare
smakriktning; hans
parodiska hjältedikt
»Trivia; of, the art of
walking the streets of
London» (1716) målar
(efter Swift) i
holländsk stil den dåtida
huvudstaden. Han
hade framgång som
dramatiker med »What
d’ye call it?» (1715)
och sorgespelet »The captives» (1724) samt
framför allt »The beggar’s opera» (1728), som
satiriserade hovets förkärlek för den italienska
operan och på samma gång gav en livfull
skildring av tillståndet i Londons fängelser.
»Polly» (1729), en fortsättning av »The
beg-gar’s opera», fick ej uppföras. Mest kända av
G:s smärre dikter äro hans »Fables» (2 dir,
1727—33). Jfr W. E. Schultz, »Gay’s Beggar’s
opera» (1923). (S. B. L.)
Gaya, stad i britt.-ind. prov. Behar och
Orissa, vid Ganges’ biflod Phalgu och East
Indian railway; 67,562 inv. (1921).
Vallfartsort.
Gayäl, Bos frontälis frontälis, är nära
besläktad med gauren (se G aur) men är mindre, har
flat panna och kortare, raka horn. Den lever
i högt belägna skogstrakter i Bortre Indien
och hålles stundom halvtam för att användas
som slaktdjur. T. P.
Gaya scie’nsa [ga’ja-], »glad vetenskap»,
provensalsk beteckning på
trubadurdiktningen, sedan på poesien i allm.
Gayer [gäTär], Johann Karl, tysk
skogsman (1822—1907). Blev 1855 prof, i
skogshushållning vid Aschaffenburgs
skogsinstitut i Bayern och var 1878—91 prof, vid
univ. i München med skogsteknologi som hu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
