Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gelkare (Gälkare, Gilkare) - Gellée, Claude (Lorrain) - Gellerstedt, Albert Theodor - Gellerstedt, Pehr Erik - Gellert, Christian Fürchtegott - Gellius, Aulus - Gellivare - Gelnhausen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
483
Gellée—Gelnhausen
484
i Skåne, hade att till- och avsätta fogdar och
uppbära de kungl. inkomsterna; i rättssaker
kunde appelleras från honom till drotsen. Litt.:
W. Christensen, »Dansk statsförvaltning i det
15. århundrede» (1903); L. M. Bååth,
»Hälsingborgs historia», I (1925).
Gellée [^äle’], C 1 a u d e, kallad Cl au de
L o r r a i n, fransk målare (1600—82). F. i
Lothringen, kom i unga år till Italien och
förblev från 1627 bosatt i Rom. Han
utbildade sig under A. Tassi och rönte intryck av
Poussin, P. Brill m. fl. Efter Poussin blev han
det italienska landskapets främste tolk i
klassisk anda. Han upptog sin stil från sina
förebilder; hans Italien blev en idealnatur med
vidsträckta utsikter över dalar, floder och hav,
naturen prydd av klippor, lummiga träd,
antika ruiner, palats och hamnbyggnader. Hans
egen insats i dessa artificiella scenerier är
ljuset, rymden. Det effektrika sceneriet utgör
en linje- och formskön, verkningsfull
inramning kring rymd och hav i harmoniskt
luftperspektiv, helst i klar morgon eller i rosig
kvällsdager. Som staffage insatte han
historiska episoder, ss. »Kleopatra landstiger i
Tarsus» eller »Drottningen av Saba går
ombord för att besöka kung Salomo» (bild
1), eller ock befolkar han sin arkadiska
natur med nymfer och herdar. Jämte
praktscenerier med majestätisk arkitektur och
imponerande skepp i hamn finner man
noggrant och kärleksfullt iakttagna naturbilder,
exempelvis ett par romerska utsikter. Även
sin konstfullt uppbyggda formvärld besjälade
han med sin poetiska och romantiska
naturkänsla. — G. levde ärad och eftersökt i Rom
samt mottog beställningar från påven,
kyrkofurstarna och utlandet. Typiska prov på hans
konst ses i Palazzo Doria i Rom, i Louvre,
National gallery i London, i Madrid och
Petersburg. De 200 lavyrer i tusch, som han för
att skydda sig mot förfalskare utfört efter
sina tavlor och samlat i en volym, ha stannat
i England; en faksimileuppl. utgavs där 1774
—77. Monogr. av R. Bouyer (1904) och W.
Friedlænder (1921). G-g N.
Gellerstedt, Albert Theodor, arkitekt,
akvarellist. skald (1836—1914). Studerade
från 1852
byggnadskonst vid Konstakad.
och besökte 1862—64
Tyskland, Frankrike
och Italien. 1860 blev
han e. o. konduktör och
1882 intendent vid
överintendentsämbetet
samt var 1897—1904
överintendent och
ämbetets chef. 1864—77
var G. ingenjör vid
lots- och
fyrinrättningen, blev 1877 prof.
i arkitektur vid Tekniska högskolan och
s. å. led. av Konstakad., vars sekr. han var
1881—91.
G. utgav studieteckningarna »Arkitektoniska
fragmenter» (1865—67). Som akvarellist var
han mycket verksam och representeras på
Nationalmuseum av en större samling,
varjämte Nordiska museet äger omkr. 300 av hans
akvareller och teckningar från Stockholm. G.
utgav även »Dikter» (2 saml., 1871 och 1881),
»Eftersommar» (1891) och »Gamla visor»
(1900) samt prosastämningarna »Från hult
och täppor» (1906). Hans »Samlade dikter»
utgåvos 1914 med biogr. av F. Vetterlund;
ett urval utkom 1927. Dikterna äro idyller,
enkla stämningar, där de finaste enskildheter
ur naturens liv tecknas och målas med
konstnärshand. Samtidigt formar sig
naturiakttagelsen till en sinnebild, ett tillitsfullt sinnes
uttryck för odödlighetstro. G. blev 1901 led.
av Sv. akad., till vars »Handlingar ifrån
år 1886» han bidrog med minnesteckningar
över F. Sander (d. XVI, 1902) och E. Lundgren
(ofullb.; d. XXV, 1914). Monogr. av Selma
Lagerlöf (1915). (G-g N.)
Gellerstedt, Pehr Erik, läkare (1815—81).
Student i Uppsala 1832, med. dr (med första
hedersrummet) 1841 och 1844 docent i
praktisk medicin där, 1845 lärare i rättsmedicin
vid Karolinska institutet och bataljonsläkare
vid Svea livgarde samt 1848 prof, i praktisk
medicin i Lund. Led. av Vet.-akad. 1859. Han
var en utmärkt klinisk lärare och en
framstående läkare. Biogr. av S. Ribbing i »Under
Lundagårds kronor», II (1921). (A. W-dt.)
Gellert [gä’l], Christian F ü r c h t
e-g o 11, tysk författare (1715—69), prof, i
Leipzig 1745. Beundrad av sin tyska samtid, nådde
G. med sina skickligt berättade »Fabeln
und Erzählungen» (1746—48; »Fabler och
berättelser», 1763; senare övers, av C. M.
Bell-man 1793) även en vidsträckt utländsk
läsekrets. Romanen »Leben der schwedischen
Gräfin von G***» (1747—48; »Den svenska
grefvinnan», 1757) verkar pinsam och
omoralisk, trots salvelsen och moraliseringen,
»Geist-liche Oden und Lieder» (1757—59) äro
fortfarande rätt populära. G. utövade en pedagogiskt
litterär verksamhet genom att utbreda
smaken för skönlitteratur i Tyskland, men han
stannade i bornerad småborgerlighet och
gråtmild sentimentalitet. — N:r 151, 252 och 453
i Sv. psalmboken äro bearbetningar från G.
»Sämmtliche Schriften» (10 bd, 1784),
»Dicht-ungen» (1892). Monogr. av A. Stein (2:a uppl.
1901). Bild av G. på sp. 486. R-nB.
GeJlius, A u 1 u s, romersk författare (omkr.
130—180 e. Kr.). Han utgav »Noctes Atticae»
(Attiska nätter), i 20 böcker, som påbörjats i
Aten (därav namnet) samt innehålla
allehanda notiser, citat och utdrag från
grekiska och romerska författare i
litteraturhistoriska, antikvariska, språkliga o. a.
ämnen. De äro mycket värdefulla för
kännedomen om en del, särskilt äldre, romerska
förhållanden. (H. Sgn.)
Gellivare, se Gällivare.
GeTnhåusen, stad i preuss. prov. Hessen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
