Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Gelasius II (Johannes från Gaeta, påve) - Gelatin - Gelatinera - Gelatinkapslar - Gelbgjutare - Gelderland - Geldern - Geldner, Karl Friedrich - Gelé - Gelésvampar - Gelhaar, Fredrika Mathilda, f. Ficker - Gelhaar, Wilhelmina Charlotta - Gelidium - Gelimer - Gelkare (Gälkare, Gilkare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
481
Gelatin—Gelkare
482
fikat upptogs av investiturstridens
svårigheter. Henrik V uppsatte mot honom en motpåve
(Gregorius VIII). Under flykt dog G. i Cluny.
Ty. monogr. av R. Krohn (1918). L. W-r.
Gelatin [Je-], rent lim (se Lim).
Gelatinèra [Je-], överföra ett löst
kollo-idalt ämne (sol) till fast geléartat tillstånd.
I det dagliga livet åstadkommes gelatinering
vid avkylning av limhaltiga vätskor (buljong,
fiskspad) el. pektinhaltiga fruktsafter. Inom
industrien gelatineras bl. a. bomullskrut och
dynamit. Jfr Gelé och J u s. G. H-r.
Gelatinkapslar [J*e-], se Lim.
Gelbgjutare, se Gälbgjutare.
Gelderland [^äTdarlant], provins i
Nederländerna, mellan Zuiderzee, Maas och mellersta
Ijsel, når i s. och s. ö. tyska gränsen; 5.091
kvkm, 803,702 inv. (1927). Huvudstad: Arnhem.
V. om Ijsel utbreder sig Veluwe, en grus- och
sandplatå (i s. ö. 110 m ö. h.) med ljunghedar
och barrskog; ö. om övre Ijsel även ängar och
åkrar. Längst i s. mellan Rhen och Maas
ligger G:s bördigaste del; jfr B e t u we.
Provinsens huvudnäring är boskapsskötsel, på
Veluwe fåravel och biskötsel.
GeTdern, fr. Gueldre, fordom tyskt
her-tigdöme vid Nedre Rhen och Ijsel, gränsande
till Friesland, Westfalen, Brabant, Holland
och Zuiderzee. G. utgjorde en del av det
fran-kiska Austrasien, kom vid karolingiska
rikets upplösning till Lothar I:s rike och 870 till
Tyskland samt blev 1079 grevskap och 1338
hertigdöme under R e i n a 1 d (Renaud) II (d.
1343). Efter arvsstrider var G. 1383—1423
förenat med Jiilich. Hertigdömet G. styrdes
från 1423 av huset Egmont (Egmond),
förenades 1473 med Burgund men kom 1492 till
Karl av Egmont. Denne fick efter strider med
kejsarna Maximilian och Karl V genom fördrag
1528 behålla G. som kejserligt län. 1543
införlivades G. med habsburgska Nederländerna.
Under nederländska frihetskriget hade
invånarna delade sympatier, och genom
westfaliska freden blev det holländska G., Nedre
G. (nu Gelderland), en nederländsk
provins, medan Övre G. fortfor att tillhöra
Habsburgarna (Spanien). Genom freden i
Utrecht 1713 delades övre G. mellan
Preussen, Österrike och Nederländerna, förenades
under revolutionskrigen till ett franskt
departement (Roer) men delades 1815 mellan
Preussen och Nederländerna. (B. H-d.)
Geldner [gäTtnor], Karl Friedrich,
tysk orientalist (f. 1853); var 1907—21 ord.
prof, i sanskrit i Marburg. G. är en av de
förnämsta kännarna av Avesta, varom
framför allt hans monumentala Avestaupplaga
(3 bd, 1886—96) vittnar. Tills, m. R. Pischel
har han grundat en ny riktning inom vedisk
exeges; den hävdar i motsats till R. v. Roth
den inhemska traditionens betydelse. Den har
vunnit mycket viktiga resultat; härom vittna
»Vedische Studien» (tills, m. R. Pischel; 3 bd,
1889—91), »Der Rigveda in Auswahl» (2 bd,
1907—10) och »Der Rigveda», I (1923). J, Ch-r.
Gelé [Jelé’] (fr. gelée, av lat. geläre, bringa
till stelning), en maträtt, bestående av
stelnad saft från kött eller frukt. — Se även
K o 11 o i d e r.
Gelésvampar [Jelé’-] kallas ett par till
ba-sidiesvamparna (se Basidiomyceter)
hörande undergrupper, näml, ordningarna
Tre-mellineae och Auricularieae, vilka tills, m.
rostsvamparna (ordn. Uredineae’) utmärkas av
i regel 4-celliga basidier, s. k. protobasidier,
hos Tremellineae längsdelade och hos
Auricularieae tvärdelade. Till konsistensen äro de
lösa, mer el. mindre geléartade. Till
Tremellineae hör gelétagging (Tremellodon
gela-tinosum’); den växer på gamla stubbar av
barrträd och är på undersidan taggig som
en taggsvamp. Släktena Exidia och Tremella,
av vilka flera arter kallas k r ö s, förekomma
likaledes på stubbar och döda grenar. Till
Auricularieae hör Judasöra (se d. o.). G.
ha ingen betydelse för människan. N. S-s.
Gelhaar [geThär], Fredrika Mathilda,
f. Ficker, operasångerska (1814—89).
Debuterade på Kungl.
teatern 1828 och
tillhörde sedan teatern 1834
—58. Hon ingick 1836
äktenskap med
obois-ten i hovkapellet F.
O. Gelhaar. Som
sångerska var hon elev
av I. A. Berg; blev
1837 hovsångerska.
Bland hennes roller
märkas Adina i
»Kärleksdrycken», Rosina i
»Barberaren», Anna i
»Friskytten» och Zerlina i »Don Juan». (T.N.)
Gelhaar [geThär], Wilhelmina
Charlotta, operasångerska (1837—1923), dotter
till F. M. G.
Engagerad vid Kungl.
teatern 1858—66, där hon
uppbar flera av
moderns roller och även
framgångsrikt
uppträdde i operor av
Auber och Adam. 1866
gift med f. d. chefen
för Kungl. teatern frih.
E. v. Stedingk (d.
1871); andra gången
1883 med
kammarrättsrådet J. A. Wal-
lensteen (d. 1923). T. N.
Gelldium, en rödalg. Av g. beredes
agar-agar (se d. o.), särskilt i Japan.
Gelimer [gé’-], se Vandaler.
Gelkare (Gälkare, Gilkare; da.
gæld-ker el. gjeldker, no. gjaldker) var i
Skandinavien under medeltiden en kunglig
stadsäm-betsman (fogde, uppbördsman). I egentliga
Sverige omtalas g. dock endast i
Västman-nalagen. G. i Lund (lat. præfectus Scaniæ el.
Lundensis) var konungens högste ombudsman
VIII. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
