Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genua - Historia - Genuakonferensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
529
Genuakonferensen
530
platserna och huvudbyggnaderna, katedralen
San Lorenzo (bild 4), biskopskyrka sedan 985
(ombyggd omkr. 1100 och i början på
1300-talet; kupol 1567), Palazzo Ducale, forna
dogepalatset (bild 10; nybyggt efter eldsvåda
1777), Accademia di belle arti, Teatro Carlo
Felice, börs och bank, samtliga sistnämnda
vid eller intill Piazza De Ferrari,
medelpunkten för G:s trafik och rörelse (bild 5); i
Piazza Fontane marose inmynnar n. därom Via
Garibaldi (bild 3; förr Strada nuova), G:s
förnämligaste gata, tätt omgiven av
1500—1600-talspalats (Palazzo Municipale, Palazzo Rosso,
Palazzo Bianco; längre åt v. vid Via Baibi
kungl. palatset och universitetet). Av G:s
palats må ytterligare nämnas Palazzo
Balbi-Senarega och Palazzo Doria Pamphili; av
kyrkor Sant’ Ambrogio, Santissima
Annun-ziata (bild 9) och Santa Maria di Carignano.
På terrassen närmast ovanför G:s äldre delar
ligga stadens största parker, och högst upp
framgår Corso di Circonvallazione a Monte,
som lämnar de vidaste utsikter över stad,
hamn och hav. Från Piazza De Ferrari leder
till G:s ö. stadsdelar Via Venti settembre,
fortsatt på andra sidan floden Bisagno av Corso
Buenos-Ayres till villa- och parkförstaden
Al-baro. Centralstationen ligger i stadens v. del
vid. Piazza Acquaverde; därifrån går
järnvägen i tunnel under staden till Stazione
Brig-nole; på hamnsidan ligger Stazione marittima
för de stora passagerarångarna. — Sjöfarten
och handeln äro grundvalarna för G:s storhet.
G. är säte för Italiens största rederier, och
härifrån utgå de transoceana linjerna, särskilt
till Sydamerika. Emigrantsiffran utgjorde för
år 1924 118,695 pers. I G:s hamn inlöpte 4.023
fartyg och lossades 6,598.409 ton gods 1923;
avgående fartyg voro 4,030, lastat gods s. å.
629,927 ton. Importen överväger vida exporten
och utgöres huvudsaki. av kol, livsmedel,
mineral och metaller; dessutom kemiska produkter,
oljefrön, trävaror och bomull. G. står genom
järnvägslinjer över Apenninerna i
handelsförbindelse med övriga Norditalien och utsträcker
även sitt handelsområde till Schweiz. San Pier
d’Arena, Cornigliano och Sestri Ponente
utgöra en sammanhängande fabriksförstad för
metallurgiska och mekaniska industrier, varv,
tillverkning av undervattensbåtar,
krigsmateriel m. m. Dessutom märkas järnverk och
varv i Voltri, pappersbruk (Pegli, Voltri), socker
-raffinaderier, tvål- och ljustillverkning m. m.
G. har universitet (1,450 stud. 1924—25;
universitetshuset, bild 6, 8, av Bartolommeo
Bianco), handelshögskola, nautiska institut,
skepps-byggnadsskolor m. m. Offentliga
konstsamlingar finnas i flera av ovan omtalade palats.
G:s palatsarkitektur fick genom G. Alessi (se
d. o.) sin definitiva karaktär. Utmärkande för
denna äro bl. a. yttre färgdekorationer och.
arkitektoniskt framhävande av portaler,
trappuppgångar och gårdar. I Staglieno utanför
det egentliga G. ligger stadens monumentala
Campo san to (kyrkogården). A. B-n.
En befästningslinje, 15 km lång, är sedan
1600-talet lagd kring staden från Capo del
Faro till Bisagnodalen. G. utgör numera såsom
stark gördelfästning ett bakre stöd för
gränsförsvaret mot Frankrike; även, trots
ogynnsamma terrängförhållanden, örlogsbas. L. af P.
Historia. G., det gamla Liguriens
huvudstad, erövrades av romarna 222 f. Kr. och
införlivades med Gallia cisalpina. Efter
Väst-roms fall bytte G. herrar, kom 774 till
fränkerna och blev efter karolingiska rikets
upplösning på 900-talet en självständig, av
konsuler styrd republik. G. blev särskilt under
och till följd av korstågen en betydande
handelsstad. Det hade stora faktorier i
Konstan-tinopel. I sjöslaget vid Meloria 1284 krossade
genueserna Pisas makt. G. ökade sitt område
genom förvärv av Korsika och (för en tid)
Sardinien samt behärskade v. Medelhavet. G:s
främsta handelsrival var Venezia, som efter
hundraårig kamp slog G. under
Chioggiakri-get 1379—80; G. påtvingades den
ofördelaktiga freden i Turin 1381. Konstantinopels fall
1453 och de nya handelsvägarna till Indien
gjorde slut på G:s makt. — IG. rasade
ständigt partistrider, dels mellan aristokrater och
borgare, dels inom aristokratien mellan
guel-fer (bl. a. släkterna Fieschi och Grimaldi) och
ghibelliner (bl. a. släkterna Spinola och Doria).
Borgarna genomdrevo 1339 en författning med
livstidsvald doge jämte ett råd. Partierna
sökte ofta utländskt stöd, och G. lydde
upprepade gånger under bl. a. Frankrike och
Milano. En bestående faktor var den stora
köp-mansbanken Banco di San Giorgio.
Fransmännen fördrevos 1528 av A. Doria (se d. o.).
Han införde en aristokratisk republikansk
författning (jfr D o g e). G. sålde 1768 sina
krav på Korsika till Frankrike. 1797
förvandlade Bonaparte G. till Liguriska
republiken, som 1805 införlivades med Frankrike.
1814 besatte engelsmännen G., som 1815 av
Wienkongressen införlivades med Sardinien.
Ett upprorsförsök 1849 kuvades på 2 dagar.
Om Genuakonferensen (1922) se d. o. Litt.:
Om G:s historia till 1694 se fr. monogr. av
Mailly (1885); F. Donaver, »La storia della
repubblica di Genova» (3 bd, 1913—14). B. H-d.
Genuakonferensen, en allmän europeisk
konferens för överläggning om Europas
ekonomiska återuppbyggande efter världskriget,
hållen i Genua 10 april—19 maj 1922.
Initiativtagare var brittiske premiärministern Lloyd
George, vilken på en interallierad konferens
i Cannes jan. s. å. genomdrev beslut om
inbjudan till konferensen och om allmänna
riktlinjer för dess arbete (jfr Cannes). Bland
konferensombud märktes Lloyd George,
franske justitieministern Barthou, tyske
rikskanslern Wirth och utrikesministern Rathenau
samt ryske utrikesministern Tjitjerin;
Sveriges förste delegerade var dåv.
statsministern Hj. Branting. Konferensarbetets
positiva resultat blev ytterst magert, och
konferensens egentliga betydelse var indirekt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
