Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gerard, James Watson - Gerard, Nikolaj Nikolajevitj - Gérard de Nerval - Gerardus - Géraud, André (Pertinax) - Gerbera - Gerbert - Gerd, Gärd - Gerelius, Johan Adolf - 1. Gerhard (Gert) I (holsteinsk greve) - 2. Gerhard (Gert) II, den blinde (holsteinsk greve) - 3. Gerhard (Gert) III, den store (holsteinsk greve) - 4. Gerhard (Gert) VI (holsteinsk greve) - Gerhard den stridbare (greve av Oldenburg och Delmenhorst)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
583
Gerard, N. N.—Gerhard
584
bassadör i Berlin från 1913 till de
diplomatiska förbindelsernas avbrytande febr. 1917
och återupptog därpå sin advokatverksamhet
i New York. Han har utgivit de rätt ytliga
memoarverken »My four years in Germany»
(1917; sv. övers., 2 bd, s. å.) och »Face to face
with kaiserism» (1918; sv. övers., 2 bd, s. å.).
Gerard [gé’r], Nikolaj N i k o 1 a j
e-vitj, rysk ämbetsman (f. 1838).
Avancerade till led. av ryska riksrådet och
president för ett av dess tre dep. samt blev
efter storstrejken i
nov. 1905 utnämnd till
generalguvernör i
Finland för att där
genomföra kejsarens
program för
laglighetens återställande. Till
följd av sitt humana
och konstitutionella
sinnelag kom han i
gott samförstånd med
de finländska
myndigheterna. så att
normala förhållanden
jäm
förelsevis snabbt åstadkommos. Ilan blev dock
snart föremål för häftiga angrepp av den
nationalistiska pressen i Ryssland och drabbades
även av kejsarens onåd. Sedan F. A. Seyn
utan G:s vetskap förordnats till
generalgu-vernörsadjoint. blev ställningen ohållbar. G.
avgick i febr. 1908 och blev föremål för stora
sympatiyttringar i Finland. 1923 erhöll han
på statens bekostnad en fristad i Finland
undan bolsjevikterrorn. Litt.: A. Langhoff,
»Sju år såsom Finlands representant inför
tronen» (3 bd, 1922—23). H. E. P.
Gérard de Nerva’l [^erä’r de-], fransk skald,
se L a b r u n i e, G.
Gera’rdus, målare av tysk härkomst (d.
1515 i Vadstena). Vigdes 1487 till lekbroder
i Vadstena kloster. Reste 1491 jämte
sedermera generalKonfessorn Petrus. Ingemari till
Lybeck för att ombesörja tryckningen av den
första latinska upplagan av Birgittas
»Reve-lationes», vilket skedde på Ghotans officin.
De återvände efter något mer än ett år med
800 ex. på papper och 16 på pergament. Trol.
utförde G. teckningarna till träsnitten i
denna upplaga. (H. C-l.)
Géraud [^eråT, André, fransk publicist
(f. omkr. 1878), mest känd under märket P
ertina x. Som medarbetare i Écho de Paris
skrev G. under världskriget ypperliga
översikter av det militära läget, försvarade
därefter Poincarés syn på skadeståndsfrågan och
ivrar nu med stor stilistisk talang för en
nationalistisk utrikespolitik.
Gerbèra, släkte bland de korgblommiga
växterna. med bortåt 80 arter i Afrikas och Asiens
tropiska och subtropiska länder, fleråriga
örter med rosettställda blad, stängel med en
blomkorg och med tvåläppiga el. nästan
tunglika strålblommor. Bastarder av
sydafrikanska arter (G. Jamesonii m. fl.), kapmarga-
r i t, med långa, till färgen växlande
kantblommor, odlas som prydnadsväxter. G. M-e.
Gerbert [gä’rbärt], påve under namnet
Sylvester II (se d. o.).
Gerd, Gärd, nord, myt., guden Frejs maka,
dotter till jätten Gymir. Hon var den
skönaste av alla kvinnor; hela världen upplystes
av hennes fägring. Om Frejs kärlek till G.
och hur han slutligen vann henne till brud
berättas i eddadikten »Skirnismal» (se d. o.). Litt.:
Uppsats av M. Olsen i Maal og Minne 1909,
s. 17 ff.; J. Sahlgren, »Eddica et skaldica».
2 (1927).
Gerèlius, Johan Adol f, ämbetsman (1780
—1854). Blev fil. mag., inskrevs i
Krigsexpedi-tionen, där han 1814 blev protokollssekr. G.
studerade 1819 i England den Bell-Lancasterska
undervisningsmetoden och utgav 1820 »Det
brittiska eller Lancasterska
uppfostringssyste-met». Han medverkade vid bildandet (1822)
av Sällskapet för växelundervisningens
befrämjande. Fr. Sg.
Gerhard (G e r t), holsteinska grevar av den
schaumburgska ätten.
1. G. I (omkr. 1232—90), greve 1239—90,
son till Adolf IV. Han stödde konung Abel
och dennes son Erik under de danska inre
stridigheterna. G:s dotter Helvig var g. m.
Magnus Ladulås.
2. G. II, den blinde (d. 1312), den
föregåendes son, greve 1290—1312. Han gifte sig
1275 med konung Valdemar Birgerssons
dotter Ingeborg och 1293 med konung Erik
Klippings änka, Agnes (d. 1304), samt
spelade en rätt betydande roll i dansk politik.
3. G. III, den store, kallad greve
Gert (omkr. 1292—1340), den föregåendes
brorson, greve 1304—40. Han förvärvade åt
sig ett starkt herradöme i mellersta Holstein
kring Rendsburg och Segeberg. I samverkan
med sin kusin Johan den milde uppbjöd han
hela sin stora begåvning som fältherre och
diplomat mot det av inre split sönderslitna
Danmark. Han lyckades 1326 få konung
Kristofer II fördriven och blev då
riksföreståndare i Danmark samt fick själv
Sön-derjylland som län. 1330 utbytte han detta
län mot Nörrejylland och fick samtidigt Fyn
som ärftligt län. Därpå härskade G. över
halva Danmark. Genom sin hänsynslöshet
väckte han emellertid allmän harm hos
befolkningen och blev i Randers natten till 1
april 1340 dräpt av Niels Ebbesön. Jfr
uppsats av Kr. Erslev i (Dansk) Hist. Tidsskr.,
6:e række, bd 6 (1895—97).
4. G. VI (d. 1404), greve 1385—1404, den
föregåendes sonson. Fick 1386 hertigdömet
Sönderjylland i ärftlig förläning. Han
stupade på ett tåg mot Dithmarschen. P. E-t.
Gerhard den stridbare, greve av
01-denburg och Delmenhorst (omkr. 1430—1500),
bror till Kristian I av Danmark. G. var greve
från 1454 till 1482, då han nedlade
regeringen. Förgäves sökte han i hertigdömena
Slesvig och Holstein, där han var broderns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
