Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giftoman - Giftorätt - Giftorättsgods
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Giftorätt—Giftorättsgods
658
657
dern och under vissa förhållanden anförtro
det åt närmaste manlige frände. C. G. Bj.
Giftorätt betyder i svenskt rättsspråk före
1920 äkta makes andel i boet, den
förmögenhet, som på grund av lag eller ett makarna
emellan ingånget avtal (se
Äktenskapsförord) tillhör dem gemensamt. Ehuru
uttrycket g. synes ha kommit i bruk först på
1600-talet och ej har direkt motsvarighet i
andra språk, är egendomsgemenskap mellan
äkta makar ett både gammalt och vida
utbrett rättsinstitut. Det gjorde sig tidigt
gällande hos germanerna och vann hos dem
utbildning, i samma mån som kvinnans
ställning förbättrades. I nutida rätt förekommer
egendomsgemenskap för äkta makar,
fullständig eller partiell, med lika andelar för bägge,
flerstädes, bl. a. i de nordiska länderna samt
i Frankrike och åtskilliga andra stater, vilkas
civilrätt är grundad på den franska — dock
så, att genom avtal mellan makarna deras
förmögenhetsförhållanden kunna ordnas på
annat sätt. I Tyska riket och Schweiz
förut-sättes åter för sådan egendomsgemenskap
särskild överenskommelse (ty. Ehevertrag).
I svensk rätt har egendomsgemenskap i lös
egendom varit en redan i landskapslagarna
täml. allmänt erkänd rättsverkan av
äktenskapet. I den efterföljande rätten har
gifto-rättsinstitutet alltjämt utvecklats. 1734 års
lag tillerkänner båda makarna g., ehuru
hustruns rätt kan sägas vara vilande, så
länge mannen har den huvudsakliga delen av
förmögenheten under sin förvaltning. I och
med fullbordandet av vigseln förvärvas g.
(giftermålsbalken 10: 1).
I de flesta äktenskap är all makarnas
egendom samfälld (»kommunikabel») och alltså
föremål för g. Lagen erkänner möjligheten,
att endera eller bägge makarna ha enskild
(»inkommunikabel») egendom, vari g. ej äger
rum. Denna anordning har sin grund dels i
den historiska uppfattningen om vardera
makens släkts rätt till den jord, som maken ägt
före äktenskapet eller ärvt, dels i hänsyn
till givares uttalade vilja med avseende på
egendom, som skänkts åt ena maken, dels ock
i makarnas erkända befogenhet att genom
äktenskapsförord själva ordna sina inbördes
förmögenhetsförhållanden. Enskild egendom
är sålunda: a) fast egendom på landet, som
make åtkommit antingen genom arv eller ock
före äktenskapet på vilket sätt som helst;
b) i äktenskap, ingångna efter 1898 års slut,
fast egendom i stad av samma kategorier;
c) lös eller fast »egendom, genom gåva eller
testamente till ena maken given med villkor
att den honom eller henne enskilt tillhöra
skall» (giftermålsbalken 10: 2), varunder även
fideikommiss torde kunna inbegripas;
d) vad genom äktenskapsförord förbehållits
endera maken enskilt; samt — på grund av
sakens natur — e) vad som bevisligen trätt i
stället (ss. vederlag, se d. o.) för avhänd
enskild egendom; och f) sådana ena maken
personligen tillkommande förmåner, som icke
utan vidare få överlåtas på annan, ss.
personligt understöd, tjänstepension m. m.
Makarnas övriga egendom (inbegripet vad
genom äktenskapsförord särskilt dit hänförts)
är samfälld, såframt ej genom boskillnad
egendomsgemenskapen hävts och boet skiftats.
G:s storlek har enl. äldre sv. landsrätt varit
olika för man och hustru, 2/3 för den förre
och allenast Vs för den senare, medan
däremot redan medeltidens stadsrätt och
sedermera prästerskapets privilegier gåvo makarna
lika stora giftorättsandelar. K., f. 19 maj 1845
gjorde härutinnan den ändringen, att i alla
äktenskap, ingångna efter det att
förordningen trätt i kraft (14 sept. 1845), »man och
hustru hava g. till hälften vardera» i
kommunikabel egendom.
Så länge äktenskapet fortvarar, förblir den
samfällda egendomen odelad, i regel
huvudsakligen under mannens förvaltning. Efter
äktenskapets upplösning, genom endera
makens död eller äktenskapsskillnad, verkställes
skifte, varvid vardera makens hälft
uttages. Under bestående äktenskap kunna
endast i fall av boskillnad eller hemskillnad
makarnas giftorättsandelar utskiftas.
Äkta makar, som samman vigts före år
1921, ha fortfarande g. enl. de nu angivna
reglerna, såframt över huvud
egendomsgemenskap består dem emellan. Den nya
giftermålsbalken stadgar åter för de äktenskap,
som ingåtts fr. o. m. 1921, en helt annan
egendomsordning. Vardera maken äger själv
och förvaltar själv sitt gods, men i
huvudparten av varderas tillhörigheter
(»giftorätts-godset») har den andra maken en särskild
rätt av familjerättslig karaktär, kallad g i
f-t o r ä 11. Denna, som icke får förväxlas med
g. enl. den äldre giftermålsbalken, ger
befogenhet att under äktenskapet vid sidan av
maken-ägaren begagna godset och efter
äktenskapets upplösning (ävensom vid
boskillnad och hemskillnad) i bodelning undfå
hälften av då förefintlig behållning. I anslutning
härtill har det ålagts vardera maken som
ägare att under äktenskapet så vårda sitt
giftorättsgods, att det ej otillbörligen
minskas andra maken till förfång, och ha de
inskränkningar i förfoganderätten stadgats, att
för avhändande och förpantande av fast
egendom och vissa lösören samtycke av andra
maken erfordras. Makes borgenärer kunna ej
komma åt g., men bodelningen får ej göras
så, att make till förfång för sina borgenärer
efterger sina på g. grundade anspråk. Är
avliden eller frånskild makes bo avträtt till
konkurs, dela konkursborgenärerna själva
giftorättsgodset med den andra maken. I viss
egendom (»enskild egendom») gäller, på grund
av lag eller enl. egendomens natur, ingen g.
Jfr Giftorättsgods. K. H. B. (C. G. Bj.)
Giftorättsgods, i nya giftermålsbalken (1920)
beteckningen för den (i regel vida
övervägande) del av vardera makens egendom, vari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
