Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ginkgo - Ginkgoales - Ginningmaskin - Ginnungagap - Ginpost - Ginst - Ginstam - Ginstkatt - Ginstyckat fält - Ginvapen - Ginzberg, Ascher - Gioberti, Vincenzo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
683
Ginkgoales—Gioberti
684
barrträden, dit det fordom fördes, mycket
avvikande utseende. De årl. avfallande bladen
äro solfjäderslika, i spetsen vanl. tvåflikade.
Därigenom samt
genom sin
nervförgrening påminna de om
vissa ormbunkars blad
(Adiantum). Det
mogna fröet, som är
gulaktigt och av en
valnöts storlek, liknar
en stenfrukt, emedan
skalet består av två
lager, ett yttre saftigt
och ett inre nästan
benhårt. Fröets
därinnanför liggande kärna
(vitan och växtämnet)
är ätlig och har en mandelartad smak. —
Ginkgoträdet är ej med säkerhet känt i
vilt tillstånd men har bevarats till vår tid,
emedan det allmänt odlas i Kina och Japan
dels som ett heligt träd kring templen, dels
för frönas skull (de utgöra bl. a. en i Östasien
vanlig efterrätt). I Europa odlas trädet till
prydnad i parker och trädgårdar. Finnes i
Sverige så långt i n. som i Bergianska
trädgården vid Stockholm. Se vidare
Ginkgoales. G. L-m.*
Ginkgoales, växtklass av gymnospermerna.
Hithörande växter äro (el. voro) träd med
grenad stam och med vanl. en eller flera
gånger tvåkluvna blad. Blommorna äro hos
den enda nu levande arten enkönade.
Fröämnets befruktning, vilken försiggår först sedan
det fallit av och 2 mån. efter pollineringen, är
märklig, emedan den sker medelst stora,
cilie-försedda, rörliga spermatozoider. Liknande
befruktning förekommer hos de
ormbunks-artade växterna o. a. lägre grupper, bland
fröväxterna i övrigt blott hos cykadéerna, en
antydan om att Ginkgo (se d. o.) är en
primitiv och mycket gammal typ.
Ginkgoväxterna uppträdde mot slutet av
den paleozoiska tiden och nådde sin största
betydelse under den mesozoiska, särskilt
under juraperioden. De utgjorde en viktig
beståndsdel i den tidens skogar, med talrika
släkten, ss. Ginkgo, Baiera (se d. o.),
Cze-kanowskia etc. Gruppen var påfallande
talrikt representerad i de n. polartrakterna. I
Skånes kolförande formation finnas flera
arter. Th. H-e.
Ginningmaskin, ett slags egrenermaskin.
Se Bomullsindustri, sp. 771.
Ginnungagap, nord, myt., gapande svalg
(»kaos»), som fanns före världens skapelse;
även namn på avgrunden, som forntidens
nordbor tänkte sig vid Ishavets slut n. om
Norge. B-e.*
Ginpost (fr. flanc sinistre), her., en till
vänster i fältet ställd post (se d. o.).
Ginst, Geni’sta, släkte bland baljväxterna
med bortåt 100 arter, låga, ofta torniga buskar
med vanl. enkla blad, de flesta hemma i
Me
delhavsländerna. De små, vanl. gula
blommorna sitta i korta klasar el. huvud, sällan
ensamma i bladvecken. 4 arter förekomma
sällsynt på ljunghedar och torra betesmarker
i s. v. Sverige. Färgginst (G. tinctoria)
odlas i trädgårdar även nordligare; av bladen
och blommorna kan beredas en hållbar gul färg.
Ginstam el. C h e f, her., en i fältets övre
del ställd stam (se d. o.).
Ginstkatt, se Genetter.
Ginstyckat fält (fr. taillé), her., ett från
övre vänstra till nedre högra hörnet styckat
fält. Jfr Sköld.
Ginvapen, her., kallas det vapen, som
upptager ett grundvapens figur eller
teckning men har motsatta färger, t. ex.
grundvapnet: örn av silver på rött; ginvapnet:
röd örn på silver.
Ginzberg [gi’ntsbärk], Ascher, judisk
tänkare (1856—1927), mest känd under pseud.
Achad Haam, den s. k. kultursionismens
främste representant. Var vid 17 år
framstående talmudlärd,
studerade sedermera i Odessa,
Berlin, Wien och
Bryssel samt påverkades
därunder av den
posi-tivistiska evolutions-filosofien. 1889
grundade han sällskapet
B’ne Mosje (Moses
söner), vilket verkade
för den sionistiska
idén men upplöstes
året före första
sio-nistkongressen, 1896.
G. redigerade 1896—1902 den hebreiska
månadsskriften Hasjiloach. Sina sista år
levde han i Palestina, i den nya
judestaden Tel Aviv. — G. var den moderna
sionistiska rörelsens omutlige kritiker. Han
hävdade, att Palestina som land icke kan lösa
judeproblemet men väl som kulturenhet
judendomens problem. Den judiska exiltillvaron
är ett definitivt faktum, och den fullständiga
lösningen av judefrågan kan endast ske i
samband med lösningen av
mänsklighetsfrå-gan. G. var lika skarp i sin vidräkning med
de judiska assimilationssträvandena. Han var
en av de främsta banbrytarna för den
moderna hebreiska stilen och litteraturen. G:s
samlade uppsatser, »Al parasjat derachim»
(Vid skiljovägen), utgå vos i 4 bd 1895 (3:e
uppl. 1921; bd 1—2 i tysk övers. 1913—16;
nytt tryck av bd 2 1923). I svensk övers,
föreligga några uppsatser i Israeliten (1926,
n:r 9; 1927, n:r 1—2). G:s brev »Igg’rot Achad
Haam» utkommo i 6 bd 1923. Biogr. av
Ma-thias Acher (1903); uppsatser i Israeliten 1926
—27 av M. Bileski, D. Brick och M.
Ehren-preis. D. B-ck.
Gioberti [d$åbe’rti], Vincenzo, italiensk
filosof och politiker (1801—52). G., som var
katolsk präst, är jämte Rosmini, mot vilken
han dock stod i opposition, skapare av den
Blad av Gingko biloba.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
