Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giraffsläktet - Giraldès, Joachim Albin Cardazo - Giraldi Cinthio, Giambattista - Girandole - Girant - Girard, Paul Frédéric - Girard college - Girardin, släkt - Girardin, Delphine de - Girardin, Émile de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
693
Giraldès—Girardin, É. de
694
bålen endast är 2,25 m, är höjden över
man-ken 3 m och högsta höjden upp till hjässan
5—6 m. Huvudet, särskilt nospartiet, är
mycket långsträckt och försett med två el. flera
hornliknande, av hud klädda, ihåliga
benutskott. Fotterna sakna sidotår.
Hårbeklädnaden är kort, slät och övergår baktill på
halsen i en korthårig man. Ögonen äro stora,
välformade och synen god. Färgteckningen
varierar mycket men utgöres alltid av stora,
oregelbundna fläckar på ljus botten. Födan
består av blad och kvistar, huvudsaki. av
akacieträd, och gripes med tillhjälp av den
långa, böjliga tungan. Trots att giraffen hör
hemma på de öppna grässlätterna, äter den i
frihet dock ej gräs. Den kan också endast i
en mycket obekväm ställning med vitt
utspärrade ben nå ned till marken med
läpparna. Vid tillgång på saftig föda kan den
länge undvara vatten.
Med ledning av hornens antal och
färgteckningen ha flera underarter uppställts, vilka i
regel sammanföras till en enda art, G.
(Ca-me lo par dalis) camelopar dalis. Giraffen fanns
fordom på för den lämpliga ställen över hela
Afrika s. om Sahara men är numera
utrotad längst i s. Den lever i smärre flockar,
som dock, särskilt vid torrtidens inbrott, ofta
lämna stäppen och begiva sig upp på
skog-klädda bergssluttningar. I regel förflyttar sig
giraffen i avmätt passgång, men skrämmes
den, flyr den i klumpig galopp, varvid den
långa halsen svänges framåt och bakåt för
varje steg. På grund av stegens längd blir
flykten så snabb, att endast en god häst kan
hinna upp giraffen. Den jagas ivrigt av både
infödingar och européer. Såväl huden som
klövarna äro användbara, och köttet anses
utmärkt. I fångenskap trives den lätt. T. P.
Giraldès [$iraldå’s], Joachim Albin
C a r d a z o. portugisisk kirurg (1808—75). Var
bosatt i Paris och upptäckte där 1857 det efter
honom uppkallade Giraldèsska
organet invid bitestikeln (se Könsorgan).
Giraldi Cinthio [d$ira’ldi tJTntiå], G i a
m-battista, italiensk författare (1504—73).
Författade utom tragedier, dikter m. m. en
samling av 100 noveller (»Gli hecatommithi»,
1565), som varit en bland Shakespeares källor.
G. var en lärd man utan diktarbegåvning.
Girandole [$irädå’l], fr., örhänge med
ädelstenar; raketkista; flerarmad ljusstake.
Gira’nt, se Giro 2.
Girard [$irä’r], Paul Frédéric, fransk
jurist (1852—1926). Blev 1893 prof, i romersk
rätt i Paris. Hans rikhaltiga och noggranna
huvudarbete, »Manuel élémentaire de droit
romain» (1896), har utgått i flera uppl. Jfr
bibliogr. i de G. tillägnade »Études d’histoire
juridique» (2 bd, 1912). B. H-d.
Girard college [d^irä’d kå’lid$], stor
uppfostringsanstalt i Filadelfia för föräldralösa
barn, grundad 1848 för ett legat från den
fransk-amerikanske filantropen Stephen
Girard (1750—1831). För att undvika sek-
teriska tvister förbjöd han i sitt testamente
präster att handha eller besöka anstalten.
Girardin [$irardå’], fransk släkt. —
Markisen René Louis de G. (1735—1808) ägde
Ermenon ville (se d. o.), där Rousseau dog.
Hans söner generalerna greve X a v i e r de
G. (1762—1827) och greve Alexandre de
G. (1776—1855) utmärkte sig under Napoleons
fälttåg. Den sistnämnde framträdde även som
militär författare; naturlig son till honom
(erkänd 1847) var É. de G. (se nedan).
Girardin [■jirardä’], Delphine de, fransk
författarinna (1804—55), hustru till Émile de
G. Var dotter till författarinnan S o p h i e
Gay (1776—1852); gifte sig 1831. Hennes hem
i Paris blev genom
värdinnans skönhet och
spiritualitet en av de
förnämsta litterära
salongerna under
romantikens dagar. Hon
författade själv såväl
dikter, samlade i »Essais
poétiques» (2 bd, 1824
—26), som romaner,
av vilka »Le lorgnon»
(1832; »Lorgnetten»,
1839), »Marguerite»
(1853; »Margaretha
eller den dubbla kärleken», 1857) och »Il ne
faut pas jouer avec la douleur» (1853; »Lek ej
med smärtan», 1860) äro de mest kända, samt
teaterstycken. Nämnas må »Lady Tartuffe»
(1853; uppf. i Sthlm s. å.) och »La joie fait
peur» (1854; »En farlig glädje», 1857). Stor
uppmärksamhet väckte hennes under pseud.
Vicomte de Launay i La Presse 1836
—47 offentliggjorda »Lettres parisiennes»
(samlade i 4 bd 1857). Litt.: H. Malo, »Une
muse et sa mère. Delphine Gay de G.» (1924)
och »La gloire du vicomte de Launay.
Delphine Gay de G.» (1925). (Kj. S-g.)
Girardin [^irardå’], Émile de, fransk
publicist (1802—81); jfr släktöversikten.
Utgav 1827 en självbiografisk roman, »Émile»,
kastade sig därpå med iver in på
journalistiken och utgav billiga
publikationer, som för
den tidens
förhållanden fingo en oerhörd
spridning. G:s Journal
des Connaissances
Uti-les hade 120.000
prenumeranter, och
Alma-nach de France utgick
i över en mill. ex. 1836
grundade han
dagbladet La Presse, som tack
vare annonser och
af-färsreklam såldes för
billigt pris, lockade med romanföljetong och
vann stor framgång. G:s affärsjournalism
ådrog honom flera dueller; i en sådan råkade
han dödligt såra Armand Carrel (se d. o.). Fyra
ggr invaldes G. i deputeradekammaren, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
