Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Girardin, Émile de - Girardin, François Auguste Marc - Girardon, François - Gigardturbin - Girat - Giraudoux, Jean - Girera - Giresta - Girge, Girga, Guerga - Girgenti - Girland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
695
Girardin, F. A. M.—Girland
696
hans mandat godkändes först 1842. Under
februarirevolutionen krävde han pockande
Ludvig Filips abdikation, agiterade senare för Louis
Napoléons val men blev efteråt dennes bittre
motståndare. 1856 sålde han La Presse men
övertog den på nytt 1862, uppsatte 1867 La
Liberté, bedrev i denna en självständig,
rege-ringsfientlig politik och förde en våldsam
kampanj mot Preussen. 1870 blev han mera
regeringsvänlig och bekämpade under
fransk-tyska kriget Gambettas diktatur. 1872 köpte
G. Le Petit Journal och drev inom kort upp
den till Frankrikes mest lästa tidning; han
bekämpade häftigt reaktionen 1877, bl. a. i La
France. G. bytte flera ggr politisk ståndpunkt,
framträdde även som dramatiker men var
främst publicist, banbrytande inom modern
journalistisk teknik; urval av hans
tidningsartiklar i »Questions de mon temps» (12 bd,
1858). G. var första gången g. m.
författarinnan Delphine de G. (se ovan). (A. A-t.)
Girardin [^irardä’], Franqois Auguste
Mar c, se Sa i n t ■ Marc Girardin.
Girardon [^irardå’], Frangois, fransk
skulptör (1628—1715). Efter studier i Paris
och i Rom, där han starkt påverkades av
Ber-ninis riktning, blev G. en av den franska
barockskulpturens mest
typiska
representanter. I utsmyckandet
av parken i Versailles
deltog han under
Le-bruns ledning med
de storartade
fontängrupperna »Proserpi-nas bortrövande» och
»Apollo, omgiven av
nymfer och tritoner»,
ståtligt dekorativa och
med bravur utförda
verk. Konstnärligt
främst står i Versailles den livfulla reliefen
»Dianas bad». Bland G:s arbeten för Paris
märkas Richelieus gravmonument i Sorbonnes
kyrka och Ludvig XlV:s pompösa ryttarstaty
för nuv. Place Vendöme, den senare förstörd
under revolutionen; ett litet bronsexemplar
finnes i Louvre (se Fransk konst, bild
50). G-gN.
Girardturbin [$irä’r-], se Turbin.
Girät, se Giro 2.
Giraudoux [^irådo’], Jean, fransk
författare (f. 1882). G., som deltagit i världskriget
och sedan ägnat sig åt diplomatisk tjänst, är
en av de mest uppmärksammade
representanterna för den diktargeneration, som satt sin
prägel på den franska litteraturen efter
kriget. Han är en lysande impressionist, som i
ofta långsökta, alltid överraskande bilder
omsätter sina omedelbara intryck av aktuella
händelser och personligheter. Han debuterade
med novellsamlingen »Provinciales» (1909); i
»L’école des indifférents» (1912) koketterar
han f. ggn med sin eleganta flanörsyn på
tillvaron. »Amica America» (1918) är den syr-
liga frukten av ett års Amerikaerfarenheter.
I »Simon le pathétique» (1918), »Adorable
Clio» (1920) och framför allt »Siegfried et le
Limousin» (1922) ger han i blixtbelysning än
rörande, än uppsluppet
satiriska glimtar av
de kaotiska
förhållandena i Europa åren
närmast efter kriget.
Erotiska subtiliteter
varieras i »Juliette au
pays des hommes»
(1924) liksom i hans
senaste bok,
»Églan-tine» (1927),
föregången av den
uppseendeväckande nyckelromanen »Bella» (1926), där
han karikerat en rad ledande franska
politiska personligheter, bl. a. Poincaré. G. är
kosmopolit och ironiker, fostrad i Gides skola,
men älskar i motsats till denne paradoxen för
dess egen skull och hamnar ofta i preeiöst
artisteri. Jfr B. Crémieux, »Vingtième siècle»
(1924). Kj.S-g.
Girera, se Giro 2.
Giresta, socken i Uppsala län, Lagunda
härad, på Mälarslätten, s. om örsundaåns
mynning i Lårstaviken; 18,88 kvkm. 454 inv. (1928).
Är ett småkulligt, i n. delvis sankt
slättområde. 1,405 har åker, 352 har skogs- och
hagmark. I n. v. ligger örsundsbro, station
och lastageplats. G. bildar med Gryta (och
framdeles Fröslunda) ett pastorat i
Ärkestiftet, Lagunda kontrakt.
Girge, Girga, Guerga, stad i övre
Egypten, prov. G. (1,568 kvkm kulturland,
965.660 inv. 1927; huvudstad: Sohag), på
Nilens vänstra strand, 120 km s. s. ö. om Siut;
21.642 inv. (1917).
Girgenti [d^ird^ä’nti], italiensk provins på
södra kusten av Sicilien, omfattar även
Pe-lagiska öarna (Lampedusa och Linosa); 3,044
kvkm, 411,281 inv. (1921). Huvudstaden, G.,
ligger 326 m ö. h. och 5 km från Medelhavet;
30.810 inv. (1926). Biskopssäte. Handel med
spannmål, olivolja, svavel, salt och fisk.
Hamnstad är Porto Empedocle (1 1.743 inv. 1921).
Invid G. ruiner efter den antika staden
Agri-gentum, grekernas Akragas, grundlagd 582 f.
Kr. av greker från Gela (se d. o.) och först
styrd av envåldshärskare (bland dem Falaris,
se d. o.). Som fri republik blomstrade staden
på 400-talet och räknade då bland sina
borgare filosofen Empedokles (se d. o.). Den
erövrades 406 f. Kr. av kartagerna och förstördes
i grund. Längs s. stadsmuren ruiner av antika
tempel, av vilka det s. k. Concordiatemplet
(se bild sp. 698) är mycket väl bevarat, medan
av det stora Zeustemplet, bekant för sina
väldiga atlanter (se Atlant, bild), numera
endast föga återstår.
Girland [girla’nd] (fr. guirlande), ranka av
blommor eller blad; sådan ranka som
orna-mentsmotiv. Jfr F e s t o n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
