Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gladiator - Gladiolus - Gladkov, Fedor - Gladsax (socken) - Gladsax (gård) - Gladsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
721
Gladiolus—Gladsläktet
722
Bild 1. Secutor (t. v.) och retiarius; t. h. lanista.
Romersk mosaik, nu i Madrid.
fäktmästare, lani’sta. Föreställningarna ägde
i början rum på Forum eller i cirkus, senare
i amfiteatern; de bekostades till större delen
av uppåtsträvande ämbetsmän (se E d i 1) —
så t. ex. lät Caesar som edil 320 par kämpa
i praktfulla silverrustningar — eller av
kejsaren. Före stridens början tågade g. i parad
över arenan; var kejsaren närvarande,
hälsades han med Ave, Caesar, morituri te
salutant (»Hell, Caesar, de åt döden invigde hylla
dig»). Vanl. stredo olika vapen mot varandra,
t. ex. retiarius, »nätkämpen», med kastnät,
treudd och dolk, mot secütor, »förföljaren», med
hjälm, sköld och svärd. En besegrad g. kunde
genom att utsträcka handen med ett finger
uppåt bedja att bli skonad; publiken
beviljade hans bön genom att vifta med dukar
eller avslog den genom att utsträcka handen
med tummen nedåt. — Väsentligen genom
kristendomens inflytande upphörde småningom
dessa ovärdiga skådespel. Se I. Hjertén, »Den
romerske gladiatorn» (1923). H. Sgn.
Bild 2. Segrande samnit och sårad iraker, som ber
om nåd. Väggmålning i Pompeji.
Gladi’olus, växtsläkte av fam. Iridaceae,
med omkr. 80 arter (de flesta i Kaplandet),
fleråriga, vanl. högvuxna örter med
underjordisk stamknöl, svärdlika, tvåsidigt ställda
blad och ensymmetriska blommor i ett
ensidigt ax. För sina stora röda, vita, gula el.
brokiga blommor odlas flera som
prydnadsväxter på kalljord el. i kruka. Härdigast är
Gladiolus-art.
den täml. lågvuxna G. communis (från
Medelhavsländerna), som har bjärt röda, sällan vita
blommor. Vanligast är G. gandavensis, en
hybrid mellan de även odlade G. cardinalis
med scharlakansröda och G. psittacinus med
brokiga, gula och mörkröda blommor (båda
från Kaplandet). G. M-e.
Gladkov [gla’tkof], F e d o r, rysk
författare (f. 1883), urspr. byskollärare. Efter att
ha skrivit några noveller och ett drama slog
G. igenom med en roman om bolsjevikiskt
återuppbyggnadsarbete, »Cement» (1926; sv.
övers. 1927). A. A-t.
Gladsax, socken i Kristianstads län,
Järre-stads härad, intill Östersjön och Simrishamn
i ö.; 24,23 kvkm, 1,371 inv. (1928). Har
särskilt i s. odlad, småkullig slättmark, i n.
därjämte skogsmark. 1,537 har åker, 763 har
skogs- och hagmark. Vid kusten Baskemölla
municipalsamhälle (se d. o.; 322 inv.). Ingår i
G. och ö. Tommarps pastorat i Lunds stift,
Albo och Järrestads kontrakt.
Gladsax, under medeltiden befäst gård i
Gladsax socken. Fru Ida Pedersdatter Falk
testamenterade 1398 G. till ett blivande
nunnekloster. Drottning Margareta fick som
testamentsexekutör 1401 påvligt tillstånd att
överflytta klosterstiftelsen till Gavnö (se d. o.)
och förvärvade G., som till 1621 förblev danskt
kronogods. G. kom 1660 till svenska kronan,
varefter det styckades.
Gladsläktet, Mi’lvus, tillhör de falkartade
rovfåglarna. Näbben saknar tandutskott,
huvudet och halsen äro täckta med långa,
spetsiga fjädrar, stjärten är kluven, vingarna
långa och fotterna täml. svaga. I Sverige
finnes vanliga gladan (M. milvus), som
genom den långa, kluvna stjärten lätt skiljes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
