Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gladsläktet - Gladstone, Herbert John - Gladstone, William Ewart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
723
Gladstone, H. J.—Gladstone, W. E.
724
Vanliga gladan, Milvus milvus.
från alla andra svenska rovfåglar. Dess
fjäderdräkt är ljust brunaktig med huvud och
hals gråvita och svartstreekade. Vingarna äro
mörka. Gladan var förr vanlig i Sverige upp
till Uppland, i synnerhet nära större sjöar,
men är nu rätt sällsynt. Den lever av smärre
däggdjur och fåglar, grodor, fisk m. m. och
bygger bo i toppen på höga träd. Flyttfågel.
Bruna gladan (M. migräns) har
tillfälligtvis anträffats i Sverige. T. P.
Gladstone [glä’dston], Herbert John,
viscount G., engelsk politiker (f. 1854), yngste
son till W. E. G. Blev 1880 led. av
underhuset, innehade underordnade ministerposter i
faderns tre sista ministärer (1880—85, 1886 och
1892—94) samt var 1894—95 minister för
offentliga arbeten i ministären Rosebery. 1899
—1906 var han det liberala partiets »förste
inpiskare» (chief whip) och förberedde som
sådan dess stora valseger 1906. G. var i
ministärerna Campbell-Bannerman och Asquith
inrikesminister dec. 1905—febr. 1910,
upphöjdes 1910 till pär (viscount G.) och var maj
1910—febr. 1914 Sydafrikanska unionens
förste generalguvernör.
Gladstone [glä’dston], William Ewart,
engelsk statsman (1809 29/i2—98 19/5). Tillhörde
en gammal skotsk släkt, varav en gren under
namnet Gladtsten 1647 adlades i Sverige
och nu är utdöd. G:s fader, slutligen sir
John G. (1764—1851), flyttade vid unga år
från Skottland till Liverpool, blev en av
stadens rikaste köpmän (han ägde bl. a.
betydande plantager i Västindien), var 1818—27
som trogen anhängare till George Canning
led. av underhuset och upphöjdes till baronet
1845. G. var född i Liverpool, genomgick 1821
—27 Eton och studerade 1828—32 i Oxford
(Christ church). I studenternas
diskussionsklubb gjorde han sig bemärkt för sin
vältalighet; ett där av G. hållet anförande mot
parlamentsreformen fäste uppmärksamheten
på honom och förmådde en högtory, hertigen
av Newcastle, att 1832 skaffa honom en plats
i underhuset för den lilla köpingen Newark.
G. gjorde sig snart bemärkt som en av
högtories’ främsta yngre förmågor, och då
Peel dec. 1834 bildade sin första ministär,
utnämndes G. till »yngre skattkammarlord».
vilket ämbete han jan. 1835 utbytte mot
un-derstatssekreterarbefattningen för kolonierna.
Ministären föll emellertid redan i april s. å.
De närmast följ, åren togo de kyrkliga
frågorna G:s intresse starkt i anspråk. Han
påverkades starkt av Oxfordrörelsen (se d. o.)
och hävdade i en uppmärksammad bok, »The
state in its relations with the church» (1838),
statens förpliktelse att sprida den religiösa
sanningen och hämma den religiösa villfa
relsen. Då Peel 1841 bildade sin andra
ministär, utnämndes G. till vicepresident i Board
of trade; 1843 fick han som handelsminister
(president of the Board of trade) säte i
kabinettet. I den omläggning av det
statsfinan-siella systemet i frihandelsvänlig riktning,
som åren 1842—45 genomfördes, tog G. i
intimt samarbete med Peel mycket verksamt
del och fördes därvid liksom denne alltmer
över till rena frihandelsåsikter. Febr. 1845
avgick G. med anledning av ett
regerings-förslag om höjning av anslaget till det
katolska prästseminariet i Maynooth på Irland.
Redan i dec. s. å. inträdde G. som
kolonialminister i Peels rekonstruerade ministär,
avgick med Peel i juli 1846 och valdes 1847 till
underhusled. för Oxfords univ., som han
representerade till 1865, då han i stället valdes för
en krets i Lancashire. G. intog länge liksom
övriga peeliter en obestämd ståndpunkt
mellan det konservativa partiet, med vilket han
i allmän politisk och kyrklig uppfattning hade
mycket gemensamt, och det liberala, vars
åskådning han särskilt på det utrikespolitiska
och handelspolitiska området småningom
tillägnade sig. Stor uppmärksamhet tilldrogo
sig de 1851 offentliggjorda brev till lord
Aberdeen, i vilka G. gisslade Bourbonernas
tyranniska och usla styrelse i Neapel, vilken han
under en vistelse där vintern 1850—51 varit
i tillfälle att på nära håll iakttaga.
I lord Aberdeens koalitionsministär inträdde
G. (dec. 1852) som skattkammarkansler. Han
framlade 1853 sin första budget; den
genomförde en ny reform av tulltaxan i
frihandelsvänlig riktning samt utsträckte arvsskatten
till fastigheter. Sedan Aberdeens kabinett jan.
1855 sprängts, övergick G. (febr.) i
Palmer-stons ministär men avgick redan efter några
dagar. Under de följ, åren var hans ställning
till båda partierna fortfarande rätt oklar;
han förhandlade gång på gång med lord Derby,
tillbakavisade flera anbud att inträda i
dennes andra ministär (1858—59) men åtog sig
en särskild beskickning till Joniska öarna
(1858—59) och röstade mot det
misstroendevotum, som juni 1859 störtade den
konservativa regeringen. I den nya ministären
Pal-merston ingick G. som skattkammarkansler.
Därmed var hans anslutning till det liberala
partiet definitiv, och då efter lord Palmer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
