Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glas - Glaskonstens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
735
Glas
736
framförda vagnar eller transportband. Vid
buteljtillverkning har maskinblåsning
numera till stor del ersatt handarbetet. En
buteljmaskin av modern typ tihverkar 40.000
—50,000 buteljer per ugn och dygn.
Glasmassan uppfångas därvid av maskinens armar,
som var och en automatiskt fyller en form;
blåsningen sker kontinuerligt medelst
komprimerad luft, och den färdiga buteljen
rensmältes samt avlägges med maskinkraft i en
kyl-kanal. Sådana maskiner finnas f. n. vid två
svenska glasbruk. Massiva glasartiklar och
en del enklare hålglas framställas genom
pressning med stans i gjutjärnsformar.
Fönsterglas tillverkas genom handblåsning på
följ, sätt: först blåses en cylinderformad
flaska, vars botten och hals avskäras, varefter
flaskan uppspränges på längden; den bildade
krumböjda skivan värmes, tills den mjuknar
och rullar upp sig själv åt ömse sidor; som
avslutning utjämnas skivan med träklossar,
så att den blir fullt plan. Maskinblåsning
och gjutning av fönsterglas förekomma även
(Belgien, Förenta staterna). En fönsterglaset
närstående produkt är spegelglas, som mest
framställes genom gjutning och därefter
underkastas en omfattande maskinell
bearbetning, innefattande valsning och slipning.
Speglar förfärdigas av spegelglas genom foliering
(se d. o.). Av samma glassort framställas i
mycket stora format hela butiksfönster.
Fönsterrutor och vindskydd till automobiler pläga
även vara av spegelglas. — Det färdigblåsta
glaset, framför allt hushållsglaset, förädlas
vidare genom slipning och p o 1 e r i n g
samt gravering och etsning.
Slip-ningen sker med tillhjälp av roterande
slipskivor, mot vilka glaset tryckes under
be-gjutning med sand och vatten. I regel äro
mönstren endast antydda, varför slipningen
ställer stora krav på arbetarens skicklighet.
— G. för vetenskapliga ändamål, ss. linser
m. m., kräver synnerligen stor skicklighet hos
tillverkaren. Särskilt högt står sådan
fabrikation i Jena. — Den sv. glasindustrien
omfattade 1926 54 glasbruk med 5,629 arb. och
ett tillv.-värde av omkr. 22 mill. kr. — Jfr R.
Dralle, »Die Glasfabrikation» (2:a, omarb.
uppl. av G. Keppeler 1926). G. H-r.
Glaskonstens historia. När och var g. först
uppfunnits är icke med säkerhet känt. Det
anses dock, att denna uppfinning bör
tillskrivas Egypten, varifrån man känner pärlor
och smycken av g. från 4:e årtusendet f. Kr.
De äldsta bevarade glaskärlen dateras till
omkr. år 1500 f. Kr. Glasindustrien blomstrade
i Alexandria, som ännu under Roms kejsartid
behärskade världsmarknaden med sina
lyx-och bruksglas. — Fenicierna, som länge
ansetts som g:s upptäckare, lärde känna
glastillverkningen av egypterna. I Grekland
kunde g. ej hävda sig mot keramiken och fick
föga betydelse. I Italien tillverkades g. först
av etruskerna. Romarna tyckas ej ha lärt sig
att göra g. förrän under l:a årh. f. Kr.
Den mest revolutionerande tilldragelsen i
glaskonstens historia var feniciernas
uppfinning (omkr. Kr. f.) av glasblåsarpipan.
Dessförinnan hade g., sedan det smälts i en
fördjupning i marken, formats över en kärna av
formsand och lera. Det dekorerades ofta med
pålagda trådar av olikfärgat g. eller genom
slipning och gravering, vilket förekommer
redan omkr. 1500 f. Kr. Genom tekniska
förbättringar fick orientens glasindustri väldigt
uppsving århundradena närmast f. Kr. F i 1
i-g r a n- och millefioriglas, som äro
produkter av den i Egypten älskade
trådtekniken, bragtes till hög fulländning, likaså
överfångsglasen. Det bästa provet på
antikens glaskonst, Portlandvasen i British
museum, är ett överfångsglas, tillverkat av
mörkblått g. med överfång av vitt g., som
bortslipats så mycket, att en relief kvarstår
(k a m é g 1 a s).
I Rom tillägnade man sig snart den
orientaliska glasindustriens finesser, och genom
glasblåsarpipan blev det möjligt att framgångsrikt
konkurrera med Egypten och Fenicien.
Förutom det vanliga grönaktiga hushållsglaset
tillverkades i Rom konstglas, antingen i överfång
med reliefornering, blåsta i form, filigranglas
eller guldglas med ett mellan två glasskikt
anbragt tunt mönstrat guldblad. I de
romerska provinserna, särskilt i Rhentrakten,
an-lades många glasbruk, exporten växte i
omfång, och även Sverige blev delaktigt därav.
På 400-talet e. Kr. inträffade överallt
förfallet, formerna försämrades, färgerna blevo
orena. Men antikens glaskonst inneslöt alla
de tekniska möjligheter, som så rikt
utnyttjades i renässansens Venezia.
Den europeiska glasindustrien under
medeltiden är ur konstnärlig synpunkt av föga
intresse i motsats till den orientaliska. I
östromerska riket, särskilt i Konstantinopel,
utvecklades en glaskonst, som stod på höjden
under 400- och 500-talet e. Kr. De bysantinska
glasen voro rikt slipade och förgyllda samt
praktfullt emaljmålade. I Mesopotamien och
Syrien kom emaljmålningen till rik
användning, särskilt vid dekoreringen av de så
vanliga moskélamporna. Om medeltida polykroma
glasfönster se Glasmålning.
I Venezia återuppväcktes Europas
glasindustri genom bysantinska impulser. Under
1200-talet var glashyttornas antal stort, och
1291 påbjöds, att de på grund av talrika
eldsvådor och generande rök skulle flyttas till
den närbelägna ön Muranö. Under 1400-talet
stimulerades glastillverkningen genom en
avsevärd invandring av glasarbetare från
Konstantinopel. Då tillverkades pokaler och
kannor i tunga former av emaljmålat och förgyllt
g.; vid seklets slut ansågs det venezianska
kristallglaset som den förnämsta produkten.
Renässansen inverkade på glasens
formgivning och dekorering, och under 1500- och
1600-talet upplevde Venezias glasindustri sin
konstnärligt lyckligaste tid. Alla i museerna be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
