Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glaukom - Glaukonit (Glaukonitiska bergarter) - Glaukos - Glaux - Glava (socken) - Glava (glasbruk) - Glaven - Glavsfjorden, Glavsfjolen - Glazunov, Alexander Konstantinovitj - Gleb (Gljeb) - Gleba - Glebae adscriptus - Glechoma - Gleditsch, Ellen - Gleditsch, Jens Gran - Gleditschia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
751
Glaukonit—Gleditschia
752
bågshinnan, i många fall kan hejda
sjukdomen. Numera finnas även andra operativa
behandlingsmetoder och även rent medicinsk
behandling (indrypning av
pupillsamman-dragande medel, s. k. m i o t i c a). — Namnet
»grön starr» härledes från den grönaktiga
skimring i pupillen, som iakttages i vissa men
visst icke i alla fall. K. G. P-n.
Glaukonit (Glaukonitiska
bergarter), miner., petrogr. G. är ett silikat med
mycket växlande sammansättning
(innehållande lerjord, järn och kali), vilket bildar små
rundade, gröna korn, ljusgröna till
svartgröna. G:s kalihalt är ofta så stor, att man
kan taga den med i betraktande vid
bedömande av en glaukonithaltig bergarts värde
som jordförbättringsmedel. G. förekommer
väsentligen i sedimentära bergarter — i
Sverige i den underkambriska sandstenen, i
cera-topygekalken och ceratopygeskiffern samt i
ortocerkalken ävensom i kritans märgel- och
kalkstensbergarter. Glaukonitförande
bergarter kallas ofta grönsand, även om deras
riktiga namn vore märgel eller kalksten. Om
g. i djuphavsbildningar se d. o. K. A. G.
Glåu’kos, grek, myt., havsgud,
hemmahörande i Beotien. Sagan berättar, att han efter
njutandet av en underbar ört sprang i havet
och förvandlades till en siande demon, halvt
människa, halvt fisk.
Glåux, bot., se Strandkryp a.
Glava, socken i Värmlands län, Gillbergs
härad, v. om Glavsfjorden; 303,33 kvkm. 3,375
inv. (1928). Omfattar närmast Glavsfjorden
odlade dalslätter, v. därom skogiga bergåsar,
vidsträckta sjöar, ss. Stora Gla, delar av Övre
Gla och Älgsjön. 1,470 har åker, 18.761 har
skogs- och hagmark. I G. ligger Glava
glasbruk (omkr. 800 inv.). Egendom:
Hillrings-berg. Pastorat i Karlstads stift, Gillbergs
kontrakt. Litt.: G. T. Karlberg,
»Anteckningar om G. socken i Värmland» (1908).
Glava, Sveriges största fönsterglasbruk,
Glava socken, vid sjön Stora Gla. Äges av
Fönsterglasbrukens a.-b., bildat 1922.
Tax.-värde 927,200 kr. (1926), omkr. 350 arb.,
årsomsättning 2,5 mill. kr. Driften påbörjades 1859.
Glaven (fnlty. glave), spjut.
Glavsfjorden, G 1 a vs f j olen, insjö i v.
Värmland, Jösse och Gillbergs härader; 102
kvkm, 45 km lång, 36 m djup, 45 m ö. h.
Är belägen i en n. v.—s. ö. dalgång och
av-vattnas av Byälven, här kallad Gillbergaälven.
Tillflöden: Vrangs- och Vaggeälvarna
(förenade strax ovan G.). Kring G. naturskön,
skogig bergstrakt, omväxlande med bördiga
dalslätter. G. trafikeras av ångfartyg på
linjen Arvika—Säffle; uppskattad turistled. Jfr
karta sp. 671.
Glazunov [glazo’nåf], Alexander
Kon-stantinovitj, rysk tonsättare (f. 1865),
lärjunge av Rimskij-Korsakov, från 1899 prof.,
1909—12 dir. för konservatoriet i Petersburg,
en av den ungryska skolans främsta
kompositörer. G. slöt sig till Balakirev, Borodin
och Rimskij-Korsakov.
Han har komponerat
orkestersviter,
symfonier m. m., av vilka
en del även uppförts
i Sverige. T. N.
Gleb (G 1 j e b), se
Boris och Gljeb.
Glèba, bot., se G
a-steromyceter.
Glébae adscri’ptus,
lat., »bunden vid
torvan», se
Livegenskap.
Glechöma, bot., se Jordreva.
Gle’ditsch, Ellen, norsk radiokemist (f.
18 7 9 29/is), sedan 1916 docent i radiokemi
i Oslo. Har bl. a. undersökt förhållandet
mellan uran och radium i vissa mineral, bestämt
radiums halvomvandlingsperiod och (tills, m.
E. Ramstedt) utgivit en populär
framställning, »Radium» (1917). J. T.
Gle’ditsch, Jens Gran, norsk biskop (f.
1860 e/12). Teol. kand. 1883, kaplan på
Lister-landet 1887—91, sjömanspräst i Antwerpen 1891
—97, stiftskaplan i Kristiania (Oslo) stift 1992—
12, kyrkoherde i
Aren-dal 1913—17, domprost
i Oslo 1918—23. Han
utnämndes 1923 till
biskop i Nidaros
bis-pedömme och begärde
febr. 1928 av
hälsoskäl avsked från
biskopsämbetet. 1903—
06 höll han vid
Kristiania (Oslo) univ.
föreläsningar i
systematisk teologi. Teol.
hedersdr i Lund 1918.
G. står i främsta ledet bland det nutida
nordens teologer och kyrkomän. Hans
författarskap karakteriseras av en sällsynt förening
av genomträngande skärpa och konstnärlig
gestaltning. Ilans blick är lika religiöst djup,
som den är vidsynt och fri. — Av G:s skrifter
märkas »Jesus og dogmat» (1909),
»Andagts-bok» (1912), »Norsk kirkepolitik» (1913), »I
ufredstid» (1914), »Kristelig religionslære i
omrids» (1915), »Konfirmationsbok» (1916),
»Reformationens profil gjennem tiderne»
(1917) och »Guds omsorg for os» (1921). G.
var med om att uppsätta Norsk Kirkeblad
och redigerade det en tid; 1923—24 var G.
red. av tidskr. Kirke og Kultur. (G. A-n.)
GledFtschia, släkte bland baljväxterna,
uppkallat efter botanisten Johann Gottlieb
G led i t sch (1714—86; prof, i Berlin, led.
av sv. Vet.-akad. 1747). Har omkr. 12 arter
(de flesta på n. halvklotet), träd, vanl. med
enkla el. förgrenade tornar, enkelt el. dubbelt
parbladiga blad och små. vitaktiga blommor
i täta klasar. G. triacanthos (från
Nordamerika) odlas som prydnadsväxt i parker; i
mellersta Sverige, t. ex. vid Stockholm, toppfryser
A. K. Glazunov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
