Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Głowacki, Aleksander (Bolesław Prus) - Glovertorn - Gloxinia - Glozel - Glubokovskij, Nikolaj Nikanorovitj - Gluchov - Glucinium - Gluck, Christoph Willibald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
771
Glovertorn—Gluck
772
ring från det gamla Egypten. G:s »Anielka»
utkom i sv. övers. 1905. Sami. skr. 1924 ff.
Po. monogr. av L. Wlodek (1918) och F.
Arasz-kiewicz (1925); om »Lalka» av Z.
Szwey-kowski (1927). A. A-t.
Glovertorn [gla’vo-], tornanordning vid
tillverkning av svavelsyra (se d. o.). Tornet har
uppkallats efter sin uppfinnare, den engelske
ingenjören John Glover (1817—1902).
Gloxlnia, trädgårdsnamn på Sinningia
spe-ciosa av fam. Gesneriaceae, en lågvuxen
brasiliansk ört med underjordisk knölstam och
stora, något köttiga, håriga blad; blommorna
äro stora och praktfulla, med klocklik, violett,
mera sällan röd, vit el. brokig krona och sitta
ensamma på långa skaft i bladvecken. Är en
omtyckt krukväxt. Botanisterna räkna den
numera ej till släktet G. G. M-e.
Glozel [gläzä’1], ort i kommunen
Ferrières-sur-Sichon, 20 km s. ö. om Vichy, dep. Aliier,
Frankrike. Har sedan mars 1924 givit
upphov till en utomordentligt livlig vetenskaplig
och kvasivetenskaplig debatt kring där gjorda
fynd av redskap och konstalster, påminnande
om fynd från paleolitiska perioden (se d. o.).
Största uppmärksamheten ha några lertavlor
med föregivna skrivtecken väckt. »Upptäckten»
gjordes av bondsonen Émile Fradin, som i en
avlång grop med tegelklädda väggar gjorde
de första fynden. Fynden, som vuxit i antal
till omkr. 3,500 pjäser, ha offentliggjorts av
läkaren A. Morlet; dess främste
vetenskaplige försvarare är den namnkunnige chefen
för Musée des antiquités nationales, S.
Rei-nach. De Glozeltrogna anse fynden härröra
från övergången mellan paleolitisk och
neo-litisk tid (se Stenåldern), och Reinach
ser i sk rivtecknens förekomst ett bevis för
hållbarheten av sin teori, att västerlandet
haft en likvärdig men ännu äldre kultur än
kilskriftens och hieroglyfernas österland. Mot
detta antagande talar prof. Camille Jullians
»tolkning» av skriften; han hänför den till
romersk tid. Än mer negativt ställa sig de
flesta forskare — nämnas må professorerna
R. Dussaud, P. M. Boule, på senare tid den
framstående paleolitikern H. Breuil, sir A.
Evans samt experten på
konserveringsarbe-ten och kopiering av paleolitiska konstalster
M. Champion, vilka alla förklara föremålen i
fråga moderna. Sommaren 1927 tillsatte
internationella antropologkongressen i
Amsterdam en internationell kommitté med uppgift
att kontrollgräva vid G. Kommittén, som
publicerat sin rapport i ett suppl. till Revue
Anthropologique 1927, h. 10—12, är av den
uppfattningen, att Glozelfynden icke äro gamla.
Efter en häftig polemik gjordes febr. 1928
Glozelaffären till föremål för
polisundersökning. Morlet har publicerat »fynden» i tre bd,
»Nouvelie station néolithique» (1925—26). I
L’Anthropologie, XXXVI: 5—6 (1926) och
XXXVII: 3—4, 5—6 (1927), redogöres för
Glo-zelstriden; senaste arbetet är R. Dussaud,
»Au-tour des inscriptions de G.» (1927). H. R-h.
Gluboko’vskij, Nikolaj Nikanorovitj,
rysk teolog (f. 1863), prof, i N. T:s exegctik
vid Petersburgs kyrkliga akademi 1894—1917.
G. har genom sina arbeten, bl. a. om aposteln
Paulus (1897), förvärvat stort anseende även
inom västerlandets teologiska värld. Efter
revolutionen i Ryssland nov. 1917 är han
flykting i utlandet. Han höll 1918 i Uppsala, på
uppdrag av Olaus Petri-stiftelsen, tre
föreläsningar (tr. i »Den ortodoxa kristenheten och
kyrkans enhet», 1921). G. blev 1921 prof, i
Belgrad och är från 1923 prof, i N. T:s
exege-tik vid kyrkliga akademien i Sofia. Varmt
intresserad för de kristna enhetssträvandena,
har G. bl. a. deltagit i konferenserna i
Stockholm 1925 och Lausanne 1927. H. N-r.
Glu’chov, stad i Ukraina, dep. Tjernigov,
180 km ö. n. ö. om staden Tjernigov; 16.029
inv. (1926). I närheten ett vidsträckt lager av
porslinslera.
Gluclnium, se Beryllium.
Gluck [glok], Christoph Willibald,
tysk tonsättare och operareformator (1714 2/7
—87 15/n). Studerade musik i Prag och
upptogs i furst Lobkowitz’ hem i Wien, sändes
sedan på dennes bekostnad till Milano och
utbildades där av Sammartini. 1741 fick han
sin första opera uppförd i Milano. Fursten
medtog honom sedan till London och Paris.
Efter återkomsten företog G. som
kapellmästare för Mingottis teatertrupp en resa till
Danmark och Norge. Efter återkomsten gifte
han sig med Marianne Pergin och fick med
henne en betydande förmögenhet, som satte
honom i stånd att mera odelat ägna sig åt
komponerande. Han skrev operor för flera
betydande scener i Italien. På 1750-talet var
han en för franska opéra-comique-scenen i
Wien ofta anlitad kraft (1752—64), som satte
i musik mången fransk vådevill (»Cythère
assiégée», »Les pélerins de Mecque», »Le cadi
dupé» m. fl.). Sedan 1740-talets slut hade
han med allvar studerat det antika dramat
och strävat att i sin musik anpassa sig efter
den grekiska högpatetiska stilen. 1762
framträdde han med en opera helt i den nya andan,
»Orfeo», till text av hovdiktaren Calzabigi.
Han vann många vänner men fick även många
fiender, de senare mest bland musikerna och
dilettanterna. Trots allt motstånd fortsatte
han i den antikiserande riktningen 1767 med
»Alceste» och 1770 med »Paride ed Elena».
Den förra utgavs i tryck med ett förord, där
G. närmare preciserade sina åsikter om
dramatisk stil. Han fordrade, att musiken skulle
tjäna dikten, belysa handlingen och troget
följa affekterna. All onödig konsertartad
koloratursång borde bort, och sångkrafterna
fingo ej själva tillägga några sirater. Den
antika kören skulle återinsättas i operan såsom
den ledande folkmakt, som bestäm le över
handlingens gång. Sedan G. i Wien framfört sina
nya verk, längtade han efter erkännande även
i Paris och lyckades till sist genom Marie
Antoinettes hjälp få »Iphigénie en Aulide»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
