Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gloucester (England) - Gloucester (Massachusetts) - Gloucester, earler och hertigar av - Głowacki, Aleksander (Bolesław Prus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
769
Gloucester—Glowackf
770
Gloucester [glå’sto]. 1.
(Gloucester-shire.) Grevskap i s. v. England, kring
Severns nedre lopp; 3,255 kvkm, 757,651 inv.
(1921). Huvudstad: Gloucester. I ö. G.
Cots-wold hills (se d. o.), i den breda dalgången
kring Severn frodiga betesmarker, v. därom
Forest of Dean med ett rikt stenkolsfält, i
s. v. Bristolkolfältet. Högt stående
mejerihan-tering (G.-ost) och boskapsskötsel (jfr
Cots-w o 1 d f å r). Ylle- o. a. industri. — 2.
Huvudstad i eng. grevsk. G., bildar eget
stads-grevskap. på Severns vänstra strand; 53.060
inv. (1925). G. bevarar i de fyra
huvudgatorna den korsformade grundplanen frän den
romerska kolonien, Glevum. Biskopssäte
sedan 1541. Katedralen anlades på 1000 talet
i normandisk stil och fullbordades omkr. 1400
i perpendikelstil (se Engelsk konst, sp.
824 och pl. 1). Uthamn: Sbarpness. Handel
(spannmål, timmer) och industri (kemikalier,
tändstickor, skeppsbyggeri,
järnvägsverkstä-der m. m.). Monogr. av W. Page (2 bd. 1907).
Gloucester [glå’sto], stad och sommarort i
Massachusetts, U. S. A., på sydsidan av halvön
Cape Ann, 50 km n. ö. om Boston; 23,375 inv.
(1925). Väl skyddad hamn med stor
fiskeflotta. Fiskkonservering. Granitindustri.
Gloucester [glå’sta], earler och hertigar av.
Dessa titlar ha burits av en mängd
medlemmar av engelska kungaätter och med dem
besläktade stormän. Earltiteln gavs först,
omkr. 1122, ät Robert, oäkta son till
konung Henrik 1 och från 1139 sin halvsyster
kejsarinnan Matildas främste medhjälpare i
striden mot Stefan av Blois. Robert dog 1147,
och efter hans son William (d. 1183)
övergick titeln till dennes måg, Richard de Clare.
Den ryktbaraste earlen av G. inom denna
lysande ätt var Gilbert de Clare, »den
röde earlen» (1243—95; se Clare); inom
ätten Clare förblev den till 1314.
Den förste hertigen av G. var konung
Edvard Il l:s yngste son, Thomas av W oo
rist ock (1355—97). Han fick hertigtiteln
1385 av sin brorson Rikard II men reste sig
året därpå mot denne och var febr. 1388—
maj 1389 Englands verklige regent. som sådan
ansvarig bl. a. för det s. k. obarmhärtiga
parlamentets skräckvälde. G. fängslades av
Rikard 1397 och fördes till Calais, där han dog
s. å., trol. mördad på konungens befallning.
Därnäst gavs titeln 1414 åt Henrik lV:s
fjärde son, Humphrey (1391—1447). Han
deltog i sin bror Henrik V:s franska fälttåg
och var efter dennes död (1422) t. f. regent
(protektor) i England de tider, då den
verklige regenten. hans bror hertigen av Bedford,
var frånvarande i Frankrike. G. kivades med
sina fränder av huset Beaufort. invecklades i
tvister med Filip av Burgund genom sitt
giftermål (1422) med Jacobæa av Bayern,
arv-tagerska till Hainaut och Holland, samt
förlorade allt anseende, då han 1428 förmådde
påven att förklara äktenskapet med Jacobæa
upplöst och i stället äktade sin mätress, den
Katedralen i Gloucester.
för svartkonst senare (1441) i fängelse
inspärrade Eleanor Cobham. Omsider blev G.
själv insatt i fängelse, 1447, och dog fyra
dagar senare, antagligen en naturlig död. Jfr
K. II. Vickers, »Humphrey. duke of G.» (1907).
Titeln hertig av G. gavs 1461 åt Edvard
IV:s bror Rikard, som konung Rikard III (se
Rikard, konungar av England, 3). Den
innehades vidare av Karl II:s i unga år
avlidne bror Henrik (1639—60) samt av
William Henry (1743—1805), yngre bror till
Georg IIl, fältmarskalk 1793, och till sist av
William Henrys son William Frederick
(1776—1834), som 1816 blev g. m. Georg III:s
dotter Maria (1776—1857) och i samband
därmed fick titeln kunglig höghet och blev
fältmarskalk. Han deltog föga i det politiska
livet utan ägnade sig med sin gemål mest åt
välgörenhet. V. S-g.
Glowackf [glåva’tski], Aleksander, polsk
författare under pseud. Bo 1 esla w Prus
(1847—1912). Började som positivistisk
medarbetare i tidskrifter och blev senare, delvis
under inflytande av
engelska humorister,
en av Polens främsta
novellförfattare. G.
skrev även spirituella
veckokrönikor och
några romaner, bl. a.
»Placöwka»
(Förposten; 1885), en polsk
bondes kamp mot den
tyska kolonisationen,
»Lalka» (Doekan;
1891), om
idémotsättningarna mellan adel
och borgerskap, »Emancypantki»
(Blåstrumporna; 1894) samt »Faraon» (1897), en skild-
VIII. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
