Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glykoprot(e)ider - Glykos - Glykosamin - Glykosat - Glykosider - Glykosuri - Glyn, Elinor, f. Sutherland - Glyptik - Glyptodonter - Glyptotek - Glyskolja - Glåma - Glärnisch - Gläser, Franz Joseph - Glödkatodrör - Glödkropp - Glödlampa - Glödljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
777
Glykos—Glödljus
778
djuren härstammande slemämnena, t. ex.
m u c i n. G. äro lösliga i svagt alkaliskt
vatten, koagulera ej vid upphettning och fällas
ej av salpetersyra. I. B.
Glykos, dets. som druvsocker (se
Sockerarter).
GlykosamTn, ett aminoderivat av
druvsocker. Framställes bäst ur kitin i
kräftdjurens skal. I växtriket ingå kitin och
således även g. i svamparnas cellväggar.
Glykosät, saltartad förening mellan
socker och vissa baser, t. ex. kalcium- el.
stron-tiumhydroxid.
Giykoslder, i växtvärlden ofta
förekommande, vanl. bittert smakande, eterartade
föreningar mellan sockeraiter (vanl. druvsocker)
o. a. organiska ämnen, särskilt cykliska. G.
spjälkas lätt av syror eller enzym i sina
komponenter. Jfr A m y g d a 1 i n. I. B.
Glykosurl (av grek. glyky’s, söt, och u’ron,
urin), utsöndring av druvsocker (glykos) i
urinen; är i regel ett symtom på sockersjuka
[diabetes melhtus) men kan hos friska
personer förekomma övergående efter rikligt
förtärande av kolhydratrik näring, i samband
med starka psykiska ansträngningar eller hos
kvinnor under havandeskap och
digivnings-perioden. G. förekommer även vid
Basedow-ska sjukdomen, hjärnblödning och vissa
förgiftningar (t. ex. med koloxid). Vid en del
av de nämnda tillstånden (t. ex. havandeskap,
Basedowska sjukdomen) måste g. anses
orsakad av en rubbad inbördes jämvikt i de
inre-sekretoriska körtlarnas funktion. Frånsett
sockersjukan, är den g. av största betydelse, som
förekommer vid det tillstånd, som går under
namnet diabetes renalis. Medan vid alla de
övriga nämnda formerna g. vanl. är att
uppfatta som en följd av en abnorm ökning av
blodets sockerhalt (normala fastevärdet är
omkr. 0.08—0.12 %), är så ej förhållandet vid
diabetes renalis, utan orsaken ligger där
sannolikt i bristfällig njurfunktion. Tillståndet
kan uppträda nästan oberoende av födans
kol-hydrathalt och bör dietetiskt ej behandlas som
sockersjuka. E. L-g.
Glyn [glin], Elinor, f. Sutherland,
engelsk författarinna (f. omkr. 1870). Har
skrivit ett stort antal lättflytande
förströelseromaner, vanl. societetsmässiga och frivola.
Flera äro övers, till sv.
Glyptlk (av grek. gly’fein, urholka, utskära),
konsten att gravera ädla eller halvädla stenar
(se G e m m e r). Mera sällan kallas
skulpturkonsten i allm. g. Jfr Glyptotek.
Glyptodo’nter, Glyptodo’ntidae, en
bältdjuren närstående fam. av ytterst egendomliga
utdöda däggdjur från Amerikas, främst
Sydamerikas. tertiär och kvartär. G. hade till
skydd för bålen ett tjockt, starkt välvt
pansar, sammanfogat av en mängd polygonala
benplåtar och orörligt som en sköldpaddas.
Det korta, höga, ovan pansarklädda huvudet
kunde som hos en sköldpadda dragas in under
ryggpansaret (vid t. ex. sabeltigerns angrepp).
Doedicurus clavicaudatus (t. v.) och (llyptodon
clavi-pes. Rekonstruktion.
På svansen voro benplåtarna ordnade i mot
varandra rörliga ringar och väpnade med
stora horntaggar, vilka gjorde den till ett
kraftigt försvarsvapen, särskilt då taggarna,
som hos Doedicurus (se bild), sutto samlade i
svansens spets och måste ha verkat som en
medeltida morgonstjärna. G. voro växtätare
och hade blott kindtänder (8—10 i varje
käkhalva). De uppnådde en längd av över 4 m
och en höjd av U/2 m, i storlek härvid
jämförbara med en noshörning. T. O.
Glyptotek (av grek. glypto’s, utskuren,
skulpterad, och théke, förvaringsrum), samling av
eller museum för skulptur. Om g. i München
och i Köpenhamn se dessa ord.
Glyskolja, se Torskfiskar.
Glåma, norskt namn på Glommen (se d. o.).
Glä’rnisch, se Glarnalperna.
Gläser (G 1 æ ser), Franz Joseph,
tysk-dansk tonsättare (1798—1861), född i Bremen.
Kallades efter att ha beklätt
kapellmästar-platser i Wien och Berlin till
hovkapellmästare i Köpenhamn 1842, en befattning, som
han skötte med allvar och nit till sin död.
Hans mest berömda sceniska verk är operan
»Des Adlers Horst» (1832; »örnnästet», 1837).
— Hans son Joseph G. (1835—91), organist
i Frederiksborgs slottskyrka sedan 1874, var
mest berömd som romanskompositör. T. N.
Glödkatodrör, se Elektriska
likrik-tare; jfr även Radioteknik.
Glödkropp, se Glödljus.
Glödlampa, se Elektrisk belysning,
sp. 624.
Glödljus, det ljus, som uppkommer, då man
i en icke lysande gaslåga inför en fast kropp,
som av gasen upphettas till glödning
(glödkropp). Redan 1826 framträdde Drummonds
kalkljus, där en glödkropp av kalk och
mag-nesia upphettades i vätgas-syrgasbläster. En
av hans efterföljare var B. O. Fahnehjelm (se
d. o.). Uppfinnare av modernt g. är
österrikaren K. Auer v. Welsbach (se d. o.). I hans
gasglöd 1 j u s utgöres glödkroppen av en
tråd-formig vävnad av eldfasta oxider, den s. k.
glödstrumpan, som upphettas av lysgas
medelst en bunsenbrännare. Glödstrumpan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
