Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goebel, Karl Eberhard von - Goeben - Goeben, August von - Goedeke, Karl - Goeje - Goertz, ätt - Goes, Damião de - Goës, Axel Theodor - Goes, Hugo van der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
803
Goeben—Goes
804
grundarna av en ny vetenskap, den
experimentella morfologien, och företräder över
huvud som morfolog en utpräglat kausalt
betonad riktning i viss motsättning till den mer
idealistiska skolan.
Som biolog förenar G.
stark kritik mot
onödiga teleologiska
tydningar med ett
utpräglat intresse för
an-passningsspörsmålet,
så t. ex. i
»Pflanzen-biologische Sehilder-ungen» (2 bd, 1889—
93). Ytterligare
märkas »Organographie
der Pflanzen» (2 bd,
1R98—1901; 2:a uppl.,
3 bd, 1913—23, med tilläggsbandet »Die
Ent-faltungsbewegungen der Pflanzen»; 2:a uppl.
1924) och »Einleitung in die experimentelle
Morphologie der Pflanzen» (1908). L.-G. R-ll.
Goeben [go’-]> tysk slagkryssare (23,000
ton), utgjorde jämte lätta kryssaren
»Bres-lau» (4.550 ton) vid världskrigets början tyska
Medelhavsdivisionen under befäl av vice
amiral Souchon. Efter att 3 aug. 1914 ha
bombarderat de befästa hamnarna Böne och
Phi-lippeville på Algeriets kust gick divisionen
till Messina för att kola, varefter den natten
till 7 aug. lyckades komma ut ur
Messina-sundet. På brittiska örlogsfartyg i närheten
trodde man, att den skulle söka uppnå Pola,
men den styrde i stället åt s. ö. samt lyckades
10 aug. inlöpa i sundet vid Dardanellerna och
13 aug. nå Konstantinopel, där divisionen
införlivades med turkiska flottan. Därvid fick
G. namnet »Sultan Javus Selim», och
»Bres-lau» benämndes »Midilli». I jan. 1918
min-sprängdes »Midilli» under en framstöt i Egeiska
havet och sjönk. I Lausannefreden 1924
bekräftades G:s tillhörighet till turkiska flottan. —
G:s och »Breslaus» deltagande i
sjökrigshändelserna 1914—15 har skildrats bl. a. av E.
Ludwig i »Die Fahrten der G. und der
Bres-lau» (1916; sv. övers, s. å.). Jfr W. Churchill,
»The world crisis 1911—14» (1923). H. J-dt.*
Goeben [go’-], August von, preussisk
general (1816—80). Var 1835—36 officer vid
ett preussiskt
infan-terireg., tjänade 1836
—40 i karlistiska
armén, återinträdde 1842
i preussiska armén och
blev 1863 brigadchef.
Som sådan deltog han
i danska fälttåget 1864
och som divisionschef
1866 i Mainarméns
fälttåg i v. Tyskland.
Vid fransk-tyska
krigets utbrott 1870 fick
han befälet över 8:e
armékåren. Segern vid Spicheren 6 aug. var
till stor del G:s förtjänst. Jan. 1871 fick han
efter general Manteuffel befälet över l:a
armén och vann segern vid S:t Quentin (19
jan.). vilken avgjorde fälttåget i n.
Frankrike. Efter kriget återtog han befälet över
8:e armékåren. — Som fältherre var G. djärv,
beslutsam och orubbligt lugn. Han utgav
skildringar från Spanien, fälttåget 1866 och
kriget i n. Frankrike 1870—71. Biogr. av G.
Zernin (2 bd, 1895—97). C. O. N.*
Goedeke [go’d-], Karl, tysk bibliograf
(1814—87), e. o. prof, i Göttingen. Utgav
1857—81 »Grundriss zur Geschichte der
deut-schen Dichtung» (2:a uppl., bd 1—10 1884—
1913; bd 12: 1—2 1919—23), en
utomordentlig bibliografi över tyska litteraturen t. o. m.
Goethes död. R-n B.
Goeje [^o’jo], M. J. De, se De G o e j e.
Goertz [görts], tysk adelsätt, se G ö r t z.
Goes [gåT/], Damiäo de, portugisisk
historiker, se Damianus a Goes.
Goes [gö^s], Axel Theodor, läkare och
zoolog (1835—97). Deltog i 1861 års
expedition till Spetsbergen och var 1865—70
gu-vernements- och garnisonsläkare på ön S:t
Barthélemy, varunder han gjorde värdefulla
samlingar av havsdjur, delvis från relativt
stort djup (600—700 m), vilka nu förvaras i
Naturhistoriska riksmuseum. Senare var G.
provinsialläkare, sist i Kisa 1885—95. Han
utgav flera arbeten om foraminiferer (se d. o.).
Med. hedersdr i Köpenhamn 1879. T. O.
Goes [^ös], Hugo van der,
nederländsk målare (d. 1482). Blev mästare i Gent
1467 och är näst bröderna van Eyck den
konstnärligt mest betydande och
inflytelse-rike av alla 1400-talets målare i
Nederländerna. Om hans liv är föga bekant. Ett enda
av hans verk är fullt dokumenterat, det stora
altare han utfört för kyrkan Santa Maria
Nuova på beställning av huset Medicis agent i
Brygge, Tommaso Portinari (nu förvarat i
Uffizigalleriet i Florens). Det kan dateras till
1475 och skiljer sig från flertalet verk av
århundradets nederländska måleri genom sitt
stora format — mitteltavlan är 3 m bred och
2.5 m hög — och genom motsv.
monumentalitet i anläggningen. En liknande storslagenhet
utmärker en målning med de tre
konungarnas tillbedjan, som från klostret Monforte i n.
Spanien kommit till Berlin, och ett par
altar-flyglar i slottet Holyrood i Edinburgh med
porträtt av Jakob III, hans gemål samt stiftaren
E. Bonckil, fullbordade omkr. 1480. Till G-s
tidigare skede räknas ett diptykon i
statsmu-seet i Wien med »Kristi begråtande»,
»Syndafallet» och »Den heliga Genoveva». I akad.
i Brygge finnes en målning med »Marias
död», som snarast tillhör G:s senare år. —
G:s måleri kännetecknas av den klara och
fasta formen, som skapas genom såväl
teckningen som det genomförda studiet av färgen
och ljuset i deras samspel. I Portinarialtaret
råder en kylig, blond vinterdager, en verklig
friluftston, medan Monfortetavlans färgskala
är hetare med guldbrunt, svart och purpurrött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
