Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gogol, Nikolaj Vasiljevitj - Gogra, Ghagra el. Sarju - Goijen, Jan van - Gojim - Gokhale, Gopal Krishna - Gokstadskeppet - Goktsjasjön, Goktja - Gol - Golconda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
815
Gogra—Golconda
816
Snart desillusionerad i sina drömmar om en
glänsande bana i fosterlandets, särskilt det
ukrainska hemlandets, tjänst, började han —
efter att 1829 ha gjort fiasko med en
romantisk versidyll, »Hans Küchelgarten», — att
till omväxling med ett kanslistarbete, som
tråkade ut honom, skriva berättelser med
ukrainska motiv. 1831—32 utkommo 2 bd
»Vetjera na chutorje bliz Dikanki» (Aftnar
på en lantgård vid Dikanka), 1834 följda av
samlingen »Mirgorod» (sv. övers. 1850). G.
gav där en starkt romantiskt idealiserad, med
djärvt fantastiska element invävd och av
spelande, harmlös humor övergjuten bild av
Ukrainas natur, folk och liv. Snart följde
också berättelser med ämnen från Petersburg,
särskilt dess lägre ämbetsmannavärld; i dessa,
av vilka »Sjinel» (Kappan; sv. övers, i
samlingen »Berättelser», 1889) är mest berömd,
blandade G. en av E. T. A. Hoffmann starkt
påverkad fantastik med en skarpsynt realism,
som i den ryska litteraturen blev rent av
epokbildande; nytt var såväl motivvalet,
livets, särskilt stadslivets, vardags- och
skuggsidor, som också det skimmer av sympati,
varmed författaren omgav samhällets små; i
dessa avseenden blev en stor del av den
följande litteraturen »skakad ur G:s ’Kappa’».
Efter den kolossala framgång dessa verk
fingo övergick G. helt till litteraturen,
lämnade den historieprofessur vid Petersburgs
univ., vartill han förhjälpts, och framlade nu
sina bägge mästerverk, komedien »Revizor»
(»Revisorn», 1878, 1908), en bild av den
bestickliga och bornerade byråkratien i en rysk
småstadshåla, uppförd 1836, sedan kejsar
Nikolaus själv lotsat den genom censuren, och
romanen »Mjortvyja dusji» (1842; »Döda
själar», 2 dir, 1910—14), en allsidigare tavla av
dåtidens olika ryska samhällsskick och sociala
förhållanden. Båda utmärka sig för
utomordentligt saftig realism och mördande satir
men äro samtidigt burna av ett starkt sedligt
och socialt patos, som kraftigt reagerar mot
lumpenheten och narraktigheten såväl hos den
ryska omgivningen som hos människorna i
allm., och de äro bakom det uppsluppna löjet
genomträngda av ett dovt vemod. Författaren
framträder så — även häri tongivande för den
efter honom följande litteraturen — ej blott
som verklighetsskildrare utan ock som
predikant och förkunnare. G:s uppfattning om
litteraturens uppfostraruppgift skärptes
sedan än mer. Förebrående sig själv, att
han blott tecknat dåliga karaktärer, och
fördömande sitt tidigare »skratt» som ovärdigt,
ville han som fortsättning på »Döda själar»
skildra de där tecknade personernas
utveckling först till »vaknande själar», sedan till
»levande själar». Uppgiften översteg hans
krafter; upprepade gånger brände han
partier av fortsättningen, småningom greps han
av förtvivlan över sin oförmåga; sedan 1837
irrade han omkring i utlandet, sökte bl. a.
vid Kristi grav hämta styrka för uppgiften
mén blev alltmer förståndsomtöcknad.
Återkommen till Ryssland, hängav sig G. åt en
askes, som förkortade hans liv. — Eng.
mo-nogr. av J. Lavrin (med bibliogr., 1926). — G:s
porträtt återges på vidstående pl. A. Kgn.
Gogra, Ghagra el. Sarju, biflod fr. v.
till Ganges, i Främre Indien. Upprinner inom
Tibet på Himalaja, genomflyter Nepal (under
namnet Karnali el. Kauriala) och
Förenade provinserna, mottager bifloderna Rapti
och Lilla Gandak samt inmynnar i Ganges
vid Chapra. Omkr. 990 km lång; segelbar
till Faisabad för större fartyg.
Goijen [gå’jon], Jan van, se Goyen.
Go’jim, hebr. (plur. av goj), betyder folk
i allmän mening men har mest använts om
icke-israelitiska folk och därför blivit
liktydigt med »hedningar», varmed g. vanligen
återges i den svenska bibelöversättningen. G.
förekommer även i bibeln som namn på ett
obekant folk (1 Mos. 14: 1). D. B-ck.
Gokhale [gåkäJéi], Gopal Krishna,
indisk politiker (1866—1915). Tillhörde en
fattig bramanfamilj, var till 1902 lärare i
Poona, blev sedan en av indiska
national-kongresspartiets främsta ledare samt var 1900
—02 led. av lagstiftande rådet i Bombay och
från 1902 till sin död av vicekonungens högsta
lagstiftande råd. G:s indiska nationalism var
moderat och förenad med lojalitet mot
brittiska kronan, och hans idéer om självstyrelse
inom riket ha påverkat upphovsmännen till
författningsreformen av 1919. V. S-g.
Gokstadskeppet, se Vikingafartyg.
Goktsjasjön, G o k t j a, armen. Sevanga, i
sovjetrepubl. Armenien, Kaukasus’ största
insjö; 1,925 m ö. h., 1,399 kvkm, största djup
84,5 m. Avflyter genom Sanga till Aras.
Fiskrik. Lämningar av pålbyggnader.
Gol, socken i Hallingdalen, Norge, Oplands
fylke, vid Bergenbanan. Dess stavkyrka från
1200-talet är flyttad till Bygdö (se Oslo).
Ruinerna efter den forna borgen vid Golconda.
Golco’nda, fästning i britt.-ind. staten
Hai-darabad, 11 km v. om staden Haidarabad,
tjänar dels som skattkammare, dels som
stats-fängelse. Invid fästningen ruiner av det en
gång mäktiga riket G:s glänsande huvudstad,
1687 förstörd av Aurangzeb. I G. slipades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
