- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 8. Fröman - Gullabo /
813-814

(1928) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goethe, Johann Wolfgang von - Goethe-Gesellschaft, Goethe-und-Schiller-Archiv - Goetz, Georg - Goetz, Walter - Goeze, Johann Melchior - Goffrera - Gog - Gogarten, Friedrich - Goggles - Gogh, Vincent van - Gogol, Nikolaj Vasiljevitj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

813

Goethe-Gesellschaft—Gogol

814

framställer växternas särskilda bladformer
som utvecklade ur en gemensam grundtyp, en
tanke, som han upptagit från Linné och som
han vidare utformar genom en ytterst
fantastisk teori, vari »geistige Kräfte» sägas
utveckla den urspr. råa materien. Den väckte,
liksom den än mer bisarra »Spiraltendenz der
Vegetation» (1830), hänförelse hos den
romantiska tidens botanister men spelar numera
ingen roll. Under sin senare tid kom G. under
inflytande av Schellings naturfilosofi, som
härskar i hans »Zur Farbenlehre» (1808—10),
vilken han själv med rätta ställde högst bland
sina naturfilosofiska verk. Värdelös är väl
dess optiska del, men ypperliga äro hans
synfysiologiska iakttagelser, fortsatta av Purkinje
och Joh. Müller; G. har därmed lagt grunden
till en i vår tid viktig forskning. E-k N-d.

Goethe-Gesellschaft [gÖ’te-gesäTJ’ aft].
Goethe-und-Schiller-Archiv [gö’to-ont-J’iTor-ar^i/v], se
Goethe, sp. 812.

Goetz [göts], Georg, tysk filolog (f. 1849),
prof, i klassisk filologi i Jena 1879—1923.
Har (jämte F. Schoell) utgivit Plautus
ävensom »Corpus glossariorum latinorum» (7 bd,
1888—1903) m. fl. värdefulla arbeten. H. Sgn.

Goetz [göts], Walter, tysk historiker (f.
1867). Blev prof, i Tübingen 1905, i Strassburg
1913 och i Leipzig 1915. Av G:s arbeten
märkas »Assisi» (1909), »Ravenna» (2:a uppl. 1913),
»Die Quellen zur Geschichte des hl. Franz von
Assisi» (1904), »König Robert von Neapel und
der Humanismus» (1910) och »Deutsche
Demo-kratie» (1920).

Goeze [gö’tso], JohannMelchior, tysk
teolog (1717—86), kyrkoherde i Hamburg.
Bekämpade som ytterligt ortodox luteran
ban-brytarna för den nya tyska litteraturen,
framför allt Lessing (»Streitschriften gegen
Les-sing», utg. 1893 av E. Schmidt). Lessing
svarade med överdrivet skarpa motskrifter,
»Anti-Goeze» m. fl.

Goffrèra, genom pressning mellan
uppvärmda valsar med mönster giva tyger,
papper, papp m. m. en veckad och rynkad yta
med inpressade figurer o. dyl.

Gog, se M a g o g.

Gogarten [gå’-], Friedrich, tysk teolog
(f. 1887). Var 1914—17 präst i Bremen, fick
1925 uppdrag att föreläsa vid univ. i Jena
och blev 1927 e. o. prof. där. G. tillhör den
på senare tid mycket omdiskuterade s. k.
dialektiska teologskola, som uppstått under och
efter kriget och slutit sig kring K. Barth. De
för riktningen karakteristiska idéerna
förfäktas av G. i stundom extrem form.
Inflytandet från Kierkegaard är hos honom
synnerligen starkt framträdande. Bland G:s
skrifter märkas »Die religiöse Entscheidung»
(1921), »Von Glauben und Offenbarung» (1923),
»Illusionen» (1926) och »Ich glaube an den
dreieinigen Gott» (1927). G. är medarbetare i
den »dialektiska» teologiens tidskrift Zwischen
den Zeiten. Om denna teologiska riktning se T.
Bohlin, »Tro och uppenbarelse» (1926). G. A-n.

V. van Gogh. Självporträtt.

Goggles [gågls], eng., glasögon; särskilt
skyddsglas för ögonen, hornbrillor.

Gogh [^åg], Vincent van, holländsk
målare (1853—90), en av den moderna
expressionismens grundläggare (se
Expressionism). Han var prästson, försökte sig
på olika banor,
studerade teologi,
var anställd i
bok-och konsthandel,
var lärare och
predikant samt
började måla och
lito-grafera belgiska
bondelivs- och
proletärmotiv. 1886
flyttade G. till
Paris, tog där intryck
av
impressionister-na Pissarro och
Seurat, vistades
från 1888 i Arles
och dog som
sin

nessjuk. I Sydfrankrike, där han mest
målade landskap, blommor, stilleben och
porträtt, utvecklade han sitt eget uttryckssätt,
som innebar avståndstagande från impressio-

Landskap med cypresser. Målning av V. van Gogh.

nismen, en schematiserande, koncentrerad
teckning, ett våldsamt patos i föredraget,
sjudande rörelse i form och uttryck, rena
färger av intensiv ljuskraft, uttryck för ett
stämningsliv, uppjagat till bristningsgränsen.
G. utförde även en mängd raderingar. I sina
brev, offentliggjorda efter hans död, talade
han om konsten med ett rent av religiöst
allvar, »som en apostel och en martyr».
Arbeten av G. finnas nu i museer i Haag,
flerstädes i Tyskland, i Paris, i
Nationalmuseum i Stockholm, i Göteborg o. s. v. Monogr.
av J. Meier-Græfe (1910 och 1921; »Vincent»,
2 vol.), J. Havelaer (1915), Th. Duret (1916),
G. Coquiot (1923) m. fl. G-gN.

Gogol [gå’-], Nikola j Vasiljevitj,
rysk författare (1809 31/3—52 4/3). Son till en
förmögen godsägare i Poltavaguvernementet,
kom G. 1828 från hembygden till Petersburg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 21 19:45:52 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdh/0503.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free