Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Golconda - Goldau, Arth-Goldau - Gold coast colony - Goldene Aue - Golden gate - Goldie, sir George Dashwood Taubman - Goldmark, Karl - Goldoni, Carlo - Goldschmidt, Adolph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
817
Goldau—Goldschmidt, A.
818
diamanter från omgivande rika gruvor. Ordet
G. betecknar ofta, med orätt, ett guldland.
Go’ldau, Arth-Goldau, ort i schweiz.
kant. Schwyz, mellan Rigi och Rossberg.
Utgångspunkt för en bergbana till Rigis topp.
Ett bergras 1806 begrov G. och dödade 457 pers.
Gold coast colony [gåu’ld kåuzst kå’loni], se
Guldkusten.
Goldene Au’e, Helmes (biflod till Unstrut)
fruktbara dalgång från Nordhausen till
Ar-tern, mellan Harz och Kyffhäuser, i norra
Thüringen.
Golden gate [gäuTdon géi’t], det smala
inloppet till San Franciscobukten (Kalifornien).
Vid G. ligger San Francisco.
Goldie [gåuTdi], sir G e o r g e D a s h w o o d
T a u b m a n, brittisk koloniguvernör (1846—
1925). Företog som ung officer
upptäcktsfärder i Nigerområdet, bildade 1879 United
african company, som 1886 fick fribrev som
Royal Niger company. G. blev dess
viceguvernör och adlades 1887. Då gränsstrider med
fransmännen hotade förlama kompaniets
verksamhet, genomdrev G., att brittiska staten
mot en penningsumma övertog kompaniets
besittningar vid Niger (jfr Nigeria). V. S-g.
Goldmark [gå’lt-], Karl, ungersk
kompositör (1830—1915). Levde i Wien, vann sin största
berömmelse som
kompositör av operor,
däribland »Die Königin
von Saba» (1875) och
»Das Heimchen am
Herd» (1896; »Syrsan
vid härden», Sthlm
1897). Skrev även
symfonier, uvertyrer
och kammarmusik. G.
stod i viss mån
oberoende av
Wagnerrikt-ningen men upptog
den nyromantiska
sko
lans starka orkesterkolorit. 1922 utkommo
hans »Erinnerungen». Biogr. av O. Keller
(1901). T. N.
Goldoni [gåldå’ni], Carlo, italiensk
komediförfattare (1707 25/2—93 ®/2). G. var en
äkt-född son av 1700-talets
Venezia, vars sorglösa
njutningsliv han
skildrat i sina komedier som
ingen annan. Här
till-bragte han större
delen av sitt liv, först
som advokat, sedan
(från 1748) som fast
avlönad pjäsleverantör
vid olika sällskap —
Venezia hade 16
teatrar på G:s tid — med
skyldighet att skriva
minst åtta (karnevalsäsongen 1750—51
sexton) teaterstycken om året. Ett anbud från
Théätre italien i Paris lockade honom dit 1762;
där blev han bofast till sin död, utrustad även
med kunglig pension. G. skrev omkr. 200
teaterstycken, flertalet åren 1748—62. Han
har med en viss rätt kallats Italiens Molière,
ehuru i motsats till denne fullkomligt oberörd
av samtidens allmänna idéer och
problemställningar, men liksom Molière förvandlade G.
den nationella farsen till en rent
konstnärlig sede- och karaktärskomedi. Han
utgick från commedia dell’ arte, vars figurer
han delvis bibehöll, men han gjorde slut på
de självsvåldiga improvisationerna. Hans
reformsträvanden väckte starkt motstånd, och
det var icke minst intriger från rivaliserande
författare, främst abbé Chiari och Carlo Gozzi,
som förmådde G. att fresta lyckan i Paris.
G. skildrade med levande åskådlighet och
överseende satir typer och situationer från
det samtida Venezia. Som hans bästa komedi
anses »La locandiera» (1753-
»Värdshusvärdinnan», 1926), som med lysande humor
framställer en kvinna av folket i nappatag med
förnäma beundrare. Såväl motiv som
behandling erinra om Marivaux. Av G:s övriga
komedier ha översatts eller bearbetats på sv.
»Cecchina ovvero la buona figliuola» (»Sophie
eller den dygdiga landtflickan», med musik av
Piccini, uppf. 1788), »Le donne curiose» (»T.
o. S-orden eller De nyfikna fruntimren», uppf.
1798; »Nyfikna fruar», uppf. 1907), »Il
servi-tore di due padroni» (fyra olika bearbetningar
med titeln »Två herrars dräng», den första
uppf. 1801, den tredje med musik, arrangerad
av J. N. Ahlström, 1851), »L’albergo della
posta» (»Lilla kusin från Kuusamo», tr. i
»Från nära och fjärran», 1861), »La serva
padrona» (»Ett litet huskors», med musik av
Pergolese, uppf. 1864), »I pettegolezzi delle
donne» (1751; »Kusinerna, eller:
Fruntim-mers-Sqvallret», uppf. 1791, tr. 1807) och »La
moglie saggia» (1752; »Grefvinnan Rosaura»,
1907). Till hans tidigaste saker höra ett Don
Juandrama (1735) och en operatext om Gustav
Vasa. I Paris skrev G. även komedier på
franska; »Le bourru bienfaisant» (1771; »Den
buttre välgöraren», uppf. 1796), skriven till
Ludvig XVI:s och Marie Antoinettes bröllop,
blev en av hans största framgångar. Med
kungadömets fall miste han sin pension och
dog i armod dagen innan konventet åter
beviljade honom den. G:s »Mémoires» (på fr.,
1787) äro ett underhållande och värdefullt
bidrag till 1700-talets kultur- och sedehistoria.
— Monogr. av Ch. Rabany (1896), G. Ortolani
(1907), H. C. Chatfield-Taylor (1913) och J. S.
Kennard (1920). Kj.S-g.
Go’ldschmldt, Adolph, tysk
konsthistoriker (f. 1863), prof, i Halle 1904 och i Berlin
1912, högt uppskattad som lärare. G:s
studier över medeltida konst ha varit av stor
betydelse för forskningen, så t. ex. »Der
Al-banipsalter in Hildesheim» (1895) och »Die
Elfenbeinskulpturen aus der Zeit der
karo-lingischen und sächsischen Kaiser», 1—4 (1914
—26; bd 3—4 med titeln »Die
Elfenbeinskulpturen aus der romanischen Zeit»). Jfr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
