Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gollnow - Golovin, Aleksandr Jakovlevitj - Golovin, Fedor Aleksejevitj - Golovin, Ivan Gavrilovitj - Golovin, Vladimir - Golovkin, Gavriil Ivanovitj - Golovnin, Aleksandr Vasiljevitj - Golovtjin - Golther, Wolfgang - Goltjaggan - Goltz, Colmar von der (Goltz-Pascha) - Goltz, Friedrich Leopold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
827
Gollnow—Goltz, F. L.
828
Gollnow [gå’lnä], stad i preuss. prov.
Pommern, vid Ihna, 25 km n. ö. om Stettin;
11,615 inv. (1925). — G. fick stadsrättigheter
1268 och blev 1368 medlem av hansan samt
avträddes 1648 till Sverige. 1720 avträddes
G. av Sverige till Preussen.
Golovin [galavfn], Aleksandr J a k o
v-levitj, rysk målare, konsthantverkare och
teaterdekoratör (f. 1863). G:s
teateruppsättningar äro monumentalt hållna, fantastiska
landskaps- och arkitekturskapelser, medan
hans porträtt i olja och tempera av
skådespelare o. a. (porträtt av skådespelaren Varlamov
i Nationalmuseum i Stockholm) utmärkas
genom individuell uppfattning, liksom all G:s
konst i en egenartad stil. E. L-k.
Golovin [galavi’n], F e d o r
Alekseje-v i t j, rysk krigare, politiker (1650—1706).
Avslöt 1689 fördraget i Nertjinsk med Kina, var
1695 en av anförarna för expeditionen mot
Azov och deltog 1697 i den stora ambassaden
till flera västerländska stater. G. blev efter
Leforts död (1699) den kanske mest betrodde av
tsar Peters politiska medhjälpare, utsågs till
generalamiral och innehade till sin död
ledningen av utrikeskansliet. H. A-t.
Golovin [galavi’n], Ivan Gavrilovitj,
rysk skriftställare (1816—omkr. 1890).
Tjänstgjorde en tid i ryska utrikesdep., flyttade 1843
utomlands och trädde i London i förbindelse
med Hertzen och Bakunin. G. utgav 1845 »La
Russie sous Nicolas I» (sv. övers., »Ryssland
under kejsar Nicolaus den förste», 1846) och
förbjöds efter denna bittra kritik av
förhållandena i Ryssland att återvända till
hemlandet. Hans skrifter om Ryssland påverkade
ofördelaktigt Västeuropas uppfattning om
detta land. På sv. föreligger även »Ryska
typer och karakterer» (1849). A-d J.*
Golovin [galavfn], Vladimir, rysk
skriftställare (1834—92). Skrev i olika ryska
publikationer om svenska författare, tolkade
dikter av Tegnér, Runeberg, Topelius m. fl.
och utgav 1888 en mästerlig övers, av
Stag-nelius’ »Vladimir den store». G. var en varm
vän av Finland och försvarade 1891 anonymt
i en broschyr (sv. övers, s. å.) dess
statsrätts-liga ställning. M. G. S.*
Golovkin [gala’fkin], Gavriil
Ivano-vitj, greve, rysk statsman (1660—1734).
Var en av tsar Peter I:s närmaste förtrogna,
blev 1706 chef för utrikeskansliet, utnämndes
1709 på Poltavas slagfält till Rysslands förste
rikskansler, blev greve 1710 och utsågs efter
departementsorganisationen 1717 till
president i kollegiet för utrikesärenden. Med sin
smidighet lyckades G. behålla sitt inflytande
under de tre följ, härskarna. A-d J.*
Golovnin [galavni’n], Aleksandr
Vasil je vit j, rysk ämbetsman (1821—86). G.
blev 1850 sekreterare hos den frisinnade
storfursten Konstantin Nikolajevitj och var 1861
—66 undervisningsminister. Han genomförde
en grundlig omorganisation av universiteten
(1863) och utverkade, att censuren
överflytta
des från undervisnings- till inrikesministeriet.
Som godsägare i guv. Rjazan uträttade G.
mycket till folkbildningens fromma. A-d J.*
Golovtjin [galavtji’n], stad i Vitryssland,
se Holowczin.
Golther [gåT-], Wolfgang, tysk
litteraturhistoriker (f. 1863), prof, i tysk filologi i
Rostock 1895. I en lång rad arbeten har G.
behandlat den tyska och nordiska
medeltids-sagan och -dikten; sammanfattande verk äro
»Nordische Literaturgeschichte» (1905; 2:a uppl.
1922), »Religion und Mythus der Germanen»
(1909) och »Die deutsche Dichtung im
Mittel-alter, 800—1500» (1912; 2:a uppl. 1922). G. har
även varit verksam som utgivare och har
ägnat R. Wagners livsverk mångsidig belysning.
Goltjaggan, en Svenska mongolmissionens
station i s. ö. Mongoliet, anlagd 1922.
Goltz, Colmar von der, frih. (von der
G. -P a s c h a), tysk militär och reorganisatör
av turkiska armén, militärförfattare (184312/8—
1916 18/«). Ingick i preussiska infanteriet 1861
och deltog i
fransktyska kriget 1870—71.
Han mottog 1883
uppdraget att deltaga i
ombildningen av
turkiska armén, ägnade
sig med nit och
framgång åt detta värv
samt stannade i
Turkiet till 1896; under
denna tid blev han
preussisk
generallöjtnant samt turkisk
pascha och muschir
(fältmarskalk). G. steg efter återkomsten
till Tyskland 1896 till fördelningschef, blev
1898 generalinspektör för ingenjörkåren och
fästningarna, 1899 general av infanteriet,
1902 chef för l:a armékåren, 1907
generalinspektör i 6:e arméinspektionen, 1908
generalöverste, 1911 generalfältmarskalk och tog
1913 avsked. 1909—10 hade han än en gång
kallats till Turkiet. Under världskriget blev
han 25 aug. 1914 generalguvernör i
Belgien; nov. s. å. sändes han till Turkiet samt
blev mars 1915 chef för l:a armén vid
Bosporen och okt. s. å. chef för 6:e armén (i
Irak), i vilken egenskap han förberedde de
operationer, som ledde till Kut el-Amaras
fall. Han dog i Bagdad 19 april 1916. —
G. var en mycket framstående militär
författare. Bland hans många arbeten må
anföras »Das Volk in Waffen» (1883; 6:e uppl.
1925; sv. övers. 1901), »Kriegsgeschichte
Deutschlands im 19. Jahrhundert» (2 dir,
1910—14) och »1813. Blücher und Bonaparte»
(1913). Litt.: Bernhard von Schmiterlöw, »Aus
dem Leben des Generalfeldmarschalls von der
Goltz-Pascha» (1925). M. B-dt.
Goltz, FriedrichLeopold, tysk
fysiolog (1834—1902), prof, i fysiologi i Halle
1870—72 och i Strassburg 1872—1900. G. var
en av 1800-talets originellaste fysiologer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
