Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Golfströmmen - Golgata - Golgi, Camillo - Goliarder - Goliat - Goliatbaggar - Golitsyn (Galitsyn, Galitzin), släkt - Goljat - Golkonda - Goll, Jaroslav - Gollancz, sir Hermann - Gollancz, sir Israel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
825
Golgata—Gollancz
826
mängd av 25 mill. ton i sekunden bildar
detta återgående Golfströmsvatten jordens
största vattenfall. Jfr Atlantiska
oceanen. J. W. S.
Golgata, grek, (av aram. golgolta, skalle,
»huvudskalleplatsen»), den plats invid
Jerusalem, där Jesus korsfästes. Se Jerusalem.
Golgi [gåTd^i], C amil lo, italiensk
histo-log och patolog (1843—1926), prof. 1876 i
histologi och 1881 i allmän patologi i Pavia.
G:s flesta arbeten gälla nervsystemets finare
anatomi. Medelst en
av honom uppfunnen
metod (impregnering
med kromsilver) kunde
G. studera nervcellerna
med deras utlöpare
noggrannare och
fullständigare än någon
före honom. Hans
upptäckter verkade
genomgripande på den
anatomiska kunskapen
om och fysiologiska
åskådningen av
nerv
systemet och väckte till liv omfattande
undersökningar på samma område av andra forskare,
särskilt Ramön y Cajal, som med en något
förändrad Golgimetod nått storartade resultat. G.
och Ramon y Cajal delade 1906 Nobelpriset i
medicin. — G. vann även rykte genom sina
undersökningar av malariaparasiternas
utveckling. Led. av sv. Vet.-akad. (1910). C. M. F.*
Golia’rder, medeltida namn på
kringvandrande klerker och studenter. Namnet
här-ledes av en fantasifigur, Golias, firad som g:s
skyddspatron. Jfr Vaganter. O. W-n.
Göliat, se G o 1 j a t.
Goliatbaggar, se Jättebaggar.
Golitsyn [gali’-], i västeuropeiska språk
även Galitsin, Galitzin, rysk
furstesläkt, som leder sina anor från Gedimin (se
d. o.). — Vasilij Vasiljevitj G.,
kallad den store (1643—1714), var
västerländskt bildad, blev 1680 minister och tog
initiativ till avskaffandet av rangordningen
som grundval för ämbetenas besättande (1682).
Under prinsessan Sofias regering (1682—89)
utövade G. som hennes älskare nästan
oinskränkt inflytande, slöt 1686 fred med Polen
och företog därpå två misslyckade tåg till
Krim. Då Peter I 1689 bemäktigat sig
regeringen, störtades G. — Michail M i c h a
j-lovitj G. (1675—1730) var en betydande
fältherre och hade väsentlig del i segern
över Lewenhaupt vid Ljesna (1708). Han var
1714—21 rysk överbefälhavare i Finland och
visade därvid stor mildhet och rättrådighet.
1724 blev han fältmarskalk och biträdde efter
Annas tronbestigning (1730) sin broder D m
i-trij Michajlovitj G. (1665—1738) vid
försöket att införa en konstitution, men båda
råkade därvid i onåd. — Adelheid
Amalia G. (1748—1806), g. m. diplomaten D m
i-t r i j Aleksejevitj G., var av tysk börd,
bodde vanl. i Münster och omgav sig med en
krets av skalder och lärda, bl. a.
Hemster-huis och Hamann. Deras son D m i t r i j
Dmitrijevitj G. (1770—1840) blev
katolsk missionär och grundade i Pennsylvania
en katolsk koloni. — Aleksandr N i k
o-lajevitj G. (1773—1844), Alexander I:s
barndomsvän, var 1817—24 minister för
upplysningen. — EmmanuilMichajlovitj
G. (Galitzine; 1805—53) skrev på franska
åtskilliga arbeten om Ryssland. — Nikolaj
Sergjejevitj G. (1809—92) deltog i flera
fälttåg och var en framstående
militärskriftställare. Utdrag av hans »Vseobsjtjaja
vojen-naja istorija» (1872—78) utkommo i sv. övers.,
»Allmän krigshistoria» (5 dir, 1875—87). —
Nikolaj Dmitrijevitj G. (f. 1850) blev
1885 guvernör i Archangelsk och 1902 i Tver.
Han var jan.—mars 1917 det monarkiska
Rysslands siste ministerpresident. — D m
i-trij Petrovitj G. (f. 1860) har under
pseud. Muravlin i ett antal romaner (i
sv. övers. »Pängar», 1890, och »Utan kärlek»,
2 dir, 1896) skildrat den degenererade ryska
aristokratien. (A. A-t.)
Göljat, enl. 1 Sam. 17 en filisté, »sex alnar
och ett kvarter lång». Under ett krig mellan
israeliter och filistéer utmanade G. vilken
israelit som helst till tvekamp. David
dödade då G. med en sten, varpå han avhögg
jättens huvud med dennes eget svärd. Jfr
dock 2 Sam. 21: 19, där G:s baneman kallas
Elhanan. E. S-e.*
Golko’nda, se Golconda.
Goll, J ar o s 1 a v, tjeckisk historiker,
politiker (f. 1846), prof, vid Prags tjeckiska univ.
1880—1910. Genom sina ypperliga editioner
av källskrifter, genom att införa moderna
kritiska metoder och 1895 grunda Cesky Casopis
Historicky (Tjeckisk Historisk Tidskrift) har
G. lyft tjeckisk historisk forskning på ett
högre plan. Särskilt har han ägnat de
tjeckiska religiösa rörelsernas historia omfattande
undersökningar, ss. »Quellen und
Untersu-chungen zur Geschichte der böhmischen
Brü-der» (1878—82) och »Jednota bratrskä v XV.
stoletf» (Brödrauniteten under 15:e årh.; 1883
—86). G. skrev även »Der Vertrag von
Alt-Ranstaedt, Oesterreich und Schweden 1706—
1707» (1879) och »Dèjiny a dèjepis» (Historia
och historieskrivning; 1888). C. T-t.
Gollancz [gå’läiiks], sir Hermann, engelsk
rabbin (f. 1852), bror till I. G.; prof, i hebreiska
vid University college i London; adlades 1923.
Har varit mycket produktiv som vetenskaplig
författare och översättare från hebreiska.
Gollancz [gå’läiiks], sir Israel, engelsk
filolog (f. 1864), bror till H. G.; prof, i engelsk
filologi vid King’s college i London sedan
1903. Han blev 1901 sekr. i den då upprättade
British aeademy och adlades 1919. Han har
verkat särskilt som utgivare av äldre engelska
texter, t. ex. »Cynewulf’s Christ» (1892) och en
Shakespeareupplaga (1894—96). Senast har
han skrivit »The sources of Hamlet» (1926).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
