Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotik, Gotisk stil (spetsbågsstil) - Skulptur - Målarkonst - Gotiska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
865
Gotiska språket
866
pelarkapitäl, friser m. m. antager under
1200-talet realistiska växtformer, till vilka
fantasifulla, ofta humoristiska eller groteska
figurmotiv (särskilt i exteriörens vattenkastare
m. m.) ansluta sig. — Monumentalskulpturens
främsta uppgift vid sidan av kultbilderna var
länge portalutsmyckningen; under 1300-talet
fick också gravskulpturen stor betydelse (jfr
Fransk konst, sp. 1052, med
bildhänvisningar). Märklig är 1200-talets höviska
realism, som under 1300-talets förra del
nedsjunker till en konventionell draperistil,
behärskad av S-formigt svängda linjer, men mot
århundradets slut, alltså före den italienska
renässansen, upplivas i en ny, kraftfull, i
sina bästa arbeten starkt psykologiskt
betonad stil. Under 1400-talets senare del och
1500-talets början representeras g:s skulptur
främst av sydtyska, nederländska och baltiska
bildsnidare.
Målarkonst. Av g:s profana väggmåleri
återstår föga. I de gotiska katedralerna fanns
ringa utrymme för väggmålningar; ett starkt
och verkningsfullt koloristiskt inslag
lämnades emellertid av fönstrens glasmålningar
(jfr Glasmålning). Dekorativa
valvmålningar, stundom med figurala inslag,
förekomma, icke minst i de baltiska länderna.
Stafflimåleriet, både med religiösa ämnen
(altarmålningar) och med profant innehåll
(främst porträtt), uppstod vid 1300-talets slut
i Burgund och Nederländerna (se B r o e d e
r-1 a m och Flamländsk konst); i
växelverkan med italienskt renässansmåleri
utvecklades här en rik alstring med utpräglat
målerisk stil och djup själfullhet. Också i
Tyskland och Frankrike märkas kraftiga ansatser
i samma riktning omkr. 1400; det tyska
måleriet från 1400-talets senare del och
1500-talets början visar märklig intensitet och
skiftningsrikedom.
Italiens konst under den senare medeltiden
är starkt skild från den egentliga g., ehuru
den i många avseenden har hämtat impulser
därifrån. När renässanskonsten omkr. 1500
spred sig n. om Alperna, var den i princip
oförenlig med både anda och form i den
gotiska konsten. G. som levande stil
utplånades hastigt överallt utom i England, där
den länge kvarlevde. Där upptogos g:s
arkitekturmotiv ånyo under 1800-talets förra hälft;
exemplet följdes både på kontinenten och i
Amerika (jfr N y g o t i k). Se vidare
Byggnadskonst, Målarkonst, Skulptur
och art. om särskilda länders konst (samtliga
med litt.-anvisningar). H. W-n.
Gotiska språket, det viktigaste och bäst
kända av de nu utdöda östgermanska
språken (se Germanska språ k), talades
äldst av goterna vid nedre Weichsel oeh efter
goternas utvandring till s. Europa av de båda
stammarna östgoter och västgöter i deras
kolonier och nya riken. Språket fortlevde i
v., i Spanien, in på 900-talet och längst i ö.,
på Krim, ända in i nyare tid, kanske till
slutet av 1700-talet; i Italien utdog det
redan vid östgotiska rikets fall 553. På g.
finnas några få runinskrifter (se B u k a r e s
t-ringen), en del smärre textfragment och
många personnamn; de förnämsta
minnesmärkena äro de bevarade resterna av den gotiska
bibelöversättningen, utförd på 300-talet av
biskop Wulfila (se d. o.) för kristna västgöter
i de romerska prov. Dacien och Mesien (därav
namnet mesogotiska) vid nedre Donau.
Delar av denna övers, föreligga i flera
handskrifter, som alla (med ett obetydligt
undantag) äro skrivna i Italien vid tiden omkr. 500.
Den förnämsta är Codex argenteus i Uppsala
(se Codex 2); därnäst viktigast äro några
handskrifter i Ambrosianska biblioteket i
Milano. Alla handskrifterna utom Codex
argenteus äro palimpsester (se d. o.). De äro skrivna
med s. k. g o t i s k (b o k-)s k r i f t, ett alfabet,
säkerligen uppfunnet av Wulfila själv just för
hans bibelöversättning och bildat på grundval
av det grekiska alfabetet med användande av
goternas äldre nationella skrift, runorna. Det
grekiska alfabetets bokstavsföljd och tecknens
talvärde behöllos, men bokstäverna buro namn,
som motsvara runnamnen (se O. v. Friesen,
»Gotische Schrift», i Hoops’ »Beallexikon»,
2, 1913—15). — Wulfilas översättning blev
kyrkobibel, och dess språk blev kyrko- och
delvis även profant skriftspråk för de
arian-ska östgermanerna: väst- och östgoter,
gepi-der, vandaler, rugier och skirer, samt för de
arianska langobarderna, kanske också delvis
för burgunder och svever. Därifrån har det
påverkat alla germanska stammars
kyrkospråk: ord som döpa och fasta torde urspr.
härstamma från gotiskan. Wulfilas
bibelgotiska är det äldsta germanska
litteraturspråket. Språkhistoriskt är gotiskan mycket
ål.ler-domlig, jämförlig med grekiskan och latinet.
Det gamla indoeurop. formsystemet är väl
bevarat, med bl. a. dualis, medio-passivum och
reduplicerade perfektformer i verben,
ålderdomliga kasusändelser etc. I olikhet med
andra germanska språk har gotiskan bevarat
långt e, som eljest blivit ä (jfr got. jér med
ty. Jahr, fsv. ar, »år»), men har låtit kort e
i rotstavelsen (utom framför å, r) övergå till
i (jfr got. itan med ty. essen, sv. äta). I flera
avseenden överensstämmer gotiskan med de
nordiska språken (jfr t. ex. got. triggws, sv.
trygg, med ty. treu); i några få fall visar den
större likhet med den västgermanska
språkgrenen. — De övriga östgermanska folkens
talspråk torde urspr. ha stått mycket
nära Wulfilas gotiska (de östgermanska
språken kallas därför stundom gotiska språk).
Senare ha de liksom väst- och östgoternas
talspråk undergått större el. mindre
förändringar alltefter de olika språkmiljöer, varmed
folkstammarna kommo i beröiing under sina
vandringar. — Se F. Wrede, »Sprache der
Wan-dalen» (1886) och »Sprache der Ostgoten»
(1891). — Om utgivandet av de gotiska
språkskatterna hade A. Uppström (se d. o.) stor
VIII. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
