Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotiska språket - Gotisk skrift - Gotiskt förband - Gotland - Naturförhållanden - Geologi - Klimat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
867
Gotisk skrift—Gotland (Naturförhållanden—Klimat)
868
Bild 1. Gotlands
vapen.
I blått fält ett agnus dei i
silver med gyllene gloria;
baneret i silver med rött
kors.
förtjänst genom sina läsningar av
handskrifterna, de första pålitliga. Till sitt
450-års-jubileum 1927 utgav Uppsala univ. genom
O. v. Friesen, The Svedberg, A. Grape och H.
Andersson en stor fototypisk uppl. av Codex
argenteus, med filologisk inl. av O. v. Friesen
och A. Grape. Jfr W. Streitberg, »Die
go-tische Bibel» (2 bd, 1908—09; bd 1 i 2:a uppl.
1919); W. Braune, »Gotische Grammatik»
(9:e uppl. 1920), och F. Wrede, »Ulfilas» (14:e
uppl. 1920). B. H-n.
Gotisk skrift, se Gotiska språket.
Gotiskt förband, se Mur.
Gotland, landskap i Götaland, omfattande
ön G. med kringliggande öar, i n. Fårön, i v.
Stora och Lilla Karlsö,
i ö. Furillen och
östergarns holme m. fl.
smärre holmar. Det
sammanfaller, om den
40 km i n. belägna
Gotska Sandön (se d.
o.) medräknas, med
Gotlands län. ön
ligger omkring 90 km
från svenska
fastlandet; avståndet Stora
Karlsö—Öland är
omkring 50 km.
Huvud-ön med Fårön ligger
mellan 56° 54’ och 58°
0’ n. br. samt mellan
0° 2’ och 1° 18’ ö. Igd
från Stockholm. Arealen är 3,159,78 kvkm,
därav 3,117,94 kvkm land. Invånarantalet
1928 var 57,088.
INNEHÅLL:
sp.
Naturförhållanden..... 867
Geologi ............. 867
Klimat............... 868
Växt- och djurvärld ... 869
Folkliv.............. 869
sp.
Förhistoria och historia 871
Det fasta försvaret.... 874
Konsthistoria ........ 875
Litteraturanvisningar.. 877
Naturförhållanden. G. är ett tämligen jämnt
platåland, vars högsta partier s. ö. om Visby nå
82 m ö. h. och i Lojsta 83 m ö. h. De högsta
delarna äro i allm. bundna till de båda
kalk-stensstråk, som gå tvärs över G. från Tofta
till Fårön och från Klinte till östergarn.
Torsburgen nära ö. kusten når 68 m ö. h. I
terrängen framträda förutom Torsburgen blott
kustbranterna mera märkbart. Ön saknar
mera utpräglade dalgångar; de sänkor, som
finnas, upptagas av myrar eller sjöar. Största
vattendraget är Gothemsån med 500 kvkm
flodområde. Den underjordiska avrinningen
torde vara rätt stor. Av sjöarna har den
största, Bäste träsk, en areal av endast 7
kvkm. öns geografiskt starkast framträdande
drag är, frånsett kustbranterna, den
markerade omväxlingen av öde eller glest
skogbevuxna kalkmarker samt uppodlade slätter
med märgelskiffrar och tät bebyggelse.
Geologi. Berggrunden på G. utgöres h. o. h.
av översåluriska bergarter (kalkstenar,
märgel
skiffrar och sandstenar, i allm. mycket rika
på fossil), vilka en gång hängt samman med
liknande bildningar på Ösel och i Estland.
De ligga nästan horisontalt eller stupa svagt
åt s. ö., varigenom lagerbyggnaden blir
sådan, att de äldsta delarna av lagerserien
finnas på den n. v. kusten och de yngsta i s. ö.
på Hoburgen. I de mera jämnt skiktade
lagren av kalkstenar och märgelskiffrar finnas
ställvis oregelbundna partier av massformig,
o skiktad kalksten, till stor del uppbyggd av
gamla korallrev, vilka framträda särskilt
tydligt i strandklintarna. I lagerserien
märkes i n. v. kalksten inom ett område längs
kusten, vilket inåt begränsas av en linje i
s. v.—n. ö. från Tofta och Träkumla till
Slite och Fårö. Ett annat, yngre
kalkstens-stråk går igenom mellersta G., begränsat av
linjerna Fröjel—Klinteberg—Gothems
hammar och Eksta—Linde—Ljugarn. Ett yngsta
kalkstensområde intager sydligaste delen av ön
från Hoburgen till Grötlingbo udd. I s.
förekommer också sandsten och oolitisk kalksten
i Burgsvikstrakten. — Den sammanlagda
mäktigheten av G:s översiluriska bildningar
anslås till omkr. 500 m. Vid cementfabriken
i Visby har man 1911—12 vid en
diamantborrning på ett djup av 387,6 m påträffat
urberget (gnejs). — Berggrunden går
rikligt i dagen på G. och bildar mångenstädes
alvarartade hedområden. Av de lösa
jordlagren äro moränbildningarna, väsentligen
en ganska kalkhaltig moränlera, de äldsta,
och däröver komma sen- och postglaciala
sediment. Vid inlandsisens bortryckande från G.
låg hela ön under vattenytan, och under detta
skede liksom under de följ, sköljdes mycket
av de lösa jordlagren bort från öns yta och
lämnade hällarna bara och blottade. Under
den senglaciala tiden avlagrades över alla öns
delar av den baltiska issjön liksom av
Yoldia-havet glaciallera, mest varvig märgel. Under
denna tid inträdde en landhöjning, varigenom
G. fick betydligt större landområde, än det
nu har, och det hade möjligen söderut
landförbindelse med Hinterpommern. Under
An-cylustiden var G:s areal omkr. 13
kvadratmil och under Litorinatiden 19 kvadratmil
mot 31 kvadratmil i nutiden. De postglaciala
avlagringarna på G. äro väsentligen sand och
grus samt torv och bleke. Det högre
vattenståndet under tidernas lopp har på det
fasta berget förorsakat en ganska betydande
kusterosion, varom minnesmärken finnas
särskilt i raukar (erosionsrester med egendomlig
form, vanl. av revkalksten) och grottor (bild
8—9). Litt.: »G:s geologi», en översikt av H.
Munthe, J. E. Hede och L. v. Post (1925; med
litteraturöversikt). K. A. G.
Klimat. Vid jämförelse med det övriga
Sverige utmärker sig G:s klimat särskilt
genom den blida vintern samt den torra
våren och försommaren. Vinterns medeltemp.
är ung. dens. som i n. Skåne, men årets
normala minimitemp. är i Visby endast —11,9° C
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
