Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotland - Folkliv - Förhistoria och historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
871
Gotland (Förhistoria och historia)
872
Bild 3. Plan av hustomtningar vid Mattsarve i Hörsne.
Romersk järnålder.
dagsliv, seder och bruk, tro och diktning
gjordes av P. A. Säve (outgivna; i Uppsala
univ.-bibl.), samlingar om praktiska ting av lektor
M. Klintberg i Visby. N. Lbg.
Förhistoria och historia. De äldsta spåren
av bosättning på G. ha anträffats på östkusten
i Gothem; de härröra från en tid, då
Lito-rinahavet ännu ej uppnått sitt högsta
vattenstånd. Från tiden för dettas maximum och
strax därefter finnas talrika fynd av endast
ofullständigt slipade stenyxor invid och något
nedanför de numera uppe i landet liggande
strandvallar, som uppkastats av vågorna.
Under den tiden spred sig bosättningen utefter de
små vattendragen inåt landet. Lämningarna
från denna tid, äldre stenåldern, funna
vid kusten vid vattendrag eller myrmarker,
synas beteckna en civilisation på fiskarens och
sälfångarens stadium. Med yngre
stenåldern spridas fynden alltmera över öns
slättmarker, och ett primitivt jordbruk synes
ha börjat framväxa. Lämningarna från denna
tid utgöras av lösa fynd och talrika boplatser
såväl på öppna kusten som i grottorna vid
öns klippiga stränder; även gravar och
synbarligen som offer nedlagda depåfynd
anträffas från denna tid. Med bronsåldern
börjar man skymta konturerna i den
kulturella stormaktsställning, som G. senare skulle
komma att under århundraden intaga i
Östersjön. Väldiga stenkummel och talrika
skepps-sättningar (bild 11—12) beteckna den tidens
gravar. Bland offerfynden märkes ett från
Eskelhem med rester av utstyrseln från en
kultvagn (bild 13). Fyndinventariet visar först
en orientering åt s. v., men vid periodens slut
har en orientering åt s. och s. ö. ägt rum.
Kulturen på G. under det följande halva
årtusendet vet man ytterst litet om. Under
l:a årh. f. Kr. bli fynd och forngravar åter
talrikare, och härmed inledes öns storhetstid
under den romerska järnåldern. Oerhört
rika äro de fyndskatter från denna tid, vilka
upptagits ur G:s jord. Gravfälten av låga,
runda kullar kunna räknas i många hundratal,
överallt inom odlingsbygderna påträffas
grundvalar efter bostäder, s. k. kämpgravar (bild 3),
och låga s. k. vastar synas markera forna
ägo-hägnader och vägsträckningar. Nu uppträda
också de äldsta runinskrifterna. Om
myntfynden se nedan. Vid mitten av 400-talet e.
Kr. upphör denna rika kultur under
förhållanden, som antyda djupgående rubbningar i
öns historia, men in på 500-talet uppträda
ånyo betydande fynd, å ena sidan besläktade
med Vendelkulturen i Uppland, å den andra
visande beröringspunkter med germankulturen
i s. Europa. — Den tid, som nu följer, s
e-nare folkvandringstiden och v
i-kingatiden, kännetecknas av en sällsynt
rik materiell odling. Från talrika gravfält ha
upptagits massor av prydnadssaker, vittnande
om befolkningens välstånd och ett särpräglat
gotländskt konsthantverk. Bildstenar (se
B i 1 d s t e n och bild 20—21) visa, att man
försökt sig på även mera monumentala
konstnärliga uppgifter. N. Lbg.
ön har sitt namn efter gutarna, vilkas
ställning inom den germanska folkfamiljen
är omstridd; de äldsta språkliga
minnesmärkena tillåta knappast några bestämda
slutsatser. Mycket tidigt tog G. intryck från
Svealand. Först från slutet av 800-talet
finnas säkra bevis, att G. blivit skattskyldigt
under sveakonungen, men arkeologiska skäl
göra antagligt, att svenskar erövrat G. omkr.
550. Samma betydelse, som Rhodos, Kreta och
Sicilien hade för Medelhavsländerna, hade G.
under längre tid för stora delar av
östersjöområdet. Av de 7,000 romerska silvermynt
(denarer) från de första årh. e. Kr., vilka
anträffats i norden, ha 5,000 hittats på G. Av
de romerska guldmynt (solidi), varav under
400- och 500-talet en betydande import ägde
rum, ha 111 av de från Skandinavien kända 500
hittats på G., och av de stora »myntvågor»,
Som under 800—1000-talet träffade Sverige,
stannade en betydande del på G. Där har man
funnit mer än hälften av de 20,000 arabiska
silvermynt (dirhemer) och en betydande del av
de 20,000 angelsaxiska silvermynt, som man
känner från Sverige. G. i sin helhet var
således ett handelscentrum. Myntfynden äro
spridda över hela ön, ej hopade vid Visby,
öns hela befolkning, bönder, var på sin gård,
idkade utrikes storhandel. Det gotländska
handelsfaktoriet i Novgorod ägdes hela
medeltiden igenom ej av staden Visby eller av
borgare där utan av landsbygden, och
Gotlandslagens stadganden visa, att allmogen
drev utländsk handel. Helt naturligt
uppväxte ur denna mark ett handelskraftigt
stadssamhälle. Platsen för detta blev ett
gammalt, i skyddat läge vid kusten beläget
kult-ställe, ett »vi», dit allmogen sedan gammalt
varit van att samlas till offer, Visby
(»offerställets stad»). När ett stadssamhälle började
uppspira i Visby känner man icke, ej heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
