Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotland - Klimat - Växt- och djurvärld - Folkliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
869
Gotland (Växt- och djurvärld—Folkliv)
870
mot —15,1° i Lund. Medeltemp.
för året är i Visby +6,7°, för
juli (varmaste mån.) +16,1° och
för febr, (kallaste mån.) —0,9°.
Det insulära läget åstadkommer
en märkbar försening i den
årliga temperaturvariationen, så
att våren blir jämförelsevis kall
men hösten varm. Ärlig
medelnederbörd 524 mm.
Försommartorkan utgör en svår olägenhet
för det gotländska jordbruket.
Antalet solskenstimmar är på
G. större än i de flesta andra
trakter av Sverige. Snötäcket
har sällan någon större tjocklek
eller varaktighet. E. P.
Växt- och djurvärld. G:s flora
får sin prägel av det milda
klimatet och den kalkrika
jordmånen, och ön är rik på
orkidéer o. a. kalkälskande växter.
På G. finnas flera sydliga arter,
av vilka några äro att anse som
relikter från tidigare, varmare
klimatperioder. Några växter
finnas i Sverige endast på G.,
däribland den sydösteuropeiska
Lactuca quercina och den
sydeuropeiska Ranunculus
ophio-glossifolius. Märkliga äro även
vissa nordliga sumpväxter (t. ex.
Pinguicula alpina och Bartsia
alpina), vilka tolkas som
relikter från den kalla tiden närmast
efter istiden. G:s vanligaste
skogsträd är tallen, och tallskog
finnes spridd över hela ön.
Granskog finnes huvudsaki. på
mellersta G. Lövängar, mest
bestående av björk, äro vanligast på
s. G. (bild 10). Hällmarkerna ha
en egenartad torrmarksflora. I
myrarna växer ag (Clad/ium)
ym
nigt. Åtskilliga sydliga träd och buskar gå
bra att odla på G.; valnöt och mullbärsträd
ge årl. mogen frukt. — På G. saknas ett antal
högre djur, som allmänt förekomma på
Sveriges fastland på motsv. breddgrad, bl. a.
mullvad, grävling, pilfink, gröngöling, tjäder,
ormslå och större vattenödla. K. A.; T. O.
Om G:s bebyggelse och näringar se
Gotlands län.
Folkliv. Om man ser till dess materiella
sida, är G:s allmogekultur den minst
karakteriserade av de svenska landskapskulturerna.
Redan på 1600-talet anmärktes, att folkdräkter
saknades på ön. Folkslöjden är, jämförd med
andra svenska landskaps, påfallande fattig.
I gengäld visade det gotländska inventariet
i äldre tider stor rikedom på silver, porslin
och textila produkter, som hemförts från
sjöresor eller bärgats * vid strandningar.
Gårdarna äro i regel stort byggda och uppförda
av sten. Genom ett stängsel är »storgården»
Bild 2. Geologisk översiktskarta över Gotland (efter H. Munthe).
med ladugårdsbyggnaderna avskild från
»lill-gården» med manbyggnaden och en eller två
till den anslutna flyglar.
I fråga om tro och sed företer däremot
G. en mängd särdrag, även här med inslag
från främmande håll, vilka äro blandade med
genuina beståndsdelar av ålderdomligt kynne.
Folksederna vid julen och andra årsfester ha
numera starkt nivellerats, men vid
bröllopsfesterna hållas de ännu vid makt. Allmänt
kända äro de gotländska idrotterna, framför
allt pärkspelet och varpkastningen, till vilka
under sommaren allmogen ännu samlas till
allmänna tävlingar, s. k. våg. Av folktrons
gestalter är »bysen», en sorts manlig
motsvarighet till det fastlandssvenska skogsrået,
särskilt framträdande. Gotlänningen är känd
för musikalisk begåvning, och av öns rika
folkmusik ha de ypperliga polskorna sedan
länge åtnjutit allmän uppmärksamhet. Rika
samlingar av uppteckningar om folkets var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
