Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotska Sandön - Gottfrid av Anjou (Plantagenet) - Gottfrid av Bouillon - Gottfrid av Viterbo - Gottfried från Strassburg - Gotthard, Sankt - Gotthelf, Jeremias - Gottlund, Carl Axel - Gottman, Lorens - Gottorp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
883
Gottfrid av Anjou—Gottorp
884
Randdynens »levande» läsida pä östra sidan av Gotska
Sandön.
ningen består av fyrpersonalen med familjer
(omkr. 20 personer); de bo vid Bredsand, där
även kyrkan ligger. Tidigare har på G.
drivits jordbruk. Vid ogynnsamt väder kan ön
ligga isolerad månadtals. G. har förbindelse
med Gotland genom motorbåt, telegraf och
telefon. Sedan 1862 äges G. av staten; den
förvaltas av Domänstyrelsen. 1910 avsattes
400 har till nationalpark, och hela G. har
föreslagits till naturskydd. — Ännu mot
1700-talets slut drevs på ön omfattande
strand-röveri. Litt.: H. Munthe, »Beskrivning till
kartbladet Gotska Sandön» (1924); A.
Engström, »Gotska Sandön» (1926).
Gottfrid av Anjou [-ä^o’] (1113—51), kallad
Plantagenet, trol. efter den kvist av
ginstbusken (planta genist a), som växte
ymnigt i Anjou och som han brukade bära på
hjälmen. G. var äldste son till konung
Foul-ques V av Jerusalem (se F o u 1 q u e s) och
gifte sig 1127 med engelske konungen Henrik
I:s enda dotter, Matilda. Deras son Henrik
II blev den förste medlemmen av huset
Plantagenet på Englands tron. Jfr England, sp. 851.
Gottfrid av Bouillon [-bojä’], korsfarare
(d. 1100), hertig av Nedre Lothringen, som
han 1089 fått för bistånd åt kejsar Henrik
IV i dennes strider; jfr B o u i 11 o n. G.
deltog i första korståget, utmärkte sig vid
stormningen av Jerusalem 1099 samt valdes
Gottorps slott. Målning av C. D. Friedrich.
till konung av Jerusalem men kallade sig
endast »den heliga gravens beskyddare». Vid
Askalon besegrade han s. å. en egyptisk här.
I sägnen har G., som var en tapper riddare
men medelmåttig fältherre och organisatör,
gjorts till korstågets ledare. Jfr F.
Chalan-don, »Histoire de la première croisade» (1925).
Gottfrid av Vite’rbo [-bå], medeltida
historieskrivare (omkr. 1120—omkr. 1196), kaplan
och notarie hos kejsarna Konrad III och
Fredrik I. G. skrev en världskrönika, »Memoria
seculorum» (går till 1185); av historiskt värde
däri är hans framställning (på vers) av
Fredrik I:s bana åren 1155—80, »Gesta Friderici
I», där G. ofta kan berätta som ögonvittne.
Gottfried från Strassburg [-frid-], tysk skald
från början av 1200-talet, författade med
Thomas från Bretagne som närmaste källa ett stort
riddarepos, »Tristan und Isolde» (ofullb.;
fortsatt av Ulrich von Türkheim och Heinrich von
Freiberg; utg. av R. Bechstein 1869), som i
praktfull, formfulländad vers men likväl med
glödande lidelse och djup psykologisk blick
förhärligade kärlekens allbetvingande makt.
G:s dikt påverkade starkt den följ, epiken.
Go’tthard, Sankt, bergsknut i Schweiz, se
Sankt Gotthard. — Jfr även
Szent-gotthård.
Go’tthelf, Jeremias, se Bitzius.
Gottlund, Carl Axel, finländsk litteratör
(1796—1875). Studerade 1816—26 i Uppsala,
där han utgav »De
pro-verbiis Fennicis
disser-tatio» (1818) och den
första tryckta
samlingen finska fornsånger
(1818—21). G. företog
även forskningsfärder
bland
Värmlandsfin-narna (reseanteckningar, utg. i fi. övers.
1928) och arbetade för
att höja deras
betryckta läge. I
Finland publicerade han
samlingar i finländsk arkeologi, historia och
etnografi samt dikter på finska. Han blev 1839
lektor i finska vid Helsingfors univ. H. E. P.
Gottman, Lorens, målare (1708—79). G.
var verksam som rumsdekoratör
i Stockholm, där han blev mästare
1731. Han omtalas även som god
landskaps- och figurmålare;
altartavlorna i Katarina kyrka i
Stockholm och i österby brukskyrka
äro utförda av G., den senare efter
komposition av Jouvenet.
Go’ttorp, slott på en ö i Schlei,
i staden Schleswigs v. utkant, i
preuss. prov. Schleswig-Holstein.
G. uppfördes urspr. av en biskop
av Slesvig på 1100-talet, kom 1268
till hertigarna av Sönderjylland
och 1340 till de holsteinska
grevarna, som innehade det till 1460,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
