Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gozzi, Gaspare - Gozzo (Gozo) - Gozzoli, Benozzo (Benozzo di Lese di Sandro) - G. P. U. - gr - Graaf, Reinier de - Graafska folliklarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
895
Gozzo—Graafska folliklarna
896
av Addisons Spectator) L’Osservatore (1761).
Mycket berömda äro även G:s skämtdikter
»Sermoni» (1750—55), satiriserande tidens
löjligheter. G:s verk utgåvos i 16 bd 1818—20.
Gozzo [gå’tså] (G o z o), romarnas Gaulus,
britt, ö i Medelhavet, n. v. om Malta; 67
kvkm, 30.000 inv. (med Comino). ön är bergig,
fruktbar och väl odlad. Huvudort är Victoria
(förr kallad Rabato).
Detalj av Benozzo Gozzolis fresk »Heliga tre konungars
tåg».
Gozzoli [gå’tsåli], Benozzo, eg. Benozzo
di Lese di Sandro, italiensk målare av
florentinska skolan (1420—97). Var Fra
Ange-licos lärjunge och Ghibertis medhjälpare vid
arbetet på bronsdörrarna till baptisteriet i
Florens. Hans friska och öppna blick, hans
glada uppfattning, som gärna fann
anknytning till samtiden, bidraga att göra hans
talrika och väl bevarade freskoföljder till en
mera levande och fullständig bild av livet i
1400-talets Italien, än någon av hans
konstnärligt överlägsna medtävlare givit. 1452
smyckade han koret i San Francesco i
Monte-falco. I freskomålningarna till huskapellet i
Medicéernas palats i Florens (1463),
framställande heliga tre konungars tåg (se
Florentinsk konst, pl. 1), står mästaren på sin
höjdpunkt. Sitt säregna intresse ha de där
talrikt förekommande livfulla porträtten av
Mediciättens medlemmar m. fl. I San
Gimig-nano har han skildrat Augustinus’ liv i
helgonets kyrka och i Campo santo i Pisa målat en
serie freskobilder med motiv ur G. T. Litt.:
G. Sortais, »Fra Angelico et B. G.» (1905); H.
Stokes, »B. G.» (1906). A. L. R.*
G. P. U., förk. för ry. Gosuda/rstvennoje
po-liti’tjeskoje upravle’nie, statspolitiska
förvaltningen, sovjetstatens politiska polis.
gr, off. sv. förk. för gram.
Graaf [^räf], Reinier de, holländsk
anatom (1641—73), läkare i Delft.
Undersökte bukspottkörtelns sekret samt
byggnaden av testiklar och äggstockar, varvid han
(1672) upptäckte de efter honom uppkallade
Graafska folliklarna (se d. o.). G:s
»Opera omnia» utkommo 1677—78. R. T-dt.*
Graafska folliklarna [l$rä’fska-], efter R.
de Graaf (se d. o.) uppkallade
blåsbild-ningar i däggdjurens äggstockar; de
innehålla äggen (bild vid 2). De ha med blodkärl
rikligt försedda väggar, som på inre sidan
beklädas av ett flerskiktat cellager och
innesluta en äggvitehaltig vätska. På ett ställe
framspringer detta cellager som en liten
upphöjning. Där är själva ägget inbäddat (bild
vid X). Så länge folliklarna ej äro större än
1 mm, ligga de vanl. täml. djupt i äggstocken
(bild vid 3); men ju större de bli (d. v. s. ju
mera vätska, som samlas i dem), desto mera
närma de sig äggstockens yta (bild vid 2), som
de slutligen allt starkare utbukta. Slutligen
spricker follikeln, varvid ägget i regel
uppfångas av en del av de fransar, som utgå från
randen av äggledarens inre mynning och
smyga efter äggstockens yta, och införes i
äggledaren (o v u 1 a t i o n), vilket sker
normalt vid varje menstruation. Som en rest av
den förstörda follikeln kvarstår i äggstocken
en s. k. gul kropp (corpus luteum), som
fått sitt namn av de stora, gulfärgade celler,
som utvecklas omedelbart efter follikelns
bristning. Dessa s. k. luteinceller stå i den
inre sekretionens tjänst. Den gula kroppen är
mycket stor och kvarstår länge, om det ägg,
som lämnat follikeln, blivit befruktat, men
är i motsatt fall mindre och även mindre
varaktig. Småningom skrumpnar den ihop till en
ärrbildning. — Många folliklar avlägsnas
genom a t r e s i, d. v. s. hemfalla till
degenera-tion och resorberas. E. Hgn.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
