Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Graal el. Gral - Graasten - Grabau, Amadeus William - Grabbe, Christian Dietrich - Grabe, Alf Gerhard - Grabow, Carl Ludvig - Grabski, Władysław
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
897
Graal—Grabski
898
Graal [gräl] el. Gra 1, ett ord av osäker
bärledning (enl. en förklaring av senlat.
cr atalis, dryckeskärl), uppdyker i
skönlitteraturen först i Cbrestien de T r o y e s’
(se d. o.) »Conte del Graal» (före 1180), som
berättar om en dyrbar och hemlighetsfull skål,
G., vilken tillskrives många underbara
egenskaper. Om Cbrestien själv uppfunnit sagan
eller hämtat ämnet från annat håll (möjl.
från en orientalisk sagokrets) är ovisst. R
o-bert de Boron (som levde i början av
1200-talet, trol. i England) gav en tolkning
av G., vilken blev bestämmande för alla
senare skalder. Han ansåg, att G. var den skål,
vari Kristus med sina lärjungar tagit
nattvarden och vari Josef av Arimatia
uppsamlade Frälsarens blod. Den fördes av Josefs
svåger Bron till England. Ur Brons stam
framgick hjälten Perceval, som var utsedd
till bevarare av G. och i vissa dikter slutade
som Graalkonung. G. sades vara förvarad på
berget Montsalvat och där som en
undergörande relik omges av en riddarvakt.
Graalroma-nerna fingo småningom en alldeles ny
karaktär. Den ridderliga andan hos Cbrestien
lämnade rum för en strängt asketisk riktning.
Kärleken uppfattades som en frestelse, och
riddarna strövade nu omkring för att söka
G., som endast den kyskaste och strängaste
var värdig att ha under sitt hägn. Under
medeltiden uppstod härom en hel serie dikter,
bland vilka må nämnas dels prosaromanen
»La queste du G.» (1200-talet), dels W o
1-fram von Escbenbachs (se d. o.)
stora symboliskt-romantiska dikt »Parzival».
Sagan vann stor utbredning bl. a. i
England och nådde till slut även till Island. En
ryktbar behandling av den i musikdramatisk
form är Richard Wagners »Parsifal» (1882);
den spelar in även i hans »Lohengrin».
Bekant är även Tennysons »Holy Grail» (i
»Idylls of the king», 1869). I Sverige
märkes Frödings dikt »Sagan om Gral». Jfr art.
Bretonska romaner; A. Nutt,
»Studies on the legend of the holy Grail» (1888);
Newell, »The legend of the holy Grail» (1902);
L. E. Iselin, »Der morgenländische Ursprung
der Grallegende» (1909); L. v. Sehroeder, »Die
Wurzeln der Sage vom heiligen Gral» (1910),
och W. Golther, »Parzival und der Gral in
der Dichtung des Mittelalters und der
Neu-zeit» (1925). J. M.*
Graasten [grå’-], ty. Gravenstein,
stationssamhälle och badort i Sönderjylland,
Danmark, intill G:s slott vid Flensborg fjord;
1,693 inv. (1925). Slottet anlades på
1600-talet av en Ahlefeldt. Tillhörde 1725—1852
hertigarna av Augustenborg. Från G.
härstammar »gravenstein »-äpplet.
Gräbåu, Amadeus William,
nordamerikansk geolog av tysk härstamning (f. 1870).
Var 1905—19 prof, i paleontologi vid
Colum-biauniv. i staten New York och blev 1920 prof,
i paleontologi vid statsuniv. i Peking samt
paleontolog vid Kinas geologiska undersök-
ning där. G. har bl. a. utgivit omfattande
handböcker i paleontologi och stratigrafi samt
i Kina organiserat ett storslaget arbete för
utförlig bearbetning av Kinas rika
paleo-zoiska faunor. K. A. G.
Gra’bbe, Christian Dietrich, tysk
skald (1801—36). Var 1827—34 auditör i
sin födelsestad, Detmold, men avskedades på
grund av dryckenskap och brist på
självbehärskning. G:s
dramer, »Herzog Theodor
von Gothland», »Don
Juan undFaust»,
»Kai-ser Friedrich
Barba-rossa», »Kaiser
Heinrich VI.», »Napoleon
und die hundert Tage»,
brottstyckena »Marius
und Sulla»,
»Hanni-bal» m. fl., visa en
kraftig, originell
fantasi, en glimtvis
genial men bisarr
karak
teristik och mäktiga folkscener. G:s stora
ansatser bilda en övergång från det
romantiska dramat till Hebbels och Otto Ludwigs.
Sami. skr. utg. av A. Franz och P. Zaunert
(3 bd, 1910). Monogr. av C. Behrens (1903;
da.) och O. Nieten (1908). R-n B.
Grabe, Alf Gerhard, metallurg (f. 1880
24/9). Blev bergsingenjör 1901, var 1905—17
assistent vid Tekniska högskolan, blev
speciallärare där i metallografi och metallurgi
1908, docent i bergskemi s. å. och myntdir.
1927. Har bl. a. skrivit »Analys av järnmalm»
(1911; 2:a uppl. 1923).
Gräbow, Carl Ludvig,
dekorationsmålare (1847—1922). Efter studier i Berlin var
G. verksam i Stockholm, 1890—1910 anställd
vid Dramatiska teatern, utförde även
förtjänstfulla dekorationer till Operan, Svenska
teatern m. m. Han dekorerade även kaféer
och privatbyggnader. — Om hans syster M
a-thilda G. se Taube, M. G-g N.
Gra’bski, W 1 a dy s 1 a w, polsk statsman
(f. 1873). Efter utlandsstudier deltog G. i
för-eningsväsendet inom polska jordbruket, var
1906—12 led. av ryska duman
(nationaldemo-krat) och 1919 en av Polens delegerade på
fredskonferensen i Paris. Från dec. 1919 har
Graastens slott.
VIII. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
