Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gracioso - Grad - Gradation - Gradbeteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
901
Gracioso—Gradbeteckning
902
Gracioso [-piå’så] kallades i det äldre
spanska dramat den kvicke, resonerande narren,
upptågs- och intrigmakaren, vanl. betjänt hos
någon av huvudpersonerna. Rollen spåras
redan på 1400—1500-talet hos J. del Encina och
L. de Rueda samt fick sin fulla utmejsling hos
Lope de Vega. »El gracioso» är en stående figur
i klassiska spanska comedias och förekommer
stundom, ss. hos Calderön, även i de
allvarliga dramerna. G. inverkade på uppkomsten av
Scaramuccia i den italienska och motsv. roller
i 1650-talets franska komedier. K. A. H.
Grad (av lat. gra’dus, steg). 1. (Fys.)
Indelning, nyttjad vid åtskilliga fysikaliska
instrument, ss. termometrar, areometrar m. fl.
2. (Mat.) Se Ekvation. Av grad som mått
för vinklar finnas 2 slag. Vid den vanligast
förekommande sexagesimaldelningen (»gamla
delningen») uppdelas den räta vinkeln
(kva-dranten) i 90 grader (90°), varje grad i 60
bågminuter (60’), varje bågminut i 60 bågsekunder
(60") och decimaldelar av bågsekunden; t. ex.
343° 46’ 28",837. Enligt centesimaldelningen
(»nya delningen») åter delas den räta vinkeln
i 100 grader (100°, »nygrader»), graden i 100
bågminuter (100’) och bågminuten i 100
bågsekunder (100") och ytterligare delar av
bågsekunden; t. ex. 381c 97’ 18",634.
Reduktions-talen för omräkning av det nya gradmåttet
till det gamla äro: 1° = 0° 54’; 1’ = 0’ 32",4;
l"=0",324. Beteckningssättet för
centesimal-graderna har ännu icke vunnit stadga: utom
det här angivna 381° 97’ 18",6 förekomma
exempelvis 381e 97c 18cc,6; 381° 97’ 18",6
eller lika som för gamla delningen och därför
förvillande. En kompromiss är
nonagesimal-delningen, som utgöres av sexagesimalgrader
med decimaler. I Sverige nyttjas
centesimaldelningen vid lantmäteriet (1920 års
mätnings-förordning) samt vid rikstrianguleringen(1912).
— Den räta vinkelns hundradelning, enligt
Lagranges förslag, utgör grunden för
längdmåttet meter: först delades kvadranten
decimalt, sedan gav tillämpningen på jordens
meridian metern. K. Rn.
3. (Geod.) En meridiangrad på
jord-ellipsoiden är en meridianbåge, vars
ändpunkter ha en polhöjdsskillnad av 1 g.; en p a r a
1-lellgrad är en båge av en parallellcirkel
på jordellipsoiden mellan 2 punkter med
longi-tudskillnaden 1 g. Meridiangradens längd
enl. Bessels jorddimensioner är vid ekvatorn
110,564 m och ökas långsamt mot polerna
till 111,680 m; parallellgraden är 111,307 m
vid ekvatorn och avtager nästan proportionellt
mot cosinus för polhöjden till värdet 0 vid
polerna. Dessa tal gälla för sexagesimalgrad.
För centesimaldelning är 1 meridiangrad
mycket nära 100 km och 1 meridianminut
således 1 km. K. Rn.
4. Se Bonitering 2 och Ägograder ing.
5. Se Tjänstegrad.
6. Lärdomsvärdighet, se Doktor, sp. 1102.
7. En inom trä- och metallbearbetning
använd term, som betecknar, att en plan yta
är i fullt rät vinkel (90°) mot en angränsande
dylik yta. G. H-r.
8. Ojämnhet eller flisa i en kantyta eller
uppstående kant på arbetsstycke, vilken blivit
kvar vid avputsningen av detta, t. ex. vid
fil-ning. G. (el. b u r r) kallas även det spån,
som föres åt sidan av stickeln vid gravering
av en kopparsticksplåt. E. L-k.
Gradatiön, indelning i grader, ordnande
efter förtjänst, uppskattning; nyans.
1. (Fotogr.) Sambandet mellan den
belysning, som ett ljuskänsligt material erhåller,
och den inverkan (svärtning; se S e n s i
torn e t r i), som därav orsakas, direkt eller efter
behandling. Mycket ringa ljusmängder giva
ej någon verkan; ökas belysningen, växer
svärtningen först långsamt (underexponering),
sedan ung. på samma sätt som ögats
känslighet (logaritmiskt). Vid än kraftigare
belysning ökas svärtningen åter långsammare
(överexponering). I påsikt, t. ex.
papperskopior, når den ett maximum, som bestämmes
av papperets yta — ju grövre och mattare
denna är, desto mindre »djup» i den svarta
tonen. I genomsikt når man ett högsta
värde, efter vilket svärtningen minskas med
ökad belysning (solarisation). Inom vart och
ett av dessa områden klarlägger g:s närmare
studium huru detaljer återgivas och är därför
av stor vikt såväl för vetenskapligt som för
tekniskt och konstnärligt arbete.
G. är beroende av materialets beskaffenhet,
belysningens art och tillförande samt den
vidare behandlingen — framkallning, toning
o. s. v. Den kan därför ej uttryckas med en
enkel siffra, ej heller helt med en kurva,
såvida man ej framställer den under givna
normalförhållanden — om vilka man än ej
lyckats ena sig. Man får framställa en serie
kurvor; om metoden härför och om deras
studium se Sensitometri. Odts.
2. Stilistiskt betyder g. en fortlöpande
stegring av motsatser, t. ex. »Stiernhielm, stor
som forskare, större som skald, störst som
själ», även kallad klimax; negativ klimax
(liten, mindre, minst) kallas antiklimax.
Gradbeteckning, de yttre tecken, på vilka
olika tjänstegrader eller tjänstebefattningar
igenkännas. Ordet g. nyttjas huvudsakligen
i fråga om försvarsväsendets personal. För
g. begagnas i olika länder, inom olika
truppslag, för olika uniformsplagg m. m. olika
system med avseende på såväl sättet för g:s
anbringande som det material, som brukas
(snören, galoner, stjärnor m. m.), varför g.
erbjuder en mycket skiftande bild. I varje
armé eller marin söker man dock numera att
göra g. så enhetlig som möjligt. Då g:s
uppgift är att göra det möjligt att med lätthet
bestämma en uniformbärandes tjänstegrad,
bör den vara enkel och tydlig men dock, vad
beträffar fältdräkten, av sådan beskaffenhet,
att den icke för mycket röjer sin bärares
grad; vid vissa tillfällen i fält kan det t. o. m.
bli erforderligt att helt borttaga den. G. är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
