Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gradbeteckning - Gradblad - Grade, Anders - Gradera - Gradering - Graderverk - Gradient - Gradin, Arvid - Gradiner - Gradisca - Gradmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
905
Gradblad—Gradmätning
906
eller chevroner på underärmarna och
axel-klaf farna till vit kavaj. Civilmilitärer ha
mellan galonerna (under galonen) kläde,
mariningenjörer violett, marinintendenter vitt och
marinläkare rött. — Då ännu (april 1928) ej
någon särskild uniform är fastställd för
flygvapnets personal, gäller där om g. vad ovan
sagts om armén, resp, marinen. M. B-dt; ö-g.
Gradblad, kartblad, begränsat av 2
paralleller och 2 meridianer. De topografiska
kartorna över n. Sverige n. om 61° 30’ i
skalorna 1 : 100,000 och 1 : 200,000, utg. av Rikets
allmänna kartverk, och fr. o. m. 1911 de
ekonomiska i skalan 1 : 20,000 äro g. A. H. B-m.
Grade, Anders, historiker (f. 1877 28/3).
Blev fil. kand. 1898, fil. lic. 1911 och fil. dr
1913, allt i Lund, 1907 adjunkt vid Södermalms
läroverk, var 1918—26 rektor vid Katarina
realskola och är sedan 1919 lektor vid Högre
realläroverket å Norrmalm i Stockholm. Bland
G:s skrifter märkes »Sverige och
Tilsit-allian-sen 1807—1810» (1913).
Gradera, indela i grader; ordna efter
förtjänst, värdera; befordra vattnets
avdunstning i saltlösningar (se G rad er ver k).
Gradèring. 1. Uppdelning av ett instrument
i grader. — 2. Se Ägo gr ade r i ng.
Gradèrverk, anläggning i form av en hög
torn- el. hässjeliknande, rritt belägen
träställning, i vilken är anbragt en gles fyllning
av träribbor, ris el. dyl. Nyttjas mest för
avkylning av kondensvatten och avdunstning
(koncentration) av saltlösningar. Vätskan får
uppifrån strila ned genom fyllningen, blir
därvid finfördelad och i sådant tillstånd utsatt
för den anläggningen genomstrykande luftens
inverkan. — Vissa g. i Tyskland (t. ex. vid
Reichenhall i Bayern) pläga av gammalt
uppsökas av bröst- och strupkatarrspatienter; de
vistas där timtals för inandning av den
saltmängda luften. G. H-r.
Gradie’nt. 1. (Meteor.) G. utan särskilt
be-stämningsord betecknar lufttrycksfallet i mm
kvicksilver per meridiangrad utefter en
nivåyta. Termisk g. avser i regel
temperaturfallet uppåt i atmosfären. — 2. (Geol.) Se
I s o b a s e r. B. R.
Gradin, Arvid, docent, herrnhutisk präst
(1704—57). Blev, ehuru icke magister, docent
i Uppsala 1736. Under studenttiden kom han
med i den Dippelska rörelsen i Stockholm i
början av 1730-talet och vanns 1735 för
brödraförsamlingen. 1738 begav sig G. till
Herrnhut, avslog kallelse till professur i
Åbo och prästvigdes för brödraförsamlingen
1741. S. å. sändes G. och en annan »broder»
som deputerade till Sverige för att främja
brödraförsamlingens sak. När han 1748
ånyo besökte Sverige, var läget
förändrat. Stridsskrifter utgåvos mot honom, och
efter rättegång landsförvisades han 1750.
— Genom brevväxling med de väckta i
Sverige, genom sina sånger, av vilka åtskilliga
intogos i »Sions sånger», och genom sina
skrifter, som cirkulerade i handskrift, utövade G.
stort inflytande. Jämte T. Odhelius och E.
östergren kan han räknas som
herrnhutis-mens grundläggare i Sverige. Litt.: N.
Jacobsson, »Den svenska herrnhutismens
uppkomst» (1908); H. Pleijel, »Herrnhutismen i
Sydsverige» (1925). Hg Pl.
Gradlner (it. grad/ino, trappsteg, av lat.
gra’du8, steg), trappvis stigande avsatser el.
bänkrader för åskådare.
Gradi’sca, se G ö r z. — I Jugoslavien
finnas flera orter med namnet Gradiska [-di’J*ka].
Gradmätning är en kombination av
triangu-lering och astronomiska ortbestämningar i
avsikt att bestämma jordens form och storlek,
närmare bestämt geo iden (se d. o.).
Genom astronomiska bestämningar erhålles
riktningen av lodlinjen i observationspunkten;
förenas nu två sådana punkter med ett
triangelnät, som lämnar avståndet dem emellan,
erhållas de bestämningsstycken, som g.
använder för att geometriskt beskriva jordytan.
Man skiljer på meridiangradmätning och
longitudgradmätning alltefter triangelnätets
huvudriktning i n.—s. eller ö.—v., men
begreppet g. kan tillämpas på varje
astronomiskt bestämt triangelnät, oavsett formen
hos den yta, som det täcker. G:s
huvudprincip är använd så tidigt som omkr. år 200 f. Kr.
av Eratosthenes (se d. o.), som bestämde
jordklotets storlek genom att mäta avståndet
mellan två punkter (Syene och Alexandria) och
vinkeln mellan lodlinjerna i dessa punkter
(polhöjdsskillnaden). Numera stå för g:s
ändamål till förfogande triangelnät över världens
flesta civiliserade länder. Av särskilt intresse
för Sverige äro M a u p e r t u i s’ g. i
Lappland 1736—37, vari A. Celsius deltog; J.
Svanbergs komplettering och utvidgning
av samma mätning 1801—03; den vid mitten
av 1800-talet uppmätta bågen från Donau
genom Ryssland och Finland utefter Sveriges
n. ö. landgräns och upp till Hammerfest,
varvid H. Selander och D. G. Lindhagen
medverkade; de sedan 1805 alltjämt
fortgående karttrianguleringsarbetena i Sverige,
varvid P. G. Rosén funnit märkliga
lodavvikelser; vidare den 1902 avslutade
svensk-ryska g. på Spetsbergen samt den
baltiska geodetiska kommissionen, bildad 1924
av de Östersjön omgivande staterna.
Längdenheten meter fastställdes 1810 genom av
Frankrike utförda g., varvid
meridiankvadran-tens beräknade längd var exakt 10 mill. m.
Ett 1864 bildat vetenskapligt samfund,
Internationella jordmätningen,
vars organisation tjänat till förebild för andra
vetenskapliga företag med bidrag från olika
stater, har i hög grad bidragit till g:s nuv.
stora omfattning liksom till systematiskt
mel-lanfolkligt arbete för geodesiens
vetenskapliga och praktiska mål. Efter 1914 uppehöllos
under några år Internationella jordmätningens
forskningsarbeten av neutrala stater, bland
dem Sverige, som tillhört sammanslutningen
sedan dess stiftande. 1922 hölls i Rom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
