Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grafisk konst el. Grafik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
911
Grafisk konst
912
sänkt under detta, djuptryck (se G r a v y r),
eller utförd i ytans plan, plantryck (se
Litografi).
G. förekom i Europa redan vid medeltidens
slut för mönsterblad, helgonframställningar
och spelkort. De äldsta uppfinningarna inom
g. gjordes i guldsmedsverkstäderna och
klostren. Det tidigast daterade träsnittet är från
1423, men det finnes träsnitt från 1380-talet.
Det äldsta daterade kopparsticket är från
1446. Den äldsta daterade etsningen är från
1513 (se G r a f, Urs); etsningstekniken är
dock äldre. Särskild betydelse som ett slags
föregångare till boktryckarkonsten fingo
blockböckerna, där såväl text som
bilder skuros ur samma trästock (se
Boktryckarkonst, sp. 709).
Kopparsticket var i Italien från början
beroende av det stora måleriet och har därför
en starkare dragning mot det monumentala
än n. om Alperna, t. ex. i Mantegnas fåtaliga
men stilistiskt epokgörande blad.
Spelkorts-mästarens och Meister E. S.’ figurbilder och
initialer i smidig linjeteknik,
Amsterdams-kabinettmästarens djurbilder och drastiska
folklivsscener samt Schongauers religiösa
bildvärld äro den tyska sengotikens viktigaste
insats på detta område. Först A. Dürer och
Lucas van Leiden lyfte kopparsticket och
träsnittet ur deras mer underordnade ställning
till den stora konstens nivå genom
självständigt tänkta, grafiskt genomarbetade
kompositioner och bildserier. Vid sidan om Dürer
märkas Cranach och Altdorfer, den förre
framför allt träsnidare med fantasifulla, av tyskt
gemyt sprudlande kompositioner, den senare
etsare, vars sydtyska vildmarksstämningar
med lavhängda granar inleda Donauskolan, dit
Hirschvogel och Lautensack höra. H.
Burgk-mair och H. Baldung (Grien) voro tecknare för
träsnitt, den ene habil och glansfull i sina
många arbeten för kejsar Maximilian, den
andre egenartad och fantastisk. Hans Holbein
skapar i »Dödsdansen» träsnittskonstens
klassiska verk. Träsnittet i Italien står alltsedan
1490-talet helt i boktryckets tjänst. Venezia
och Florens voro här de ledande städerna med
otaliga av förnäm skönhetskänsla präglade
verk, i vilka ofta spåras en avglans av de
ledande konstnärernas personligheter, främst
Botticellis. Rafael överskyggar det italienska
bildtrycket från högrenässansen, och som hans
stilpropagator har Marc’ Antonio Raimondi
verkat med sina kopparstick, medan Ugo da
Carpi för samma ändamål skapade italiensk
chiaroscuro (se d. o.). Domenico Campagnola
har liksom Tizian tecknat för träsnitt, medan
Giulio Campagnola har betydelse som
origi-nalgravör. Från Italien hämtar 1600-talets
grafik sina traditioner, men det är i Belgien,
Frankrike och Holland, som den sätter sina
skönaste blommor. A. van Dyck etsade ett
antal konstnärsporträtt av högsta kvalitet och
ledde graverandet av »Dycks ikonografi»,
medan Callot skapade förutsättningarna för en
helt ny stil. Italienaren della Bella blev hans
närmaste arvtagare. En djärvare realism i
figurteckningen tog fart med Rembrandts och
Ostades etsningar. Ingen har som Rembrandt
förstått att på plåten ge fritt lopp åt en
mäktig fantasi och en intensiv naturupplevelse.
Hans oerhörda säkerhet som tecknare och
hans herravälde över ljusdunklet göra honom
till alla tiders störste grafiker. Samtida
land-skapsetsare voro Ruisdael, A. v. Everdingen,
Hollar och Claude Lorrain (se Gellée), medan
Lievens i kraftfulla porträtt sökte återuppliva
träsnittet. Barockens stilideal motsvarade dock
kopparsticket bäst. Bolognaskolans traditioner
återupptogos av Rubensstickarna, bl. a.
Vorster-man, Pontius och S. Bolswert, den sistnämnde
särskilt skicklig i att återge mästarens
magistrala landskapskonst. De arbetade direkt
under Rubens’ inseende och ha betytt
ofantligt för den Rubensska barockens
härskarställning. Dit ansluter sig den
Lebrun-Au-dranska skolan i Ludvig XIV:s Frankrike.
En skara ypperliga porträttgravörer, med
Mellan och Nanteuil, som arbetade efter egna
teckningar, i spetsen, framträdde och fortsatte
sin verksamhet långt in på nästa årh., medan
J. Falck, J. Suijderhoef m. fl. tillfredsställde
behovet i nordligare länder.
Watteaugravö-rerna på 1730-talet visade det franska
kopparstickets smidiga anpassning efter
måleriska effekter, medan rokokons och Ludvig
XVI:s gravörer bidrogo att sprida de franska
konstidealen, icke minst på dekorationens och
konsthantverkets områden, genom serier av
ornamentstick samt genom en förfinad
bok-illustrationskonst. Genom kraften av sin
geniala personlighet skapade Hogarth ett nytt
och outtömligt stoff inom samhällssatirens
område med sina gravyrer. A. Canaletto
utförde läckra etsningar av venezianska motiv,
och Piranesi diktade i väldiga syner de
romerska ruinernas epos.
Mezzotint och akvatint ge nya
uttrycksmedel åt grafikerna, den förra ägnad att återge
den aristokratiska engelska porträttkonsten,
den senare lämpad för experiment i
färggravyr och för de omtyckta topografiska vyerna.
Under 1700-talet blomstrade också
färgträsnittet i det avlägsna Japan. — Bartolozzi
införde punktmaneret. Goya använde
akva-tintgravyr för sina egendomliga fantasier och
för hemska scener från Napoleons invasion i
Spanien. Som en av de första utnyttjade han
för tjurfäktningsscener litografien, som i
Dau-mier fick sin klassiske representant.
Kopparsticket dog småningom ut under 1800-talets
första hälft, medan träsnittet återupptogs till
bokillustrering, t. ex. av Menzel och Doré, samt
av pressen. Alltmer övertogo de fotografiska
reproduktionsmetoderna dessa områden liksom
det för grafiken eg. väsensfrämmande
avbildandet av målningar. Under namn av
originalgrafik hävdar den däremot sin ställning som
en självständig konstart och nyttjar därvid
de mest skiftande slag av teknik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
