Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gram, Gregers Winther Wulfsberg - Gram, Hans (historiker) - Gram, Hans Christian Joachim (läkare) - Gramann el. Graumann (Poliander), Johann - Gramatica, Emma - Gramatom - Gramekvivalent - Gramina, Gramineae - Gramkalori - Grammagräs, Mezquite - Grammatik - Grammatisk kategori - Grammatit - Gramme, Zénobe Théophile - Grammofon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
919
Gram, H.—Grammofon
920
1900 led. av Permanenta skiljedomstolen i
Haag, invaldes 1904 till led. av Institut de
droit international och har flera gånger
anlitats för maktpåliggande internationella
domarvärv. Sålunda var han 1892—93 ordf, i
skiljedomstolen om sälfångsten i Beringshav
(se d. o.) och 1903 överskiljedomare i
skiljedomstolen om skattefrihet för utländska
staters beskickningshus i Tokyo, 1909 norsk led.
av skiljedomstolen mellan Sverige och Norge i
renbetesfrågan, 1910—11 led. av
skiljedomstolen mellan England och Frankrike om
utlämning av indiern Sawarkar samt 1914 president
i en fransk-spansk skiljedomskommission om
gruvrättigheter i Marocko. J. Schr.
Gram, Hans, dansk historiker (1685—
1748). Blev magister 1708, var 1711—19
kon-rektor i Köpenhamn, 1714—41 prof, i
grekiska vid univ., blev 1730 kungl. historiograf
och bibliotekarie samt
1731
geheimearkiva-rie. 1742 stiftade G.
det senare s. k.
Konge-lige Danske
videnska-bernes selskab.
Påverkad av
mauriner-nas skola i Frankrike
och med
utgångspunkt i allmänna
filologiska och
historiska kunskaper, blev
G., på samma sätt
som E. Benzelius d. y.
i Sverige, en banbrytare för samlande och
kritisk källforskning i Danmark. Han
behandlade dansk historia i talrika lärda avh.
och skrev viktiga anmärkningar till Niels
Krags, Slanges och Meursius’ arbeten. Litt.:
Uppsats av Ellen Jörgensen i dansk Hist.
Tidsskr., række 9, bd 3 (1924). P. E-t.
Gram, Hans Christian Joachim,
dansk läkare (f. 1853). Blev 1883 med. dr på
avh. »Undersögelser over de röde
blodlege-mers störrelse hos mennesket» och uppfann
1883—85 i Berlin Grams metod (se d. o.).
Han var 1891—1900 prof, i farmakologi och
1900—23 prof, i medicin i Köpenhamn och är
sedan 1892 överläkare vid Frederiks hospital
och Rigshospitalet. G. utgav
»Klinisk-terapeuti-ske forelæsninger» (4 bd, 1902—09). P. E-t.
Gra’mann el. Gra uTn ann (greciserat P
o-1 iande r), Johan n, tysk psalmförfattare
(1487—1541). Var Ecks sekr. vid. dennes
disputation med Luther och Karlstadt 1519,
omstämdes därvid till reformationens
förmån, måste därpå avgå från sitt rektorat vid
Tomasskolan i Leipzig och blev i Wittenberg
en av Luthers och Melanchthons förtrogna;
slutligen pastor i Königsberg. G. skrev bl. a.
lovpsalmen »Nun lob, mein Seel, den
Herren», vilken i Wallins övers, ingår (som n:r
16) i 1819 års sv. psalmbok. E. N. S-g.*
Grama’tica, Emma, italiensk
skådespelerska (f. 1877). G. var anställd hos bl. a.
Eleonora Duse och Ermete Zacconi,
utveck
lades under deras ledning snabbt och har
sedan med eget sällskap spelat i Italien och
utlandet. G. är en ytterst själfull
framställa-rinna av d’Annunzios hjältinnor, spelar med
bländande virtuositet och temperament
moderna franska effektroller samt har
introducerat G. B. Shaw i sitt hemland. G. K-g.
Gramatom, det antal gram av ett ämne,
som atomvikten anger. Jfr Atom, sp. 432.
Gramekvivalent, se Ekvivalent.
Grämina, G r a m i n e a e, Graminéer,
se G r ä s.
Gramkalori, se Kalori.
Grammagräs, Mezquite, Bouteloua, ett
grässläkte med flera arter i s. v. Förenta
staterna och Mexiko; av betydelse som
fodergräs på prärierna.
Grammatik (grek, grammatiké, lat.
gramma’-tica), språklära; systematisk lärobok i språk,
vanl. indelad i ljud-, form- och satslära;
moderna system upptaga i stället ljud-,
form-och betydelselära. — Adj.: Grammatik
ä-lisk el. gramm a’t is k. — Gramm a’t
i-k e r, språkforskare; hos greker och romare
betecknade g. först (elementar-)lärare i språk,
sedermera filolog, kritiker, textkritiker.
Grammatisk kategori, en psykologisk k
a-t e g o r i (se d. o.), som fått ett för den
egendomligt morfologiskt uttryck. I svenskan
äro t. ex. singularis och pluralis, presens och
preteritum g. Se A. Noreen, »Vårt språk»,
V: 32. R-nB.
Grammatlt, se Amfibolmineral.
Gramme [gram], Zénobe Théophile,
belgisk elektriker (1826—1901). Uppfann den
s. k. Grammeska ringen, som
betecknade ett mycket viktigt framsteg inom den
elektriska maskinteknikens utveckling. Se
Elektriska maskiner, sp. 594.
Grammofon (av grek. gra’mma, skrivtecken,
och foné, ljud), apparat för att kunna när som
helst reproducera en gång registrerade ljud
(tal, sång, musik m. m.). Den första
apparaten av detta slag,
fo-nografen, uppfanns
av Edison 1877. Det
ljud, som skulle
registreras, koncentrerades av en trattformig
reflektor mot en tunn
membran, M, av glas,
glimmer el. dyl., som i
sin mitt bar ett
spet
sigt stift. Dettas spets berörde lätt en cylindrisk
vals, klädd med stanniol, som sattes i jämn
rotation och samtidigt försköts längs axelns
riktning. För detta ändamål var axeln gängad
och lagrad i två muttrar. Under den
skruv-linje, som spetsen sålunda beskrev över
stan-niolbladets yta, var ett motsvarande spår
upptaget i valsen. Då nu ljudvågor föllo in mot
membranen, sattes denna i vibralion, och
spetsen pressade stanniolen mer eller mindre
djupt in i rännan. Om valsen sedan
återfördes till utgångsläget och ånyo kringvreds med
Fonografens konstruktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
