Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grammofon - Grammolekyl - Grammont, Maurice
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■921
Grammolekyl—Grammont
922
stiftet släpande mot stanniolytan, sattes
stiftet av de första gången framkallade
fördjupningarna i ytan i vibrationer, motsv. dem, som
framkallat intrycken. Membranen sattes även
i motsv. vibrationer och återgav sålunda det
mottagna ljudet,
ehuru
ofullkomligt och svagt.
Senare förbättrades
fonografen bl. a.
genom att en fåra,
vars djup
varierade i takt med
ljudvågorna,
inristades i ytan av
en med vax
överdragen cylinder.
För återgivande
av ljudet
brukades samma
apparat men med ett
stift med rundad spets, som släpade i fåran
och sattes i vibrationer, motsvarande dem vid
registreringen. Apparaten fick stor
användning, trots att valsarna voro skrymmande och
föga varaktiga på grund av vaxets mjukhet.
1887 konstruerade E. B erlin er den
egentliga g., vid vilken ljuden registreras på en
plan, cirkelrund skiva, som överfares av det
ristande stiftet längs en spirallinje. Härvid
kunna skivans båda sidor användas för
registreringar. Fårans djup är i motsats till vid
fonografen konstant, och ljuden registreras
som krusningar hos fåran. För detta ändamål
är stiftet fäst i ena ändan av en liten
hävstång, vars andra ända är fäst vid
membranens mitt. Membranens vibrationer överföras
sålunda till stiftet, som placeras så, att det
vibrerar parallellt med skivans plan i radiell
led. Medan skivan roterar med jämn
hastighet, matas membran och stift långsamt fram
från skivans kant till dess mitt. Skivan
består av en vax- eller tvålblandning av
lämplig konsistens. En galvanoplastisk kopia tages
av skivan, varefter ett stort antal kopior
framställas genom att man mellan två olika
dylika galvanotypier vid förhöjd temp.
pressar skivor, bestående av något pulver,
bomullsfibrer el. dyl. med t. ex. shellack som
bindemedel. Reproduktionen av ljudet sker i
en liknande apparat med nål med konisk
spets. Nålen är även här fäst vid en
hävstång, vars andra ända är fäst vid en
membran, som bildar ena bottnen i en flat,
cylindrisk »ljuddosa». Ljuddosan är fäst vid
ljudarmen, ett svagt koniskt rör, vilket
utgår från den mitt emot membranen stående
sidan av ljuddosan. Ljudarmens andra, vidare
ända övergår i en tratt och är fäst vid denna
på så sätt, att ljuddosan och nålen ha en viss
rörlighet. Ingen särskild matning behöves,
utan nålen följer fåran från skivans kant
mot dess mitt. Tratten, förr av plåt och
fristående, göres m» vanl. av trä och är inbyggd
i den låda, som innehåller urverket för
ski
vans rotation. — Träffas
upptagningsapparaten av en ren ton, ristar dess stift en
sinus-linje på skivan, vilken linje kopieras på
ovannämnt sätt. Löper nu reproduktionsapparaten
lika fort som upptagningsapparaten, komma
dess stift och membran att svänga med samma
frekvens, och samma ton utsändes. Då
omloppshastigheten alltså måste hållas konstant,
förses urverket med en känslig
centrifugal-regulator. Det inkommande ljudet är i allm.
ej en ren ton, men i varje fall kan enl.
Fou-riers teorem en godtycklig luftpartikels
rörelse beskrivas med summan av ett ändligt
eller oändligt antal sinusfunktioner av tiden.
Om apparaturen är så byggd, att alla dessa
svängningar av olika frekvens efter
registrering och kopiering utsändas av
reproduktionsapparaten med samma relativa styrka och
fasskillnad, som då de upptogos, få
luftpartiklarna i båda fallen samma rörelse, och en
åhörare får samma hörselintryck. Om det
sätt, på vilket örat ur de icke sinusformiga
svängningarna urskiljer de rena toner, av
vilka de bestå, finnas olika uppfattningar (jfr
Hörselorgan). Mycket arbete har
nedlagts på att konstruera upptagnings- och
re-produktionsapparatens delar (tratt, ljuddosa,
hävstång m. m.) så, att nämnda villkor för
trogen reproduktion uppfylles och att
egensvängningar samt i det upptagna ljudet ej
förefintliga övertoner icke uppkomma. Bl. a.
måste alla resonansfenomen i de olika delarna
undvikas, enär de framhäva vissa toner på
andras bekostnad. Ännu finnas brister,
särskilt vid de lägsta och de högsta tonerna.
Ett stort framsteg var uppfinningen av
elektrisk upptagning, varvid
mikrofon och förstärkare av i rundradiotekniken
vanlig typ användas. De förstärkta
strömmarna påverka genom en elektromagnet det
ristande stiftet. En stor fördel härmed är den
större känsligheten, som gör, att man t. ex.
vid upptagning av orkestermusik kan placera
mikrofonen på något avstånd, varigenom de
olika instrumenten göra sig gällande mera
likformigt och den vid verkligt lyssnande till
orkestern befintliga ekoverkan även kommer
med. Ljudstyrkan regleras bekvämt med
förstärkaren. Även vid reproduktion brukas,
ehuru mera sällan (särskilt då stor ljudstyrka
önskas), mikrofon i st. f. ljuddosa samt
förstärkare och högtalare.— G. och liknande
apparater ha även använts för vetenskapliga
ändamål (undersökning av olika ljud m. m.).
En annan apparat med samma användning
som g. är telegrafon (se d. o.). Sv. B-r.
Grammolekyl, den mängd av ett ämne, som
anges av ämnets molekylarvikt, uttryckt i
gram. Jfr Atom, sp. 432.
Grammont [-må’], Maurice, fransk
språkforskare (f. 1866), prof, i jämförande
språkvetenskap vid univ. i Montpellier. Har skrivit
bl. a. »La dissimilation consonantique dans les
langues indo-européennes et dans les langues
romanes» (1896), »Le patois de la Franche Mon-
Del av en grammofonskiva (5
ggr förstoring).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
