Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Granholm, Axel Magnus - Granhult - Granikos - Graninge - Graningeverken - Granit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
943
Granhult—Granit
944
Forsse träsliperi och. kraftstation.
tenbyggnadskonst 1894 och anställdes vid
statens järnvägsbyggnader 1897. G. tjänstgjorde
1907—10 bl. a. som arbetschef vid byggandet
av Bohusbanan och
Sollefteåbanan, utsågs
av
Vattenfallsstyrelsen 1910 till
arbetschef vid anläggningen
av statens kraftverk
vid Porjus i Lule älv.
Efter att där ha givit
prov på stor
organisationsförmåga utnämndes G. 1913 till
gene-raldir. och chef för
statens järnvägar. Av
viktigare åtgärder
in
om statsbaneförvaltningen under G:s ledning
märkas det successiva utbyggandet av det
norrländska längd- och tvärbanesystemet,
ombyggnad och utvidgning av ett antal av de större
järnvägsstationerna (Stockholm, Göteborg,
Malmö m. fl.), elektrifieringen av hela
malmbanan Svartön—Riksgränsen i samtrafik med
norska Ofotenbanan samt elektrifieringen av
stambanelinjen Stockholm—Göteborg. G. H-r.
Granhult, se Nottebäck med
Granhult.
Gra’nikos (lat. Granicus), liten flod i det
forna Mysien (n. v. delen av Mindre Asien),
bekant genom Alexander den stores seger över
perserna, i maj 334 f. Kr. (se Alexander,
sp. 450—451). Floden heter nu Bigha su, och
vid denna ligger den lilla turkiska staden
Bigha. C.O. N.*
Graninge, socken i Ångermanland, Sollefteå
tingslag, intill gränsen mot Jämtland och
Medelpad; 392,03 kvkm, 1,938 inv. (1928).
Omfattar kring Graningesjöns, Hultsjöns och
Le-dingssjöns sträckvis bebyggda dal ödsliga,
höglänta skogs- och myrmarker. 816 har åker,
32,683 har skogs- och hagmark. Vid utbyggda
fall av Bruksån ligger G. bruk (se G r
a-ningeverken). Utgör (till 1 maj 1929 i
förening med Långsele) ett pastorat i
Härnösands stift, Sollefteå kontrakt.
Graningeverken,
gemensam benämning på de
bruksegendomar inom
Ångermanland, som tillhöra
det 1873 bildade
Graninge-verkens a.-b. De i
Väster-norrlands län belägna
industriella anläggningarna
omfatta B o 11 s t a
sågverk (med 8 lamar, 4
kantverk och 4 klyvsågar jämte
hyvleri) vid Bollstabruks
station på Härnösand—
Sollefteå järnväg, 46 km
från Sollefteå, vidare
F o r s s e träsliperi vid
österforssa samt
Graninge bruk (tråddrageri
och spiksmedja) vid
Graninge. Bolaget, som har sitt säte vid
Bollsta-bruk, äger mycket vidsträckta skogsegendomar
i Ångermanland, Jämtland och Lappland.
Tillverkningen består av sågade och hyvlade
trävaror, mekanisk trämassa, dragen tråd och
trådspik. Leverans av elektrisk energi sker
från Forsse vattenkraftstation vid Faxälven.
Aktiekap. 10,35 mill. kr. 1927, arb.-antalet s. å.
430 och årstillverkningen av huvudprodukterna
omkr. 9,000 stds sågade och 1,000 stds
hyvlade trävaror samt 28,000 ton mekanisk
trämassa. Bolaget ledes av bruksägaren A. N.
Versteegh (se d. o.). — G. ha gamla anor.
Graninge bruk anlades som järnverk på
1670-talet av dåv. guvernören i Västernorrland,
generalen frih. Karl Larsson Sparre, och fick
privilegium 1673. Vid Bollsta anlades masugn
1737 och vid Forsse ett järnbruk 1805.
Järntillverkningen kunde efter privilegietidens
slut i mitten av 1800-talet icke längre
upprätthållas i full utsträckning och nedlades
slutligen 1899. Redan på 1860-talet övergick
företagets rörelse till att huvudsakligen
omfatta trävaruindustri, särskilt efter
tillkomsten av Bollsta ångsåg 1861. Litt.: J. A.
Alm-quist, »Graningeverken» (1909). G. H-r.
Granit (it. granito, av lat. gränum, korn),
massformig, små- till grovkornig, sur
djupbergart (se Bergart), vars väsentliga
beståndsdelar utgöras av fältspat och kvarts, vartill
i regel även kommer glimmer, amfibol el.
pyroxen. Efter dessa senare skiljer man
mellan biotit-, biotitmuskovit- (el.
t v å g 1 i m m e r-) och h o r n b 1 ä n d e- (de
vanligaste typerna), muskovit-,
augit-och hyperstengranit. I vanliga g.
utgöras fältspaterna av kalifältspat (vanl.
mikroklinpertit) och en plagioklas av
oligo-klassammansättning. Vissa former av g.
med kalkrikare plagioklaser och ofta relativt
stor mängd mörka mineral kallas i utlandet
granodiorit, a d a m e 11 i t, banatit
och t o n a 1 i t. Efter den härskande
fält-spatens beskaffenhet kan g. benämnas m
i-k r o k 1 i n-, pertit-, o ligokla sgr an it
etc. De flesta g. äro vad man kallar kalk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
