Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Granville, Granville George Leveson-Gower - Granville, Granville Leveson-Gower - Granville, John Carteret - Granville-Barker, Harley Granville - Granzonen - Granö, Johannes Gabriel - Grape, släkt - Grape-fruit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
951
Granville, G. L.-G.—Grape-fruit
952
ministär och tog som sådan förtjänstfullt del
i organiserandet av 1851 års världsutställning
i London. Dec. 1851—febr. 1852 var han
utrikesminister. I Aberdeens koalitionsministär
och i den första ministären Palmerston var
G. lordpresident (jan. 1853—febr. 1858). I
kabinettet och parlamentet försvarade han
troget sin vän lord
Canning mot
obefogade anfall på dennes
moderata politik som
Indiens
generalguvernör. Sedan
torymini-stären Derby störtats
(juni 1859), uppdrog
därför drottningen åt
G. att bilda ny
ministär. men han
misslyckades och ingick då i
Palmerstons nya
ministär som lordpresident,
vilken post han behöll även under Russell
(till juni 1866). Gentemot Palmerstons och
den nye utrikesministern Russells vågsamma
utrikespolitik var han i kabinettet den främste
förespråkaren för större försiktighet, ofta i
intimt samförstånd med drottningen, vars
tyskvänliga politik under 1864 års danska
krig han med framgång stödde. I Gladstones
första ministär (dec. 1868—febr. 1874) var
han först kolonialminister och från juli 1870
utrikesminister. Samma post innehade han
även i Gladstones andra ministär (april 1880
—juni 1885). Från 1855 till sin död var han
(utom 1866—68) det liberala partiets ledare
i överhuset, vartill hans moderata läggning
och vidsträckta personliga förbindelser gjorde
honom synnerligen lämplig. Däremot kan hans
utrikespolitik ej kallas lycklig. Ryssland
utsträckte, trots Englands svaga motstånd, sina
besittningar i Centralasien, Tyskland satte
sig fast i Östafrika och Sydvästafrika, och
Englands politik i Egypten 1882—85 var allt
annat än målmedveten. I Gladstones tredje
ministär (febr.—juli 1886) var G.
kolonialminister. Litt.: lord Edmond Fitzmaurice, »The
life of G. G. Leveson Gower, second earl G.»
(2 bd, 1905). — Sonen Granville George
Leveson-Gower, 3:e earl G. (f. 1872),
var ambassadråd 1911—13 i Berlin, 1913—17
i Paris, minister i Aten 1917—21, i
Köpenhamn 1921—26, i Haag 1927—28. Från 1928
är han ambassadör i Berlin. V. S-g.
Granville [grä’nvil], Granville
Leveson-Gower, l:e earl G., engelsk diplomat
(1773—1846). Var 1795—1815, då kallad lord
G. Leveson-Gower, led. av underhuset, blev
1815 viscount G. och 1833 earl G. 1804—07
var G. ambassadör i Petersburg och 1823—24
sändebud i Haag. 1824—28 och 1830—41 var
han ambassadör i Paris och bidrog att skapa
och vidmakthålla ett gott förhållande mellan
England och julimonarkien. V. S-g.
Granville [grä’nvil], John Carteret, från
1741 earl G., engelsk politiker (1690—1763).
Tog 1711 som lord Carteret säte i överhuset
och blev där genast bemärkt som vältalig
försvarare av den hotade hannoveranska
tronföljden. 1719—20 var han minister i
Stockholm, vann där stort inflytande och lyckades
genom tvetydiga och obestämda löften om
hjälp mot Ryssland förmå svenska regeringen
att ingå de för Sverige oförmånliga frederna
med Hannover och Preussen 1719 samt med
Danmark 1720. I ett av Carteret 21 jan.
avslutat engelskt-svenskt förbund hade utlovats
engelsk flotthjälp mot Ryssland och
påtryckning på tsaren till en billig fred, men dessa
löften blevo ouppfyllda. Carteret blev 1721
statssekr., var 1724—26 och 1729—30
lordlöjtnant på Irland, därefter 1730—42 en av
Walpoles kraftigaste motståndare i överhuset
och efter dennes fall ånyo 1742—44
statssekr. och utrikespolitikens ledare. Han var 1751
—63 lordpresident. De hannoveranska
intressenas överdrivna tillgodoseende gjorde hans
utrikespolitik impopulär. Litt.: A. Ballantyne,
»Lord Carteret» (1887); J. F. Chance, »George
I. and the northern war» (1909). J. Th. W.*
Granville-Barker [grä’nvil-bä’ko], Harley
Granville, engelsk regissör och
skådespelare (f. 1877). Från 1904 meddir. för Court
theatre, sedermera för andra teatrar i London,
har framträtt med konstnärliga
iscensättningar av Euripides, Shakespeare, Ibsen,
Mae-terlinck, Shaw m. fl. och tills, m. William
Archer (se d. o.) utgivit »The exemplary
theatre» (1922). G. K-g.
Granzonen, se Sverige, växtvärld.
Granö, Johannes Gabriel, finländsk
geograf (f. 1882 14/s). Disputerade 1910, blev
1911 docent i geografi vid Helsingfors univ.,
var 1919—22 prof, vid Dorpats univ., 1923—26
e. o. och ord. prof, i Helsingfors och är
sedan 1926 prof, i geografi vid Åbo finska univ.
Han har utgivit flera geografiska och
geologiska arbeten, grundade på forskningsfärder
i Sibirien, och ett populärt verk, »Altai» (2
bd, 1919—21). G. redigerar 3:e uppl. av »Atlas
över Finland». H. E. P.
Grape, svensk släkt, spridd särskilt i övre
Norrland, inkom i början av 1600-talet från
Tyskland. En A r e n d t G. erhöll 1646
(sedermera i kompaniskap med bröderna Momma)
privilegium på bergsrörelse i Torne lappmark
och anlade Kengis bruk. — Anders
Vilhelm G., biblioteksman, språkforskare (f.
1880), fil. dr i Uppsala 1911, blev 1910 andre
och 1911 förste bibliotekarie vid Uppsala
univ.-bibl. G. har på offentligt uppdrag tills,
m. prof. A. Noreen utarbetat »Svensk
namnbok» (1921). G. har utgivit avh. och uppsatser
i språkvetenskap, biblioteksväsen och
lärdomshistoria samt inlagt stor förtjänst om
utgivandet av den 1927 publicerade
faksimileupplagan av Codex argenteus. F. Hj-t.
Grape-fruit [gréi’p-fröt], en ras av
pompel-mus (Citrus aurantium, var. decumana), vars
stora, apelsinliknande, mycket syrliga frukter
väl sockrade äro mycket välsmakande. Sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
