Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grant, Ulysses S. (Sidney el. Simpson; Hiram Ulysses) - Grants land - Granula - Granulationsvävnad - Granulering - Granulit - Granvella, Antoine Perrenot de - Granville - Granville, Granville George Leveson-Gower
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
949
Grants land—Granville, G. G. L.-G.
950
löjtnant oeh befälhavare över unionens
samtliga härar och öppnade i maj s. å. med
Poto-macarmén fälttåget mot Petersburg och
Rich-mond, sydstaternas huvudstad. 3 april 1865
måste Richmond giva sig. och 9 april
kapitulerade sydstatsgeneralen Lee med återstoden
av sin här.
Efter inbördeskrigets slut blev G. 1866
general i Förenta staternas armé och skötte aug.
1867—jan. 1868 provisoriskt den
suspenderade krigsministern Stantons befattning. Av
det republikanska partiet valdes G. 1868 till
president och tillträdde ämbetet 4 mars 1869.
Den viktigaste händelsen i den inre politiken
under hans första presidentperiod var
antagandet av femtonde amendemanget till
konstitutionen (1870), vilket avsåg att trygga
negrernas rösträtt; tvisterna med England i
Ala-bamafrågan och om gränsen vid Vancouver
löstes lyckligt 1871—72. I nov. 1872
omvaldes G. till president för ytterligare fyra år
(till 4 mars 1877). Med hans kraftiga
understöd genomfördes i jan. 1875 en myntreform
(Resumption act), varigenom cirkulationen av
»greenbacks» (se d. o.) minskades. Under G:s
andra presidentskap framträdde med ökad
styrka missnöje med hans förvaltning, delvis
beroende på ställningen i sydstaterna, där
ämbetsmän och politiker från norden
missbrukade sin ställning under
rekonstruktionsperioden efter kriget (jfr Amerikas förenta
stater, sp. 826—828). En annan
missnöjes-orsak var G:s ofta olyckliga val av
unionsäm-betsmän med åtföljande övergrepp av dessa och
t. o. m. försnillning av statsmedel. 1876 blev
G. ej uppsatt som presidentkandidat. Efter
G:s död utgåvos hans »Personal memoirs» (2
bd, 1885—86), författade under hans sista tid.
Biogr. av W. C. Church (1897), H. Garland
(1898) och L. A. Coolidge (1917). Jfr A. Badeau,
»Military history of U. S. G.» (3 bd, 1867—81;
ny uppl. 1885; alltför lovprisande). G. W-k.
Grants land [grä’nts lä’nd], norra delen av
Ellesmerelandet (se d. o.).
Gränula, lat., korn; farm., mycket små
piller av högst 5 cg vikt, ofta med socker och
gummislem som huvuddel och innehållande
något läkemedel att tagas i mycket små
doser. — Adj.t Granulär, kornig.
Granulationsvävnad (av lat. gränulum, litet
korn), den kärl- och cellrika vävnad, som
normalt bildas vid sårläkning. I början är då g.
röd och mjuk med en finknottrig (-kornig)
yta, därav namnet, men blir småningom allt
fattigare på blodkärl, blekare och fastare samt
övergår till ärrvävnad. G. kallas även
sjukliga vävnadsformer vid en del (särskilt
kroniska) inflammationer. E. L-g.
Granulèring (av lat. gränulum, litet korn),
en operation, varigenom en viss myckenhet
av ett ämne fördelas i en mängd större eller
mindre korn. Inom metallurgien betecknar g.
vanligen behandling av smält metall (t. ex.
tackjärn, zink, tenn) genom att låta den i en
stråle nedrinna i kallt vatten, då metallen
vid det hastiga stelnandet uppdelar sig i en
samling korn av oregelbunden form.— Redan
under förhistorisk tid förekom g. av
guldsmedsarbeten i dekorativt syfte. G. H-r.
Granullt (av lat. gränulum, litet korn), en
bergartsterm, som i Tyskland m. fl. länder
betecknar finkorniga, granatförande
mylonit-gnejser (se M y 1 o n i t) och gnejser av
gra-nitisk sammansättning, särskilt de livligt
omdiskuterade bergarterna i det s. k.
granulit-området i Sachsen. Likartade g. finnas i
Finska Lappland (se Finland, sp. 368, och
kartan till art. Fen no skan dia). — I
Frankrike kallas muskovitgraniter g. — Förr har
g. brukats som namn på de svenska leptiterna
(se L e p t i t). N. Zn.
Granve’lla, Antoine Perrenot de,
spansk statsman, känd som kardinal G.
(1517—86). G:s fader, Nicolas Perrenot
d e G. (1484—1550) från Burgund, var en av
Karl V:s betrodda pv: ■
män, och G. inträdde
efter honom i kejsa- g
rens råd. Han anlita- i
des som diplomat bl. a. H ra Apa
vid fördraget i Passau V Av fä-
1552 och freden i Ca- .W ll-A
teau-Cambrésis 1559. ’f a—
Filip II satte honom
s. å. som rådgivare i JVr-L
Nederländerna åt
re-gentinnan Margareta. z ’3
Han blev 1560 ärke- ■■F/
biskop av Mechelen
och 1561 kardinal. Hans förakt för nederländsk
frihet och omorganisation i spansk anda av
nederländska kyrkan väckte stark misstämning,
även hos högadeln (jfr Egmont, L.). Då även
Margareta begärde G:s avlägsnande, gav Filip
Il efter (1564). G. blev vicekonung i Neapel,
kallades 1580 till Madrid och hade stor andel
i Filips politik mot Portugal och Frankrike.
1584 blev han ärkebiskop i Besangon. G. var
en regenttrogen hovprelat, intresserad av
litteratur och konst, som politiker kunnig och
arbetsam, som diplomat slug och skrupelfri.
Litt.: »Papiers d’état du Cardinal de G.», utg.
av C. Weiss (9 bd, 1842—61; forts, i
»Corre-spondance» 1565—86, utg. av M. E. Poullet och
G. J. C. Piot, 12 bd, 1878—97); ty. monogr.
av M. Philippson (1895); H. Pirenne, »Histoire
de Belgique», III (2:a uppl. 1912). (B.H-d.)
Granville [grävi’1], hamnstad i fr. dep.
Manche, vid S:t Malobukten av Engelska
kanalen; 9,489 inv. (1921). Skepp sby ggeri,
ostronfiske; havsbad.
Granville [grä’nvil], Granville George
Leveson-Gower, 2:e earl G., engelsk
statsman (1815 xl/5—91 31/s), son till följ.
Invaldes 1837, då kallad lord Leveson, i
underhuset och var en kortare tid 1840—41
understatssekr. för utrikes ärenden i
Melbournes ministär. 1846 ärvde han faderns
earltitel och plats i överhuset, blev 1848
vicepresident i Board. of trade i Russells whig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
