Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekisk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekisk konst
1009
strävan. Den epokgörande målaren var P
o-1 y g n o t o s, som skapade väggmålningarna
i knidiernas samlingshall i Delfi och. (jämte
andra) i den »brokiga pelarhallen» i Aten.
I samband med den stora
återuppbyggnads-verksamheten efter den persiska förstöringen
stod konstens glänsande uppsving i Aten. Den
förste store atenske bildhuggaren var M
y-r o n, som fullständigt löste problemet att
framställa kroppen i rörelse; hans
»Diskus-kastare» är som en spänd stålfjäder; hans
grupp »Athena och Marsyas» ger en
åskådlig dramatisk aktion (bild 17). Feidias
(se d. o.) var Perikles’ högra hand vid
uppförandet och utsmyckandet av Athenas nya
tempel, Parthenon, påbörjat 447, invigt 438
f. Kr., ett doriskt tempel, dock avvikande däri,
att cellan är omgiven av en fris. Dess
skulpturer visa olika stilstadier: äldst äro vissa av
metoperna, andra vida mer utvecklade.
Cella-frisen, som framställer det panateneiska
festtåget, är ett enhetligt verk av djupt allvar
men på samma gång underbart liv; längst
framskridna äro gavelgruppernas figurer. Den
västra framställde Athenas och Poseidons strid
om Ättika, den östra Athenas födelse ur Zeus’
huvud; från denna härstamma de bäst
bevarade figurerna, ss. de tre s. k. moirerna eller
daggsystrarna (se bild 11, 20—22). Det är
omstritt och ovisst i vad mån dessa
skulpturer ens i utkast få tillskrivas Feidias. För
att göra sig en föreställning om hans konst
måste man utgå från de båda små och rätt
otillfredsställande kopiorna av den
tempelstaty av Athena i guld och elfenben, som han
förfärdigade för Parthenon. Med dessa
överensstämmer stilistiskt mycket nära den s. k.
eleusinska reliefen (se E 1 e u s i s, bild 3), ett
verk av en okänd konstnär, som kopierat
Feidias. En djup och upphöjd religiös känsla
och kyskhet i användandet av konstens
uttrycksmedel karakterisera dessa verk. Ännu
mer berömd var hans guldelfenbensstaty av
Zeus i templet i Olympia, vilken endast är
känd genom myntbilder och beskrivningar.
Ung. samtidigt med Parthenon byggdes två
andra stora tempel, i Aten det ännu väl
bevarade s. k. Theseion och på Ättikas
sydligaste udde, Sunion, ett tempel åt Athena.
När Parthenon blivit färdigt, påbörjades
pro-pyléerna, den monumentala ingången till
Atens akropolis, märklig därför, att jonisk
ordning i den inre kolonnaden förenats med
dorisk i den yttre. De blevo aldrig
färdigbyggda efter den ursprungliga planen. Samma
förening återkommer i det vackra
Apollon-templet i Bassai (se d. o. med bild) nära
Fi-galia i sydvästligaste Arkadien; det byggdes
strax efter 428 f. Kr. av Parthenons
arkitekt I k t i n o s; dessutom härstammar det
äldsta korintiska kapitalet från detta tempel.
Frisen (kentaur- och amasonstriden), som
undantagsvis satt i templets inre, visar den
attiska relief stilens vidare utveckling;
rörelserna äro häftigare, draperiets veck djupare,
1010
mera åtstramade. På stilistiska grunder måste
Niketemplet i Aten dateras till omkr. 420,
ehuru beslut att bygga det fattades redan
omkr. 450. Det är det första rent joniska
tempel, som uppförts av en stat på fastlandet
(bortsett från Delfi). Av skulpturen äro
balustradens Nikefigurer berömda för sina
verkningsfulla draperier. Vid slutet av det
peloponnesiska kriget byggdes i jonisk stil
Erech-theion, som genom sin osymmetriska plan
avviker från alla andra tempel; detaljerna äro
av en aldrig överträffad fulländning, berömda
de kvinnogestalter, som i st. f. kolonner
uppbära den s. förhallens tak. Ett original av en
mästare från denna tid är den i Olympia
funna Paionios’ Nike (bild 19); mot den
ungdomliga, fritt svävande gestalten pressas den
tunna dräkten, som låter kroppsformerna fullt
framträda. Samma draperibehandling utmärker
Nereiderna från en monumental gravbyggnad
i Lykien, efter dem kallad
Nereidmonumen-tet, ett joniskt tempel på en hög
underbyggnad, mellan vars kolonner Nereidstatyerna
voro uppställda. Vissa statyer, »Hera
Barbe-rini» och »Venus Genitrix», visa samma
förkärlek för det tunna draperiet, vars verkan
förhöjes genom tillfogandet av en mantel av
tjockare tyg. De bruka ofta tillskrivas
Feidias’ främste lärjunge, Alkamenes, en
konstnär, som i själva verket är rätt okänd.
Bredvid den attiska skolan stod alltjämt den
peloponnesiska, som hade sitt säte i Korint
och Sikyon samt ägnade sig åt framställningen
av atletstatyer i brons. Dess främste
representant, som i berömmelse tävlade med Feidias,
var Polykleitos. Av hans verk må nämnas
»Spjutbäraren» (bild 18) och »Diadumenos» (en
yngling, som lägger en segerbinda om håret).
Polykleitos var också konstteoretiker och
uppställde en »kanon», ett proportionssystem för
människokroppen. Han fick in större liv i
sina gestalter genom att låta dem vila på
ena benet, medan det andra tar ett steg. Även
han utförde en tempelstaty i guld och elfenben,
i Heras år 423 avbrända tempel i Argolis.
Vasmåleriet nådde under Perikles’ tid
höjdpunkten av fri och skön teckning men
förlorade synbarligen i betydelse -—• mästarna
signerade icke längre kärlen. Under
peloponnesiska krigets tid blev teckningen allt
flottare och sirligare men ofta också vårdslösad
och sentimental. I det följ. årh. sjönk det allt
djupare och förlorade all konstnärlig
betydelse. Orsaken var den stigande lyxen, som
krävde kärl av silver eller brons. Antikens
berömdaste ciselör, Mys, levde på
peloponnesiska krigets tid. I det stora måleriet var
Apollodoros banbrytande, men både han
och hans berömda yngre samtida Z e u x i s
och Parrhasios äro för oss ej mycket
mer än namn, då deras verk äro förlorade.
Utmärkta ex. på attisk skulptur från
början av 300-talet erbjuda gravskulpturer från
begravningsplatsen vid Dipylon utanför Aten
(t. ex. Hegesos’ gravvård; se Döden i
bil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
