Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekisk konst - Grekisk kärlek - Grekisk musik - Grekisk-ortodoxa kyrkan - Grekisk religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1011
Grekisk kärlek—Grekisk religion
1012
dande konst, bild 1). Seklets första
hälft domineras av två stora namn,
Skopas och Praxiteles. Den senare
tillhörde en konstnärsfamilj; hans far,
Kefiso-dotos, förfärdigade en staty av Eirene
(freden) med Plutos (rikedomen) på armen.
Säkerligen med hänsyn till kultsyftet har
Praxiteles här gripit tillbaka till ett strängare
stilstadium. Samma motiv, en vuxen med ett
barn på armen, använde Praxiteles i sin grupp
»Hermes med Dionysosbarnet» (bild 23); den
har bevarats i original och låter oss fatta
konstnärens mästerliga behandling av
mar-morn, som får liv under hans mejsel (bild 28).
Praxiteles var den förste konstnär, som
uteslutande arbetade i marmor och bragte detta ädla
material till full heder; tidigare ansågs
bronsen vara det främsta materialet. Hans mest
berömda verk var den knidiska Afrodite, av
vilken endast mer eller mindre ombildade
kopior finnas (se bild vid Afrodite), vidare
en satyr, Apollon ödledödaren, m. fl.
Praxiteles har upptäckt den kvinnliga gestaltens
skönhet i dess egenart. En vek, drömmande skönhet
är utbredd över hans verk; ställningsmotivet
får en starkt böljande rytm därigenom, att hans
gestalter ofta luta sig mot ett stöd, så att
tyngdpunkten förlägges utanför kroppen. I
stark motsats till honom stod Skopas, som
kort efter 394 byggde Athena Aleas tempel i
Tegea, av vars gavelgrupper några huvuden
äro bevarade. Han är det patetiskas mästare.
Ansiktets form är nästan kantig, ögonen ligga
djupt beskuggade under ögonbrynen. Den inre
oron talar ur hela gestalten i hans »Meleagros»
(bild 14). De grekiska staterna blevo allt
fattigare och kunde icke ge konsten stora
uppgifter. Det mest betydande monument, som
uppfördes, var gravmonumentet över en karisk
furste, Mausollos (d. 353), mausoleet i
Halikar-nassos. På en hög, reliefprydd underbyggnad
reste sig ett joniskt tempel, krönt av en
trapp-stegspyramid; till den skulpturala
utsmyckningen hörde friser och statyer, bl. a. av
Mausollos och hans gemål, Artemisia. På detta stora
verk arbetade tidens främsta konstnärer,
Skopas, Bryaxis, Timotheos (även känd
genom dekorativa statyer från Epidauros) och
Leochares. Av den sistnämndes grupp
»Ganymedes bortföres av Zeus’ örn» finnes
en kopia; ibland tillskrivas honom också
»Apollo di Belvedere» och Aitemis i Versailles.
Den store mästare, som bildar inledningen
till den hellenistiska tidens konst, Alexander
den stores hovbildhuggare Lysippos,
tillhörde den korintisk-sikyonska
bronsgjutarsko-lan. Den i Delfi funna statyn Agias, som tillhör
en av honom skapad grupp, har åstadkommit
en viss osäkerhet i bedömningen, men man
torde alltjämt få utgå från »Skraparen» (bild
24). En nervös oro har där kommit in i
jämviktsläget, som befinner sig i förskjutning;
gestalten begränsas icke av linjer utan av
ett spel av dagrar och skuggor. Lysippos
var impressionist och har uttalat detta i sitt
yttrande, att äldre konstnärer framställt
människan sådan hon var, han däremot sådan hon
synes vara. Han var konstteoretiker
liksom Polykleitos och uppställde en ny »kanon»,
ett proportionssystem; hans figurer ha mindre
huvuden, längre ben och äro smärtare än
föregångarnas. Ett annat betydande verk är hans
Herakles, som verkar genom motsatsen
mellan hjältens väldiga muskelmassa och lidande,
trötta uttryck. Denna tids störste och
antikens mest berömde målare var A p e 11 e s,
som målade flera porträtt av Alexander den
store; av andra målningar var den berömdaste
den ur vågorna uppdykande Afrodite på Kos.
Se vidare Hellenistisk konst och art.
om särskilda orter och konstnärer; jfr också
Nygrekisk konst.
Litt.: J. Lange, »Menneskefremstillingen i
den ældre græske kunst» (i Det Kgl. Danske
Videnskabernes Selskabs Skrifter 1892 och
1898; ty. övers. 1899); G. Perrot och Ch.
Chi-pier, »Histoire de Fart dans 1’antiquité», 6—10
(1894—1912); R. Borrmann och J. Neuwirth,
»Geschichte der Baukunst», I, »Die Baukunst
des Altertums» (1904); W. Klein, »Geschichte
der griechischen Kunst» (3 bd, 1904—07);
E. Buschor, »Griechische Vasenmalerei» (2:a
uppl. 1914); E. Lövvy, »Die griechische Plastik»
(3:e uppl. 1920); A. Springer, »Handbuch der
Kunstgeschichte», I, »Das Altertum» (12:e
uppl. av P. Wolters 1923); E. Pfuhl,
»Zeich-nung und Malerei der Griechen» (3 bd, 1923;
förk. uppl., »Meisterwerke griechischer
Zeich-nung und Malerei», 1924); W. Liibke,
»Grund-riss der Kunstgeschichte». 1. »Die Kunst des
Altertums» (16:e uppl. av E. Pernice 1924);
A. Hahr, »Arkitekturen genom tiderna», I
(1926). M.PnN-n.
Grekisk kärlek, se Homosexualitet.
Grekisk musik, se Musik.
Grekisk-ortodoxa kyrkan, en av
kristenhetens tre stora huvudformer, i sina egna off.
läroskrifter kallad »österns ortodoxa katolska
och apostoliska kyrka», i äldre litt. vanl.
benämnd den grekisk-katolska, numera oftast
ortodoxa kyrkan (se d. o.). E.Nwn.
Grekisk religion. Den grekiska religionen
har utan någon ingripande reform utvecklat
sig från en enkel och primitiv naturreligion
till ett högtstående kulturfolks religion.
Gudavärlden består av ett stort antal stora och
små gudar, till vilka komma skaror av
naturdemoner, och står under himmels- och
väder-leksguden Zeus’ herravälde (se Mytologi,
grekisk). Var och en av de stora gudarna
behärskar sin del av naturen eller
människolivet. De ha ofta under utvecklingens lopp
utvidgat sina funktioner; så har t. ex
Apollon först senare blivit musikens, poesiens och
ljusets gud. Mindre gudar ha antingen ett
trängre verksamhetsområde eller äro
lokalgudar, vilkas dyrkan är begränsad till en
plats. Gudar eller naturdemoner finnas
överallt i naturen, i havet, i floder, källor, berg,
träd o. s. v. De små gudarnas kult har sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
