Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekisk religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1013
Grekisk religion
1014
manblandats med heroernas kult. Dessa äro
i egentlig mening döda människor, som bli
föremål för kult vid sin grav och verka ur
denna. Eljest dväljas de döda i ett
gemensamt dödsrike, Hades. Gudarnas kult består
i offer o. a. riter; de, som upprepas årl. på
en bestämd dag, äro fester. Det vanliga
offret, spisoffret, torde böra uppfattas som
en för gudar och människor gemensam måltid,
som förenar dem med varandra. Andra offer
äro dels gåvooffer, t. ex. de måltider, som
bringas de döda m. fl., eller magiska
handlingar, t. ex. edoffret, försonings- och
renings-offer samt den sakramentala måltiden i
Dio-nysoskulten. Många magiska handlingar, t. ex.
årliga reningar, regnmakeri, åkerbruksriter
o. s. v., ha anslutits till gudarna och deras
fester. Ur besvärjelsen, som är verksam i och
för sig, ha kultsången och bönen
utvecklats; ofta förenades därmed dans. Spår av
djurdyrkan finnas i vissa gudars djurgestalt
och attribut, men de kunna icke tydas
tote-mistiskt. Ett särskilt prästestånd saknades;
däremot funnos siare och orakelpräster.
G. har uppstått ur en sammansmältning
av den inhemska urbefolkningens (se K r
e-tisk kultur och Mykensk kultur)
och de invandrade grekernas religioner. Den
senare var nära förbunden med den
patriar-kaliska samhällsordningen; e n gud ha
grekerna säkert fört med sig, himmels- och
vä-derleksguden Zeus. De invandrade grekerna
ha övertagit åtskilligt från den inhemska
befolkningen, förmodligen särskilt
mysteriekul-terna. I de homeriska dikterna är
antropo-morfismen utvecklad med en följdriktighet,
som sedan alltjämt ger den grekiska religionen
dess egendomliga prägel. Gudarna äro
mäktigare och odödliga människor, gudastaten
är skapad efter det mänskliga samhällets
förebild; de dödas kult träder starkt tillbaka, de
döda äro medvets- och kraftlösa skuggor, som
dväljas i underjorden. I moderlandet
kvar-levde ursprungligare föreställningar, och där
uppstodo under 700—500-talet f. Kr. mäktiga
religiösa strömningar. Den ena av dessa är
lagiskheten, vilken genom uppfyllelse av
gudarnas bud och kultens riter sökte att skapa
frid med gudarna; den anslöt sig till Apollon,
och på den grundade oraklet i Delfi sin
makt. Den andra var mystisk och orgiastisk
samt hade till mål människans förening med
och uppgående i gudomen; den tog sig
uttryck i Dionysoskulten. Hesiodos bragte
gudavärlden i ett genealogiskt system och
tillfogade myter om världens uppkomst. Dessa
strömningar utbildades vidare på ett
egendomligt sätt i orficismen (se d. o.), över dem
segrade på grund av den nationella lyftning
segern över perserna medförde den
fäderne-ärvda, vid staten knutna religionen, som
ålade medborgarna att ära och vörda statens
gudar och heroer på fädernas vis och som
antagit den homeriska mytologiens yttre former.
En naturreligion har från början intet
sam
band med moralen, och, ehuru gudarna
kommit att övervaka samhällets ordning och
sedvänjor, hindrades de av sitt ursprung och de
om dem berättade myterna från att höja sig
till en högre etisk ståndpunkt. Försök i denna
riktning inskränkte sig till några få djupare
anlagda personer, t. ex. Pindaros. Enl. den
vanliga föreställningen var? den svåraste
förseelsen hybris, d. v. s. att människan
jämställde sig med gudarna. Gudarna nedslå
alltför stor lycka, och människan måste utan
villkor underordna sig gudarna; denna
åskådning företräddes av Herodotos och
Sofok-les m. fl. Senare framkom en rationalistisk
kritik, som upplöste alla traditionella
föreställningar; dess språkrör voro Euripides och
i synnerhet sofisterna. Religionen, som
vilade på den fäderneärvda tron, förmådde ej
göra motstånd mot denna kritik. Snart
inträngde främmande kulter (Bendis, Sabazios).
Med erövringen av orienten började en ny
epok, den hellenistiska, som
karakteriseras av de orientaliska religionernas
inträngande. Under denna tid har den grekiska
religionen erövrat Rom och undanträngt den
fornromerska. Kritiken av religionen
fortsattes. Den gamla religionen hade mestadels
övergått till en tom, officiell form och
tillfredsställde ej längre människornas religiösa
behov. Ett undantag bildade Asklepios, vilken
varmt dyrkades som hjälpare i sjukdom och nöd.
I stort sett förhärskande voro de orientaliska
religionerna, som alla överensstämde däri, att
de voro mysteriereligioner, som eggade känslan
och lovade sina anhängare salighet i den andra
världen men också ställde stora krav på dem;
dessa voro vanl. av rituell art, mera sällan, som
i Mithrasläran, av moralisk. Från Egypten
kommo Isis och Serapis, från Mindre Asien Den
Stora Modern och Attis, från Persien
Mithrasläran och från Syrien solkulten, som blev
det romerska rikets sista hedniska
statsreligion. Därjämte tilltogo vidskepelse och magi;
magiska papyrer finnas i stora mängder.
Redan i 3:e årh. f. Kr. hade den stoiska filosofien
gjort eftergifter åt folkreligionen och
lämnade snart en filosofisk förklaring t. o. m. för
magi och siarkonst. Antikens sista stora
filosofiska system, nyplatonismen, utbildade en
hednisk teologi och övergick alltmer till teurgi
och vidskepelse. De olika kulterna bildade
slutligen en i grunden likartad, blott olika
färgad blandningsreligion. Huvudpunkter äro
motsatsen mellan det gudomliga och materien
samt strävan att uppgå i det gudomliga. På
senantikens hedendom har kampen med
kristendomen utövat stort inflytande. De sista
striderna varade länge, och därvid gjorde de
primitivaste, lantliga kulterna det segaste
motståndet. Spår av den gamla religionen
finnas ännu i nygrekisk folktro.
De teorier, som söka förklara religionen och
dess företeelseformer, ha redan uppställts eller
antytts i forntiden. Länge härskade
euheme-rismen, som i gudarna såg forntida hjältar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
