Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekland - Geografisk översikt - Befolkning - Näringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1019
Grekland (Näringar)
1020
turkar, 348.000, oeh ett visst antal till
Bulgarien frivilligt överflyttade bulgarer. Ett stort
folköverskott har sålunda tillförts G., och
den nuv. folkmängden uppskattas till omkr.
6,600.000 (1927). Av nykomlingarna ha de
flesta utplanterats i Makedonien och Trakien
som jordbrukare eller, till mindre antal, som
boskapsuppfödare (tills, omkr. 500.000),
huvudsaki. på de genom turkiska avflyttningarna
ledigblivna jordarna men även på nyupptagna
marker, och därtill komma omkr. 300,000 i
Makedoniens och Trakiens städer; därnäst har
utplantering skett till Kreta och Tessalien,
och genom statens och kommissionens försorg
ha nya stadskvarter upprättats i Aten,
Pei-raievs m. fl. städer. Flyktingarna ha
utplanterats kolonivis, jorden har fördelats efter
familjer och blir efter 15 års arrendeavgift
enskild egendom; varje koloni utgör en
rättsligt konstituerad kommun med vidsträckt
självförvaltning. Utplanteringsförrättningen
har handhafts av en kommission, tillsatt på
grekiska regeringens begäran efter beslut av
Nationernas förbund med av grekiska
parlamentet godkänd befogenhet, och verksamheten
har möjliggjorts genom ett under Nationernas
förbunds auspicier upptaget grekiskt statslån
(10 mill. pd st.).
Till nationalitet är befolkningen efter
avslutade folkomflyttningar övervägande
grekisk. Turkar kvarbo i Västtrakien (omkr.
250.000), bulgarer (omkr. 125,000) i
Makedonien och Västtrakien, albaner utgöra sedan
gammalt ett framträdande folkelement i
Ättika, Beotien och delar av Peloponnesos; de
finnas även i det nyförvärvade Epirus; slutligen
märkas rumänska kutso-vlacher (omkr. 25,000),
judar (omkr. 100,000), och i flyktingssiffran
ingår ett stort antal armenier (45,000). Om
den nuv. grekiska befolkningens egenskap
av biandfolk se Balkanhalvön, sp. 780.
Utanför G. bo alltjämt greker i samlad mängd
i Konstantinopel (omkr. 70,000), på Rhodos
och Tolvöarna (100,000), på Cypern (250,000),
i Egypten (80.000); i U. S. A. funnos 1920
166.780 i G. födda pers., och närmast följ, år
ägde ytterligare immigration rum. A. B-n.
Forntidens greker tillhörde den
ari-ska rasen och den ariska (indoeuropeiska)
språkfamiljen. De ha emellertid invandrat i
andra årtusendet f. Kr., underkuvat G:s äldre
invånare, som frambragt den helladiska och
kretiska bronsålderskulturen, samt påtvingat
dem sitt språk. Man antager vanl., att denna
äldre befolkning tillhörde den s. k.
Medelhavs-rasen. Befolkningen tyckes redan under den
mellanhellenistiska tiden (2000—1600 f. Kr.)
ha varit blandad. Den historiska grekiska
rasen har således uppstått genom en
sammansmältning av två olika raser, och denna
sammansmältning har försiggått i de små
starkt isolerade bygderna under den dunkla,
kulturfattiga mellantiden mellan den
myken-ska och den börjande historiska tiden.
Vissa bestämda skiljaktigheter funnos
mel
lan de grekiska stammarna, och ofta talas om
jonernas livlighet och lättrörlighet, dorernas
kärvhet och starka disciplin, eolernas
individualism och benägenhet för njutningar.
Dessa förhållanden berodde dock i hög grad
på historiska betingelser; det politiska livet
visar t. ex. i de doriska staterna på
Sicilien (och vissa i moderlandet) icke mindre
partisplittring och förvildning än i de
jo-niska staterna. — Namnet på folket i
dess helhet har växlat; de olika namnen
ha alla utgått från mindre stammar.
Ho-meros kallar grekerna a r g i v e r (argei’oi)
efter det landskap, som under den mykenska
tiden stod i förgrunden, d a n a e r (danaoi’)
efter en försvunnen stam, a k a j e r (achaloi’),
ett namn, som i historisk tid betecknar
invånarna i landskapet Akaja men av moderna
forskare numera nyttjas även för att
beteckna de fördoriska grekerna (jfr
Grekiska språket). Ibland använder Homeros
för att framhålla, att det gäller hela folket,
beteckningen panachäloi’, »allakajerna». Först
i det allra yngsta partiet förekommer
beteckningen he’llenes, resp. panhe’llenes. Hur detta
namn, som urspr. bars av en liten stam i
Tessalien, kom att bli det, med vilket grekerna
betecknade sig själva, är oklart. Ännu
oklarare är ursprunget till den latinska
beteckningen gräè’ci (grek, gralkoi’), som även
uppträder i den senare lärda grekiska
litteraturen. Det är icke ens säkert känt var den stam
bodde, som urspr. bar detta namn. —
Grekernas fysiska typ är allmänt bekant genom den
bildande konsten; redan den förgrekiska
befolkningen framställdes med ädla och rena
drag. Vad rasens andliga egenskaper
beträffar, må det vara nog att hänvisa till
grekernas litteratur, konst, filosofi och vetenskap
samt deras politiska liv. M. Pn N-n.
Näringar. J ordbruket är huvudnäring,
jorden är fördelad på smärre jordägare, men
endast omkt. 1/5 av landets areal är odlad.
Brukningssättet är ålderdomligt. Vete är
främsta sädesslaget; därefter komma majs och
korn. Därtill komma vin- och
olivplanteringar, grönsaks- och tobaksodling; i de s.
landskapen och på öarna är vin- och
frukt-trädsodling (fikon, apelsiner, citroner)
förhärskande. Slätterna i n. v. Peloponnesos
äro helt ägnade åt korintodlingen;
jordbrukets viktigaste handelsprodukt är tobak
(Trakien, Makedonien, Tessalien). Vinet går
hu-vudsakl. till inhemsk förbrukning, men även
handelsviner framställas (Kreta, Samos,
Jo-niska öarna, Akaja m. fl.).
En nydaningstid för jordbruket synes i färd
med att inträda genom
flyktingskolonisationen. Veteproduktionen gör framsteg,
vinodling har återupptagits i Makedonien,
bomullsodling (Beotien, Makedonien), rosenodling,
sil-kesmaskavel och russinodling (Kreta) äro
uppblomstrande lantbruksgrenar.
Boskapsskötseln är mest får- och
getavel samt drives som fristående näringsgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
